Varför väljer män en medioker kvinna framför oss färgsprakande??

Insiktsfullt.
Många gånger handlar det om att skydda sitt ego genom att projicera allt på omgivningen. Det är inte jag som är "för mycket", det är alla andra som är "för lite". TS trådstart tyder på att hon försöker skydda sin inre osäkerhet. 

Min erfarenhet är att folk som verkligen är starka ytterst sällan beskriver sig själva på det sättet, oftast är de tvärtom väldigt ödmjuka.

Och folk som beskriver sig själv som "utan ego" är ofta de med enorma egon. Osv. 

Så hände det IGEN.

Ett långvarigt dejtande med en man tar slut. Han ser oss mer som vänner. Anledningen är min färgstarka personlighet. Jag är för mycket.

Detta är inte första gången utan nu fjärde på raken.

Jag är en person som tar plats, hörs, skrattar mycket och tar för mig av livet. Man ser mig. Man hör mig och jag är en väldigt uppskattad gäst på fest och andra sammanhang. Har mååååånha vänner såväl kvinnor som män. Jag skämtar mycket och är ibland lite grov i munnen. Jag gömmer mig inte. Jag vågar. Älskar sex, passion och allt som har med att leva att göra. Men jag är också väldigt skötsam, bra jobb och strukturerad.

Men jag får inga långa relationer! Samma problem har en annan väninna som har likande personlighet. Men våra blyga, småsöta och halvtråkiga tjejkompisar de är minsann gifta och har aldrig haft problem med att hålla kvar en man.

Sen kommer det oundvikliga. Efter några år hör de av sig. Männen som lämnade mig för en mellanmjölktjej. De undrar hur jag har det och klagar på att deras liv är så tråkigt med villa, barn och Volvo. Frugan vill knappt ligga och allt är beiget.

ja men vad fan valde du inte mig då?????????

Är det fler färgstarka kvinnor därute som blir dissade pga av sin personlighet? Jag kan ju inte ändra på mig men vart hittar man en man som klarar en högljudd passionerad kvinna för ett livslångt förhållande??

Så trött på detta mönster nu... Vill hitta kärleken. Vill ha familj. Varför är jag sådant vännmaterial men inte flickvänsmatetial?

Många här som hackar ner på kvinnor med energi. Att de skulle vara energitjuvar (jag anser snarare att de sprider energi), att de är jobbiga, att man inte orkar med dem.

Hur mår ni egentligen? Vad har ni för trista liv, vad är det som gör att ni ser ner på människor såhär? Är ni konstant trötta, har bråkiga barn, är ensamstående och fullt upp jämt, är bittra på hur livet blev?

Jag kan inte för mitt liv förstå hur det kan vara dåligt att vara energisk, glad, få folk att skratta, hitta på roligheter. Jag älskar sådana människor. Det är så skönt när man känner sig grå och matt i pälsen. En person som drar igång alla. Helt fantastiskt!