Reflektion av någon som är arg på sitt barn

Ja sånt säger personen jag pratar om ofta, alltid hot om att lämna barnet... Jag går nu, då får du lämna här, om du gör si så gör jag så, sista gången du får dethär, osv osv...

Det låter som att hon är en rätt kass förälder. En lat jävel som inte orkar förklara saker och ting för sitt barn istället för att gorma eller hota. Och vars barn tillslut får låg självkänsla och dåligt självförtroende av allt alltid bemötas negativt. Jag vet dock inte vad du kan göra. Hon verkar ju inte mottaglig för kritik. Tycker inte att du bara ska se på i tystnad i alla fall. Långt där inne i den gormande mänskan finns en person som vet om att hon gör fel och troligen har väldigt dåligt samvete gör det ibland. Hon skulle behöva gå en kurs för att komma ur ditt dåliga mönster och hitta nya sätt att kommunicera med sina barn.

Ursäkta alla stavfel, satans autokorrigering. :)

Det är så lågt. Hur kan man vilja att barnet ska tro att man vill över de det. Det är så obegripligt.

www.mariaklein.se/om-du-inte-kommer-nu-sa-lamnar-jag-dig/

Är h8n alltså arg i det här situationerna som du beskriver? Höjer rösten? Skriker?

Om det är så är det väl rimligt att du tar ett snack endera direkt med mamman eller om du jnte känner att ni är tillräck.igt nära med någon anhörig till henne om hennes ilska. Att ha svårt att hantera sitt temperament är ju inte bra tillsammans med barn och något hon i så fall bör få hjälp med.

Det är väldigt svårt att bedöma utifrån din beskrivning eftersom det ju är en tolkning som kan vara färgad. Om mamman i lugn och trevlig röst säger till barnet att just nu får du åka vagn, vi hinner inte gå denna gång då det tar för lång tid så är väl inte det något anmärkningsvärt fel i det. Men höjer hon rösten och blir arg för att barnet vill åka vagn är det förstås inte ok alls.

Eller om strumporna inte är blöta utan bara fått ett litet stänk och inga bytesstrumpor finns och föräldern bedömer att det är mindre kalt för barnet att ha strumporna än inte, så är det ju också en annan sak än om det handlar om direkt blöta strumpor som barnet får ha på sig som straff. Det förstnämnda är väl inte direkt anmärkningsvärt medan det andra är extremt fel.

Så de situationerna du beskriver kan vara väldigt fel eller inte beroende på faktorer som är lite luddiga i din beskrivning. Men om du upplever att hon beter sig väldigt fel mot barnet (inte bara har en annan uppfostringssyn än du) bör du ju prata med henne eller någon anhörig. Eller om situationen är på en sån nivå, förstås göra en orosanmälan.

Ja situationer är när hon är arg/upphöjd röst och barnet ledsen. Det med vagnen var inte lugn och fint och ingen förklaring heller på varför han måste åka vagn. Bara helt kort *nej de tar för länge!*. Inget snack om saken liksom. Hon la även till ett litet *heh*-skratt på slutet, och jag känner henne så det betyder att hon tyckte själv att det kanske var lite hårt/vågat att säga så hon försökte rädda sig själv lite för jag hörde säkert på vad hon sa liksom.

Strumporna var väl nånstans mittemellan, inte dyngsura men märkbart våta. Jag fick lägga skorna på pojken så jag kände ju direkt att de var våta. Pojken hade stickade sockor att ta till också men jag vet inte om de va våta också, iallafall fick han lov att ha de vanliga strumporna. Och ja hon var arg och irriterad i denna situation också. När pojken gnällde att han inte vill ha våta strumpor så sa hon ju *joo, de e ju du som gjort dem våta!* irriterat. Det känns som ett straff att säga så, måste en tvååring rå för att han råkat blöta ner sina strumpor.?. personen är två år....

Precis så önskar ju jag. Att hon gav lite förklaring runt inte bara gormar om hur det nu blivit för att du gjort såhär. Eller hur det nu ska gå till... Nej mottaglig för kritik är hon verkligen inte. Denhär personen kan bete sig med vuxna människor också... Hon är så svår att hantera på nåt vis. Hon är liksom störst och mest högljudd och kan bli arg osv men ändå väldigt känslig stundvis?

Dock i situationen ovan, i TS. Tror jag faktiskt hon tog till sig lite av det jag sa, hon lyckades vända och vara vänlig mot mig (inte arg) efter bara en litet stund/några meningar. Så kanske hon insåg hur arg hon betedde sig mot barnet då....

Om det är sådana saker som exemplet med våra strumpor varje dag så är hon inte en bra förälder! Det handlar ju enbart om att bestraffa ett barn som kanske är för litet för att faktiskt förstå kopplingen: "ja har råkat blöta ner strumporna = jag måste ha dem hela dagen för det är mitt eget fel" - och även om man kan fatta det så är det ju inte rätt! Givetvis kan man gå ch hämta ett par andra strumpor - det hade mamman säkerligen gjort om det var hennes egna strumpor. Skillnad om man är ute nånstans och man inte har några fler strumpor, men ma behöver ändå inte bestraffa barnet. 

Låter som om hon tyvärr själv haft tuffa föräldrar och gör samma saker nu, kanske omedvetet. 

Det märks att du inte har barn. Barnen kan inte ta och gå hela tiden för då kommer man ingenstans. Det är så verkligheten är och det är inte att förminska barnet att säga nej. Strumporna låter inte som en bestraffning alls utan som väldigt naturlig konsekvens. Blöt ner dina kläder = dina kläder är blöta, vilket kan vara obekvämt. Om hon är sur och trött så är det helt naturligt, inte idealiskt, men väldigt naturligt. Efter år av dagligt och KONSTANT tjat, gnäll och hyss (även om det är normalt bland barn) så är det inget märkligt alls. Tycker du ska ta och sluta godhetsknarka och sköta ditt eget liv.

Ja vissa saker du berättar är självklart inte rätt, men jag tror de allra flesta som varit föräldrar några år gjort både en och två saker som de i efterhand känt inte var bra gjort, även de som innan aldrig trott att de skulle göra si och så. Man är inte mer än människa och även om det inte var snällt så drog barnet knappast någon skada av blöta strumpor en gång förutsatt att det inte var ordentliga minusgrader.

Jag hade också blivit arg om någon (som dessutom inte har egna) kom med massa oombedda råd gällande uppfostran av mina barn. Jag har tre barn med npf (autism och adhd) och jag är väldigt van vid blickar och kommentarer från folk.