Påbörja fertilitetsutredning. Tips? Hur går det till m.m

Ja det verkar variera en hel del, men det är säkert väldigt olika från person till person också såklart.

Vi har alltid haft rätt regelbundet med sex hela våran relation så det blir för det mesta varannan dag till att det kan bli varje dag en vecka i perioder. Sen håller jag alltid koll med lh stickorna så att jag vet att äl är på g bara. Sen har det självklart varit perioder under tiden nu när vi försöker skaffa barn som man känt att det har blivit några gånger som att ? nu ligger vi enbart för att bli gravida?

Hur gör ni? :)

Ja, vår bm gjorde samma för mig, berättade också att kurator fanns och vissa dagar känner jag att jag borde gå och pratat och andra dagar så känns det jobbigt att sätta ord på saker och inkludera andra..

Jag vet inte men jag har iaf insett att jag blir mer ledsen än glad av att testa tidigt. Denna månad får vi se dock eftersom att jag inte tagit äl-test så vet jag ju inte när mensen kommer och då kan det ju bli att jag tänker att mensen är sen fast jag kanske bara har haft sen äl.. Haha.

Jag har inte berättat för någon men känner nu att jag börjar luta mer och mer åt att jag kanske ska berätta men det känns samtidigt som att det är en så intim och personlig sak att berätta. Har ni berättat?

Ja, samma här. Många vänner som är gravida eller redan fått barn..

Så är det verkligen! Nu är det vår och ?alla som har kämpat länge?s tur att bli gravida.

Vi försöker få till det varannan dag, ibland blir varje, men oftast blir det några dagar innan mens där vi inte riktigt orkar eller vill.. så då kan det bli en vecka eller så utan sex men vi försöker hålla gång. Haha.

Vi har också dom liggen där det verkligen är bara för att vi ?måste? för att jag har äl, dom gångerna kommer man nog inte ifrån utan det får man bara leva med.

Nu i dagarna har jag äl, jag har ju bestämt mig för att inte testa eller tempa denna månad så jag vet inte riktigt när, så nu försöker vi verkligen få till det minst varannan dag!

Ja, jag vart ju där idag, och jag är en som har väldigt svårt att öppna upp och tyckte det var svårt, men kuratorn var väldigt bra. Tror att jag kommer testa gå dit iallafall en gång till och se :)

Håller med dig att det är sjukt svårt, man vet inte vad man ska säga. Men dem ställer ju ganska mycket frågor om man själv inte vet vad man ska säga riktigt. Jag tänker att man iallafall inte förlorar något på att prova, och dem har ju tystnadsplikt så.

Vi har inte berättat för någon i familjen alls, varken att vi fick missfall för 2 år sedan eller denna kampen, endast några få vänner som vi ventilerat med. Det är skönt att ha någon eller några som vet, då det är sjukt tungt att bära på tycker jag. Dessutom slipper sambon attackeras av alla mina funderingar och tankar, hehe.

Så känner du att du har en nära vän du tror kommer kunna stötta så rekommenderar jag att berätta, kändes väldigt skönt för mig att lätta på hjärtat. Är ju vissa som inte riktigt förstår, men att ha någon som lyssnar på dina tankar är skönt!

Sambons föräldrar är sjukvårdsutbildade, en jobbar på sjukhus och en räddningstjänsten, så dem är grymt snabba och duktiga med att läsa av folk, och vi tror att dem misstänker något. Förr kunde man få pikar, och det har vi inte fått på väldigt länge. Om det blir ivf kommer vi att berätta för dem, dels för att dem är fantastiska stöttepelare, samt att dem kan hjälpa ang sprutor osv om det skulle behövas. Tråkigt bara att "förstöra" överraskningen med att dem eventuellt ska få barnbarn i framtiden, tror dock inte dem lär tänka så, mest jag.

IVF är ju en helt annan historia och blir nog svårare att smyga med, så det får man väl lite se hur det går.

Jag fick iallafall mensen igår, har haft en sjuk pms senaste dagarna och varit så nedstämd... Gråtit en skvätt ikväll också, men imorgon är det förhoppningsvis bättre och vi tar nya tag!

Du är väl i äl-svängen nu? Känner ni er peppade? Heja er!! :)

Jag slutade med tempningen direkt efter första besöket med läkaren. Insåg att jag va väldigt stressad av att tempa. Och denna månad struntar jag nog i stickorna också.. Tror det kan göra så man blir mindre stressad. Ska göra spolningen nu på fredag. Är lite orolig över den men ställer in mig på att det kommer göra skit ont så jag inte blir förvånad om det nu gör det.. det här med att man googlar allt är ju inte jätte bra inser man ibland haha

Håller tummarna för att det tar sig för er denna månad <3

Hade ni nästa besök inbokat?

Hej !

Jag har en tid till klinik för utredning i slutet av november.

Vet inte alls vad man kan förvänta sig? Hon jag pratade med sa bara att det blir ett samtal första gången. Och sedan kommer det blir 2-3 besök till efter de! Om jag fattar det rätt måste man vara i rätt cykel för att få spolning? Någon med mer erfarenhet än mig? Vi har ett försök till att det ska bli någon bebis innan vi ska dit.

Okej, jag gjorde nästan samma. Jag funderade några dagar och sen när jag fick mens så slutade jag, så denna cykel har jag inte tempat alls. Ja, jag är inne på samma spår men fundersam på om jag kommer bli stressad inför mensen för att jag inte kommer veta exakt vilken dag den kommer.. men det visar sig väl om typ 10-13 dagar. Haha.

Jag hoppas din spolning går bra och att det inte gör ont! Håller tummarna för dig imorgon!! Nej Google är inte alltid ens vän. Jag har läst om vissa som knappt känner det, så det verkar finnas historier åt båda hållen. Jag förstår dock att du vill försöka ställa dig in på det värsta, så hade jag också gjort men det kommer gå bra!

Vi har inget besök inbokat just nu, min sambo ska lämna första spermaprovet snart och sen vi väntar på kallelse för min läkarundersökning och då kommer vi även få reda på våra provsvar. Så just nu går tiden väldigt långsamt..

Nu har jag gjort spolningen :) överlevde haha

Nej men jag tycker inte att det gjorde så ont, va så klart lite obehagligt men inte värre än lite lätt molande mensvärk. Skönt att det är gjort nu. Så nu ska vi försöka själva i 6 månader sen efter det så får vi gå vidare med ivf. Tänker att jag ska försöka hålla mig borta från familjeliv och sluta stressa över att just bli gravid.

Alla lycka till dig och alla andra <3

Om jag bokar in tid med kurator så tror jag att jag kommer gråta mig igenom hela besöket, haha. Skämtåsido, men jag har väldigt lätt till tårar vad det gäller detta. Men som jag sa så lutar jag nog åt att boka in en tid.

Jo jag har nog några jag skulle kunna berätta för. Okej, tack. Jag ska fundera på det!

Okej, ja, alltså sambons föräldrar är väldigt duktiga på att vara pk och inte pika eller kommentera, de lever efter filosofin att om vi vill berätta något så kommer vi göra det. Mina föräldrar däremot har pikat oss om än bara några få gånger men känns som att de förväntar sig barnbarn vilken sekund som helst.. Det tycker jag känns lite jobbigt..

Just nu så känns det inte som något problem att smyga med detta då vi inte ses så ofta pga corona. Vi får väl se till våren då man kan ses lite enklare ute och så. Förhoppningsvis är jag redan gravid då men man vet ju aldrig.

Jag tror inte att de kommer känna att det är någon överraskning som förstörs. Jag tror det är som du säger mest en själv som tänker så just för att man föreställt sig att få överraska på något roligt sätt.

Åh, vad tråkig. Jag förstår dig och jag brukar göra exakt samma - bryta ihop och ladda om.. Ny cykel, ny chans!!!

Ja, precis. Jag tror att jag hade äl igår, tråkigt nog har vi varit ganska trötta denna veckan och har både igår och i förrgår haft sex bara för att vi måste. Haha. Så blir det ibland men jag är iaf glad att vi fått till det!