Kvinnor, varför har vi inte råd att skilja oss?
"Danske Bank gjort som visar att många kvinnor inte har råd att separera från sin partner.
"Danske Bank gjort som visar att många kvinnor inte har råd att separera från sin partner.
Vart finns undersökningen förresten? Jag skulle vilja se vilka regioner där dessa kvinnor som inte har råd (alltså inte har råd, inte bara känner att de inte har råd) bor. Är det verkligen enbart ett kvinnoproblem eller är det ett regionsproblem som är problematiskt för både män och kvinnor. Jag ställer mig alltid frågande till slutsatser som enbart lyfter kvinnors underläge... Får mig att tro att det finns en agenda. Och tror man på sådana siffror utan att titta närmare på undersökningen så kommer man absolut gå run och tro att man är i underläge.
Jag är kvinna.
Om du som ung kvinna såg till att plugga, skaffa dig ett bra jobb och vara intresserad av att tjäna pengar och börja investera tidigt så skulle detta inte vara ett problem. Vid ung ålder inte låta killen äga hela lägenheten och inte skriva under äktenskapsförord.
Propsa på att äga hälften av allt och bostad, bil etc. Många kvinnor har inte koll och blir oftast ?lurade? av sina män. Att vara hemma med barnen när mannen ska göra karriär motsvarar en lön om 45 000 kr i månaden. Detta ska mannen se till att kompensera kvinnan pensionsmässigt. Tjänstepension ska delas vid skilsmässa, den är en stor kvinnofälla. Enda gång en kvinna ska skriva på ett äktenskapsförord är när hon själv ska skydda sina egna tillgångar annars inte.
Jag tänker att man inte får glömma att det är en attitydundersökning. Den säger alltså inget om kvinnors reella möjligheter utan om de upplevda möjligheterna. En teori skulle kunna vara att kvinnor tänker mer på barnen, typ: -Hur ska jag ha råd att skaffa ett tillräckligt stort boende i närområdet så att barnen slipper byta skola? medan män är mer benägna att tänka typ: -Det är lugnt, jag kan ju köpa en schysst tvåa.
Men sedan tjänar ju snittkvinnan mindre än genomsnittsmannen också. Det vet vi ju. Så jag har svårt att bli överraskad av studien.
Om du som ung kvinna såg till att plugga, skaffa dig ett bra jobb och vara intresserad av att tjäna pengar och börja investera tidigt så skulle detta inte vara ett problem. Vid ung ålder inte låta killen äga hela lägenheten och inte skriva under äktenskapsförord.
Propsa på att äga hälften av allt och bostad, bil etc. Många kvinnor har inte koll och blir oftast ?lurade? av sina män. Att vara hemma med barnen när mannen ska göra karriär motsvarar en lön om 45 000 kr i månaden. Detta ska mannen se till att kompensera kvinnan pensionsmässigt. Tjänstepension ska delas vid skilsmässa, den är en stor kvinnofälla. Enda gång en kvinna ska skriva på ett äktenskapsförord är när hon själv ska skydda sina egna tillgångar annars inte.
Jag som ensamstående hade inte en tanke på att skaffa en ny partner föns jag skaffat mig ett eget hus där barnen kan växa upp, vilket inte var lätt. Jag ville inte att mina barns framtid ska vara beroende på att jag har en man. Många kan nog inte separera för då har ingen råd att bo kvar, efter att ha hängt på hemnet i 5-7 år har jag sett många hus som kommit tillbaka efter några få år, tror inte alla dem skaffat jobb långt bort och flyttar därför. Sedan bor otroligt många i storstäderna och där är det betydligt dyrare att köpa och en hyresrätt är nära till omöjligt att få. Bostadsbristen överlag är en faktor, inte bara löneskillnaden.
Jag tror många upplever att förhållandet inte är så dåligt att man vill sätta sig i en sits där barnen måste bo i ett sämre område långt från sin skola och sina vänner. Lägenheter är väldigt dyra på många ställen och har man lite äldre barn kanske de inte vill dela rum när de är vana att ha ett eget.
Om förhållandet är riktigt dåligt så man själv eller barnen far illa så tror jag de flesta upplever att de har råd och accepterar ett sämre boende.
I Stockholm behöver man vara höginkomsttagare för att ha råd att bo i någon vettig bostad.
Jag tror situationen även slår mot män. Vet en pappa som kunde köpa en lgh på 20 kvm.
Det var inte innerstan och han är inte invamdrare, som allt bara "ursäktas" med när nationalekonomer beskriver verkligheten.
Vanliga inkomsttagare och pensionärer värda mer respekt vad gäller förutsättningarna för att kunna fixa en rimlig bostad.
Om du lusläser tidningarna och ser på TV så ser du att bostadssituationen ser likadan ut överallt i Sverige utom ett ett fåtal kommuner, främst i innersta Värmland och Norrlands inland.
I resten av landet så är det bostadsbrist och bostadsrätter som kostar flera miljoner för även mycket små lägenheter.
Det är många år sedan dyra bostadsrätter och skrikande brist på hyresrätter var förbehållet Stockholm.
Om du som ung kvinna såg till att plugga, skaffa dig ett bra jobb och vara intresserad av att tjäna pengar och börja investera tidigt så skulle detta inte vara ett problem. Vid ung ålder inte låta killen äga hela lägenheten och inte skriva under äktenskapsförord.
Propsa på att äga hälften av allt och bostad, bil etc. Många kvinnor har inte koll och blir oftast ?lurade? av sina män. Att vara hemma med barnen när mannen ska göra karriär motsvarar en lön om 45 000 kr i månaden. Detta ska mannen se till att kompensera kvinnan pensionsmässigt. Tjänstepension ska delas vid skilsmässa, den är en stor kvinnofälla. Enda gång en kvinna ska skriva på ett äktenskapsförord är när hon själv ska skydda sina egna tillgångar annars inte.