Anonym (Anonym) skrev 2020-09-14 01:29:40 följande:
Håller med dig! Det känns väldigt rörigt och i mitt huvud verklighetsfrånvänt. Jag tycker det låter omoget och det kommer knappast bli enklare att gå vidare sedan. Om det nu kommer kännas jättebra för TS efter att han fått sin hämnd är det riktigt creepy.
Har nu TS fru lurat vänner på pengar och ingen konstigt nog upptäckt det, kommer det säkerligen bara slå tillbaka. Om en vän lurat mig på några hundralappar hade jag tyckt att maken som skickade ut brev om det betedde sig svinigt. Sedan har han ju varit medveten om att hon lurat vänner på pengar ett bra tag (som det verkar) så han kommer inte med avslöjandet pga sina moraliska betänkligheter kring det. Det är enbart för hans egen tillfredsställelse. Frågan om de pengar hon stulit är helt oviktiga för honom egentligen. Hade de varit en viktig sak för honom hade han satt sig ned med henne och frågat vad hon håller på med. Att hon inte kan ta från sina vänner. Likaså gällande otroheten, prata om den, red ut och fråga varför. Oavsett om ni ska gå skilda vägar eller vill fortsätta tillsammans. När ilska, frustration och andra känslor lagt sig bör man kunna resonera sig fram till ett moget beslut.
Hyser man inga känslor för någon försvinner det rimliga i att känna så starkt för att hämnas. Tror att TS kanske älskar henne fortfarande innerst inne. För hatar man sin partner såpass att man vill skada denna medvetet på något sätt verkar det konstigt att kunna stanna kvar. Klara att spela den teatern det innebär. Visa kärlek, omtanke och ha låtsatsförlåtit.
JAG blev illa till mods av att läsa om hela grejen. Man mår inte bättre av att sänka andra. Hon har nog sårat dig mer än vad du kan erkänna för dig själv. Därav ditt hämndbegär. Annars skulle du antingen ha förlåtit eller lämnat henne. Du får inget bra avslut på detta sätt i alla fall. De som mår bättre av att ge igen är otroligt få, tack och lov. De flesta vet att förlåtelse är en oerhört fin sak att kunna ge någon. Det kanske inte alltid är lätt men det är svårt att gå genom livet och inte kunna förlåta. Om någon gör något ännu värre mot dig, hur skulle du hämnas då? För det låter inte som du slutade älska henne efter otroheten. Älskar du inte henne nu så tog nog kärleken slut före otroheten. De flesta har ju inte en svartvit av och på-knapp för sina känslor.
TS påstår sig inte älska sin fru men lägger enormt mycket tid och energi på att stanna hos henne av ett enda skäl: få sin hämnd. I slutändan kommer det skada er båda. Jag hoppas att TS är väldigt ung och senare kommer ångra sin "bitterljuva hämnd". Se det som en omogen grej.
Var går gränsen för vad som är ett oförlåtligt svek som man inte kan gå vidare efter utan att hämnas? Har TS aldrig själv gjort något dumt någon borde ha hämnas på honom för? Det krävs ju att denna någon då har samma syn som TS gällande etik och moral samt oförmåga att hantera sitt känsloregister på ett adekvat sätt.
Tänk efter, TS: om du hade varit otrogen mot din fru, vilket straff/hämnd hade du då ansett var befogad? Skulle det vara ok att din fru spred ut saker om dig du anförtrott henne en gång i tiden? Tänk dig att hon skulle sitta inne med info om saker som skulle göra att du förlorade ett jobb, skulle du då tycka att du förtjänade att hon spred det? Förutom att hon då redan straffat dig genom att först ha låtsats förlåta dig (det är ett stort svek i sig tycker jag), sedan stannat kvar bara för att sprida ut saker i syfte att hämnas och skada henne. Är det rimligt att hon sedan får hämnas på dig för att du kanske ställer till med riktigt stor skada i hennes liv? Hon kanske också är en hämndlysten person.
Hon kommer ev kunna anmäla dig för förtal. Det blir rätt tydligt vilket uppsåt du har med att sprida ut hon stulit pengar från vänner. Inte för att du tycker att hon agerat fel mot vännerna. Det hela är väldigt egoistiskt. Hennes vänner kommer antagligen tycka det är jättekonstigt att du kommer med den anklagelsen mot din fru helt plötsligt. Kanske även bli förbannade på dig - eftersom du vetat om det men ej hade brytt dig i frågan om din fru inte varit otrogen.
Man kan förlåta otrohet, det är inte ovanligt alls. Det är däremot svårt att förlåta de facto att någon man älskar planerat in värsta tänkbara hämnd denne kan komma. Jag skulle t. ex inte kunna förlåta att min man planerade att skada mig psykiskt eller fysiskt.
Suck, nu är du ju igång igen. Varför fortsätter du att uppmana TS att förlåta sin fru? Återigen: det är helt ovidkommande hur fint du tycker det är med förlåtelse och att alla otrogna förtjänar att bli förlåtna. Det är helt och hållet TS beslut huruvida han vill förlåta sin fru eller inte. Det är inget som vare sig du eller jag har rätt att lägga oss i. Samma sak med det du skrev om att han bör prata med sin fru och ta reda på varför. Han är INTE skyldig sin fru detta! Är han ointresserad av orsaken och vill bara vill lämna utan att prata så är det hans fulla rätt. Dessutom skriver han ju i trådstarten att frun inte vill berätta hela sanningen, vilket ju sannolikt innebär att han har försökt prata med henne.
Du skriver inlägg efter inlägg, det ena längre än det andra, där du uttrycker dina sympatier för frun och skuldbelägger TS. Tycker du öht inte att fruns otrohet var fel? Har du ingen som helst förståelse för TS sårade och arga känslor? När jag läser dina inlägg får jag intrycket att du inte tycker att otrohet är någon big deal. Att det bara är att prata om det och sedan förlåta. Får jag fråga om du själv har blivit bedragen någon gång? Vet du hur det känns? Eller har du varit den som bedragit och sedan velat bli förlåten? Det du skriver får mig att misstänka det senare.
Och nej, TS fick nyligen veta att frun lurat sina vänner på pengar. Därför har han inte berättat tidigare. Återigen: läs alla TS inlägg innan du kommenterar.
