Inlägg från: Marimardi |Visa alla inlägg
  • Marimardi

    Vår letrozol resa- följas åt?

    Sprallan skrev 2021-03-09 12:30:50 följande:

    Känner mig mest förbannad, bitter och som att min kropp är värdelös. Med första missfallet kunde man ändå lyssna på läkarnas uppmaning om hur vanligt det var och hur nästan alla fick uppleva det nån gång. Nu känns det mer som att det är ytterligare nått fel på mig mer än PCOS, ingen ägglossning what so ever och hypotyreos ovanpå det.

    På söndag anordnar jag en mini-babyshower för mina 2 närmsta barndomsvänner som är beräknade om ett par månader båda 2. De vet inget om att jag varit gravid 2ggr under deras graviditeter, kommer inte bli lätt. Och givetvis är samtalsämnet om hur det tog på första försöket för båda två alltid återkommande och gör lika ont varje gång.

    Jag ska fortf på VUL imorgon då min läkare menar att en rejäl blödning inte behöver betyda missfall. Känns bara idiotiskt att ens inbilla sig något annat, bättre att bara inse faktum. Får se hur vi går vidare, känns ju inte som att jag vill göra på exakt samma sätt igen, för varför skulle det sluta annorlunda än dessa två gångerna?


    Förstår dig helt, och den här jävla PCOS ska göra det så himla svårt hela tiden :( Det suger alltid att höra att andra har haft det så enkelt varje gång
  • Marimardi
    barnlängtan2021 skrev 2021-03-08 21:05:06 följande:

    Åh tack. Varit helt fri från blödningar under helgen men idag är det rosa igen så vet inte om mensen kommer nu


    Hoppas det är mensen som kommer så att du kan börja på ny kur igen då! Kör du dubbel eller enkelkur?
  • Marimardi
    Sprallan skrev 2021-03-09 13:55:38 följande:

    Låter väl klokt att göra så :) vi hade ungefär samma plan. Vi hade tänkt berätta för föräldrar och syskon efter ultraljudet imorgon om allt sett bra ut. Förra gången visste ingen alls och då kändes det tufft med missfallet i vecka 10 (som bara en vän till mig vet om) så vi tänkte berätta tidigare denna gång, så fick de gå som de gick liksom. Nu blir det så märkligt igen. Att berätta om ett missfall när ingen ens vet att man varit gravid överhuvudtaget.

    Klokt ändå att vänta till lite senare med att gå ut med det på sociala medier osv. Även om allt säkert kommer gå prima nu när du fått se hjärtat slå så känner man sig ändå lite mer safe om det gått så pass långt i graviditeten. Njut ordentligt av bulan sen när den kommer :) mår du bra i övrigt, inget illamående osv?


    Ja alltså planen var egentligen att inte berätta till någon förens v 12 men sen blev det bara så att alla fick veta haha men det känns skönt iaf:) Ja jag förstår, ibland kanske det är bäst att berätta i förväg så att folk förstår ifall du kanske blir nedstämd någon gång eller känslosam. Det är viktigt att få stöd i sånt här:/ btw hur gick ditt besök hos läkaren idag?

    Ja jag är ju fortfarande orolig förstås över missfall men det känns ändå någorlunda bra att jag fick se att allting sitter där det ska och hjärtat iaf slår. Mår väldigt bra faktiskt förutom att jag är extremt trött och har ingen aptit alls hehe.
  • Marimardi
    barnlängtan2021 skrev 2021-03-09 18:30:58 följande:

    Har avtagit nu igen så antagligen ingen mens. Men ändå frågat kliniken om jag får börja med letrozol imorgon. Kör enkelkur :)


    Okej men vad tråkigt att det inte var mensen som kom då :( Hoppas den inte dröjer alltför länge
  • Marimardi
    Sprallan skrev 2021-03-11 20:34:02 följande:

    Ja det är lätt hänt kan jag tänka mig o ibland är det kanske lättare att bara berätta i vissa situationer :)

    Helt sjukt. Där fanns ett foster kvar med ett litet hjärta som pickade. Jag har liksom inte riktigt fattat ännu, var så säker på att det var missfall men tanke på mängden blod och hur det såg ut. Men där är en liten krabat som kämpar på och var rätt i storlek utifrån hur långt gången jag är. Så tacksam <3

    MEN, jag har troligtvis inte haft helt fel. För bredvid fostersäcken fanns ett område till som såg ut som en till fostersäck fast lite hopsjunken. Dock utan ett foster. Hennes teori är att det varit en tvillinggraviditet och att det ena fostret dött, det som orsakat den kraftiga blödningen i måndags. Och är det inte det så, så är det en relativt stor blödning som ligger i livmodern. I så fall vet hon inte vad det berott/beror på.

    Så jag ska tillbaka om 2 veckor för att se att vad det andra nu än var, börjar dra sig tillbaka och går åt rätt håll.

    Jag har fått sex och träningsförbud tills återbesöket då hon menar att livmodern blivit så ansträngd och drar ihop sig vid en sådan här blödning, så det är viktigt att jag vilar för att det ska ge med sig och att livmodern inte försöker stöta ut nått som inte ska ut. Jag som har egen häst och tränar på hög nivå håller redan på att krypa ur mitt eget skinn av rastlöshet, men givetvis får det va värt det :) Hunden får extra långa promenader nu för att jag ska få nått o hitta på och få röra mig lite iallafall.

    95% för att klara graviditeten och få en bebis när man kommit såhär långt så hjärtat slår och det ser såhär fint ut enligt läkaren. Så håller verkligen tummarna, men givetvis har man ganska mycket oro över att det andra ska bli bra och inte påverka graviditeten, samt eftersom risken för fler blödningar just nu är ganska stor.

    Ser allt bra ut om två veckor vid återbesöket kommer vi berätta för våra föräldrar och syskon till påsk. Resten blir nog efterhand som man träffar dom, men vi har också vecka 12 (eller KUB) lite som ett riktmärke. Tar jag mig väl dit och allt ser bra ut, då kan jag nog börja njuta på riktigt hoppas jag!


    Men guuuud vad glad jag blir!! Skönt att höra att det iaf var ett foster med ett fungerande hjärta där inne! Hur långt gången är du?

    Ja det låter bra att ni ska berätta för de närmsta iaf, kan vara skönt att ha stöd från någon oavsett liksom :) Jag tror nog inte man kommer riktigt börja njuta förens kanske vecka 15-20 haha jag är i vecka 9 strax och har fått se ett hjärta och foster men kan ändå inte slappna av
  • Marimardi
    fluffan84 skrev 2021-03-11 20:57:59 följande:

    Hej

    Jag var med för flera månader sen i tråden men hoppa ur när en gyn sa till mig att jag aldrig kommer bli gravid med varesig ivf eller letrozol o att det var ett under jag ens fått ett barn tidigare (har låg äggreserv bara 0,3).

    Oj så fel hon hade! Tog dubbeldos av letrozol ändå då enkel ej funkade.. o ngn dag före julafton lyckades det o nu är jag i v.13. Gjorde KUB iförrgår o allt såg fint ut. Kämpa på ni andra man ska inte alltid tro på vad ngn enskild läkare säger! De har inte alltid rätt!


    Men gud GRATTIS vad roligt att höra!! Blir så glad av att läsa sånt här!!
  • Marimardi
    Javelina skrev 2021-03-11 20:24:52 följande:

    Hej!

    Jag var aktiv här i höstas när jag började med letrozol. Har tappat räkningen om det var 4 eller 5 omgångar, dubbeldos, som inte resulterade i nåt. I december tog jag sista kuren och sa att det var sista försöket och efter det har jag gett upp barndrömmarna och försöker acceptera läget. Nu har jag plussat! Helt obegripligt då jag inte ens vet om att jag haft äl, har ju det aldrig spontant... Hur är det ens möjligt, efter alla år?

    Men jag kan inte glädjas en sekund åt detta mirakel, är totalt livrädd för missfall. Läser statistik och googlar som bara gör allt ännu värre. Men blir det missfall så kommer jag nog aldrig bli gravid igen och jag vet inte hur jag skulle klara av den sorgen, så av ren självbevarelsedrift vågar jag inte känna efter eller tro att det är sant. Behöver bara skriva av mig någonstans och det är bland er Letrozolkrigare jag känner mig hemma. Första månaden utan letrozol blir jag gravid, jag vill tro att det är tack vare de tidigare kurerna som kroppen kom igång tillslut.

    Jag känner med er alla oavsett var ni befinner er i denna svåra kamp. Är det något man lär sig av detta så är det empati och ödmjukhet.


    Stort grattis!! Jag tog också letrozol och hade aaaalfrig ens känt av äl så jag sa flera gånger till gyn att jag vill ha ovitrelle för jag tror ej jag ägglossar. Men ack vad fel jag hade! Det resulterade ju i ett pluss :) Vet att man är orolig för missfall och det dummaste man kan göra är att googla. Jag var på mitt första VUL nu i vecka 8 för några dagar sen och jag förklarade till henne att jag var helt hundra på att jag hade en cysta, eller att det var utomkveds, eller att jag inte har ett foster som lever pga hade knappt symtom osv och hade googlat massor. Men sen när jag la mig där och hon kollade så såg allting utmärkt ut, inga cystor, fostrets hjärta tickade som det skulle. Det var en lättnad. Men jag gjorde som dig och googlade på allt möjligt, men tyvärr så leder det ingen vart egentligen :/ Man får försöka slappna av tills man går på ultraljud, finns inte mycket man kan göra oavsett. Vilken vecka är du i? Det kommer gå bra för dig <3
  • Marimardi
    Sprallan skrev 2021-03-12 06:32:57 följande:

    Tack! :) ja helt galet! Går in i vecka 8 imorgon så vi ligger nån vecka bakom dig bara <3

    Nej man vet ju hur skört allt är så helt lugn är man absolut inte, men känns som en liten delseger iallafall att man kommit till att hjärtat slår.

    Hur har du det, bor du i ett landsting där alla får göra KUB? Hade aldrig klarat att hålla mig till rutinultraljudet i vecka 18! Har du börjat inskrivning hos MVC?


    Ja precis, man får hålla tummarna helt enkelt!

    Ja jag kommer bli erbjuden KUB, ska till mvc nästa vecka och då kommer jag vara i vecka 9:) Själv då?
  • Marimardi
    Sprallan skrev 2021-03-13 17:50:47 följande:

    Ja, mycket mer kan man inte göra tyvärr :)

    Jag har också min inskrivning nästa vecka, på tisdag. gick in i vecka 8 idag (under förutsättning att lilla bönan fort lever, har blött igen under gårdagen men fortf ingen smärta och har avtagit, så hoppas att det bara är det andra som behöver ut)

    Skönt o få KUB! Då är det ju snart dags, typ bara en månad kvar. Vi får också KUB :)

    Har ju också min tid hos min specialist den 23/3 då vi ska se hur det gått med den andra fostersäcken, eller om det ?bara? är en koagel.

    Längtar tills man kommit förbi KUB, då har jag lovat mig själv att jag ska börja njuta om vi klarat oss dit med goda besked <3


    Åh vad roligt, jag tror att det kommer gå bra för dig! Men jag har funderat över en grej, har hört att risken för missfall ökar om man gör KUB:/ vet du varför? Har alltid sagt att jag vill göra kub men blev så nojig när jag hörde det så vet inte om jag vågar längre haha :(
  • Marimardi
    33villbligravid skrev 2021-03-15 15:07:55 följande:

    Hej!

    Det är inte sant att KUB skulle öka missfallsrisken. Läs t.ex. här: www.1177.se/barn--gravid/graviditet/undersokningar-under-graviditeten/kub--kombinerat-ultraljud-och-blodprov/

    Biverkningar eller komplikationer


    Efter blodprovet kan du bli lite öm i armen efter nålsticket, men annars är det inga biverkningar.

    Ultraljudet har inga biverkningar. KUB ger ingen ökad risk för missfall.

    Själv bor jag i Finland och här är KUB det normala. D.v.s. det är frivilligt, men i praktiken gör den absoluta majoriteten testet. Det skulle nog inte vara så utbrett om det innebar risker <3
    Tack snälla! Det var en person som fick barn på 90-talet som sa så till mig så jag kanske borde tagit det med en nypa salt hahaha, saker ändras ju.
Svar på tråden Vår letrozol resa- följas åt?