• Anonym (Viva Bianca)

    Mitt barn blev utskällt av kompisens mamma

    Min dotter är snart 5 år och brukar leka med en kompis några gator bort.

    Hon var där i morse och kom hem gråtandes. Min dotter älskar djur och kompisens föräldrar tar hem hemlösa katter. Dottern tycker förstås det är supermysigt. Nu hade hon fått lov att leka där och klappat en katt (förmodligen kanske lite burdust) och fått en utskällning av kompisens föräldrar att katten var skygg och vild. Hon blev också hemskickad gråtandes.

    Har lust att ringa och skälla ut dem. Såhär behandlar man väl inte barn? Hon ville ju bara klappa katten.

  • Svar på tråden Mitt barn blev utskällt av kompisens mamma
  • Anonym (Sara)
    Pope Joan II skrev 2020-10-18 11:50:00 följande:

    Oacceptabelt att ryta åt barn, tycker jag. Med det sagt tycker jag också att inställningen "...herregud. Klappa en katt liksom?" också är oacceptabel om det är så att barnet faktiskt klappat katten ovarsamt och burdust, då är det något som föräldern (optimalt också kattägaren) måste hjälpa barnet att förstå att man inte gör och lära ut hur barnet ska göra istället. Att vifta bort det med att "det bara är en katt" som därmed ska tåla vad som är en riktigt dålig attityd. 


    Jag håller med här.
  • Litet My
    Pope Joan II skrev 2020-10-18 11:50:00 följande:

    Oacceptabelt att ryta åt barn, tycker jag. Med det sagt tycker jag också att inställningen "...herregud. Klappa en katt liksom?" också är oacceptabel om det är så att barnet faktiskt klappat katten ovarsamt och burdust, då är det något som föräldern (optimalt också kattägaren) måste hjälpa barnet att förstå att man inte gör och lära ut hur barnet ska göra istället. Att vifta bort det med att "det bara är en katt" som därmed ska tåla vad som är en riktigt dålig attityd. 


    Kan ju vara att den mamman har det som vi, man pratar och förklarar för barnens kompisar som ändå blir helt exalterade av katterna. Och klappar och kramar ganska hårdhänt, hellre en utskällning än utklösta ögon eller ett kattbett. Har garanterat rutit hos oss också, när barnet snabbt kastat sig på och man sett faran. En attackerande katt agerar snabbt.
  • Anonym (Sara)
    Anonym (Viva Bianca) skrev 2020-10-18 11:50:28 följande:

    Vi bor så nära så de kommer och går iofs som de vill.


    Jag har förstått det. Men jag tycker att det är fel att släppa iväg en ledsen femåring själv utan att informera föräldrarna om att barnet är på väg hem, är ledset samt om vad som hänt. Det ansvaret anser jag att man har som vuxen och är det största felet i det du beskriver.
  • Anonym (Viva Bianca)
    Uslingens skrev 2020-10-18 11:51:05 följande:

    Tycker helt klart du ska ringa henne och skälla ut henne!! Det hade jag gjort. Om inte du som förälder står upp för din 5 åring, så vem ska då göra det?

    Och du borde verkligen inte skicka dit henne igen. Sådana "små saker" kan ge mentala men hos ett barn, och skapa enorm osäkerhet framöver som barnet bär med sig under lång tid. För ett litet barn är det ett trauma.

    Stå upp för sin dotter!!! Kärringens elaka beteende kan ha skadat ditt barn mer än du tror.


    Tack, ja herregud. Låter ju som om min dotter misshandlat katten. Hon ville bara klappa och katten fräste och sprang iväg. Ingen fara skedd.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Viva Bianca) skrev 2020-10-18 11:43:52 följande:
    Vi bor så nära så de brukar gå själva. Ingen bilväg eller så. Men ändå... herregud. Klappa en katt liksom?
    Hemlösa katter kan vara riktigt farliga, särskilt om de annars är skygga och känner sig trängda av ett obetänksamt barn som klappar hårdhänt. Var glad att inget hände! Säger man till ett litet barn behöver man inte skälla och skicka hem, där gjorde hon så klart väldigt fel hon som har katterna. Jag tycker gott att din dotter kan undhålla sig från det där hushållet, jag skulle inte känna mig trygg att ha en femåring där.
  • Anonym (Viva Bianca)
    Litet My skrev 2020-10-18 11:53:26 följande:

    Kan ju vara att den mamman har det som vi, man pratar och förklarar för barnens kompisar som ändå blir helt exalterade av katterna. Och klappar och kramar ganska hårdhänt, hellre en utskällning än utklösta ögon eller ett kattbett. Har garanterat rutit hos oss också, när barnet snabbt kastat sig på och man sett faran. En attackerande katt agerar snabbt.


    Du låter som denna mamman litegrann.

    Klappa en katt är väl ingen fara? Och barn glömmer sig lätt. Dessutom, varför ha farliga djur ihop med barn?
  • Litet My
    Anonym (Viva Bianca) skrev 2020-10-18 11:55:48 följande:

    Du låter som denna mamman litegrann.

    Klappa en katt är väl ingen fara? Och barn glömmer sig lätt. Dessutom, varför ha farliga djur ihop med barn?


    Vi har de djur vi vill ha. Mina barn är väl införstådda med att dessa katter rör man inte i början utan de behöver få gå undan och bara iaktta. Givetvis informeras barnens kompisar också. Men det är inte alltid de lyssnar. Hellre en ordentlig tillsägelse än en rejäl skada på barnet.

    Låter du ditt barn klappa hundar utanför affären också?
  • Anonym (Lägg av!)
    Anonym (Viva Bianca) skrev 2020-10-18 11:45:01 följande:
    Vet att denna mamma kan ryta ifrån väldigt hårt och min dotter är mjuk och känslig. Hon gick fram och klappade en katt som visst var rädd och blev arg... är ju liksom ingen riksolycka
    Det kanske behövde för att avbryta något som kunde ha slutat betydligt värre än lite gråt över en tillrättavisning.

    Vet du hur illa en katt kan klösa och riva? 

    Om din unge inte kan låta dessa halvvilda katter vara ifred så är det din förbannade skyldighet att hålla henne därifrån.

    Och vet du vad? Det kunde ha slutat i vad du kallar för riksolycka. Det kunde blivit ett allvarligt skadat barn, och erkänn... du hade gett denna mamma skulden om din unge blivit riven eller biten av katten. Eller?
  • Anonym (Alice)

    Jag tycker väl inte att grannmamman gjort rätt, och visst kanske hon tog i lite väl mycket, men håller med om att din attityd inte är okej heller. Inställningen "bara klappa en katt, liksom" fungerar inte.

    Dels måste du lära ditt barn att vara varsam med djur, och sen måste du ju förstå att nästa gång kanske inte katten bara fräser och springer iväg. Nästa gång kanske din dotter blir biten, riven eller skadad på något annat sätt. 

    Självklart ska du inte ringa och skälla ut nån. 

  • Anonym (Viva Bianca)
    Anonym (Anonym) skrev 2020-10-18 11:55:37 följande:

    Hemlösa katter kan vara riktigt farliga, särskilt om de annars är skygga och känner sig trängda av ett obetänksamt barn som klappar hårdhänt. Var glad att inget hände! Säger man till ett litet barn behöver man inte skälla och skicka hem, där gjorde hon så klart väldigt fel hon som har katterna. Jag tycker gott att din dotter kan undhålla sig från det där hushållet, jag skulle inte känna mig trygg att ha en femåring där.


    Nu har jag pratat med henne, tydligen hade hon sagt till några gånger, men dottern hade som små barn ofta gör glömt bort sig. Inget illa menat från hennes sida, det var inte som att hon aktivt trotsade.

    Hon sa också att hon skrek för att hon blivit rädd att dottern skulle bli skadad då denna katt tydligen blivit sparkad av barn.

    Visst min dotter gjorde inte rätt men då får hon ju faktiskt flytta katten till ett annat rum eller nåt. Inte låta den vara i allmänna utrymmen och med folk.
Svar på tråden Mitt barn blev utskällt av kompisens mamma