Anonym (Anonym) skrev 2020-09-14 14:10:40 följande:
Ja det är TS beslut men nu frågade han vad ANDRA tycker; huruvida han gör rätt eller fel. Jag uttrycker inga sympatier för TS fru mer än att rent generellt tycka att hämnd är fel. Det var fel med otroheten och hon ångrar sig antagligen eftersom hon är kvar. TS behöver inte förlåta om han inte kan eller vill. Men det kan vara bra att tänka ett steg längre innan man hämnas vad någon än gjort. Följderna kanske blir värre för en själv än för någon annan. Fick jag ett brev om att någon vän lurat mig på pengar skulle jag tycka att det var udda. Jag skulle tycka att det var konstigt att personen inte ringde till mig.
Vidare, TS lämnar ju sin fru så där ger han igen. Det verkar dock inte räcka som hämnd trots att det är den handling som gör henne mest ont. För iom de brev han ska skicka hamnar han i en situation där flera kan tänkas vilja hämnas på honom.
På vilket sätt menar du att vara kvar är detsamma som att ångra sig?
Vad är det som säger att den andra mannen ens vill ha ett förhållande med henne?
Vad är det som säger att hon öht vill ersätta TS med någon annan och inte bara äta kakan och ha den kvar, ha TS OCH den andra mannen?
På vilket sätt är att meddela någon att hen blivit lurad på pengar något som behöver tänkas över noggrant? Tycker du att man INTE ska låta folk veta att de bli lurade på pengar?
Och på vilket sätt menar du att det hänger ihop med det du senare skriver om att han ska anmäla henne?
Varför skulle det vara udda att man blir meddelad via brev istället för ett samtal? Jag skulle inte bry mig om HUR jag blev meddelad huvudsaken är ATT jag får reda på det. Du vet väl inte vilken slags relation TS har till hennes sk vänner?
Att lämna någon är INTE att ge igen. Lämna någon som varit otrogen gör man för sin EGEN skull och det har inte ett dugg med hämnd att göra. Hur kan du ens påstå något sånt och påstå dig vara psykolog när du inte ens verkar ha koll på vad hämnd betyder?