Anonym (Av följande skäl) skrev 2021-01-19 00:49:51 följande:
Du ser inte problemet??!!!
Herregud, har du helt och hållet missat att det enda skälet till att regeringen ändrade sina rekommendationer om att alla 70+are skulle totalisolera sig och att inga som helst besök på äldrebpenden skulle tillåtas var att en enorm mängd människor överhuvud taget inte såg någon mening med att leva under de omständigheterna.
Den där hypotetiska trafikolyckan du pratar om hade av de äldre som mådde allra sämst av isoleringen i det närmaste upplevts som en befrielse eftersom de ändå inte såg någon mening med att leva. Det är bevisat att ofrivillig ensamhet är lika farligt för hälsan som att röka ett paket cigaretter om dagen så de som verkligen slåss för att döda andra är snarare de som vägrar se att alla andra hälsorisker som kan leda till döden inte bara upphör att existera enbart för att covid-19 kommit till Sverige.
Du, apropå ansvar så är det största ansvar vi föräldrar har ansvaret för våra barn och deras hälsa, deras psykiska hälsa inkluderad.
Inte ansvaret mot vården eller samhället.
Väldigt många barn och unga i Sverige mår väldigt psykiskt dåligt och gjorde det redan innan pandemin. Då kan mötena med bästisen eller pojk/flickvännen i många fall vara livlinan som gör att självmordstankar och självskadebeteende minskar. För unga människor är den statistiska risken att dö av självmord eller självmedicinering med droger flera hundra gånger större än att dö av ett influensavirus och de riskerna försvinner så fan heller enbart för att vi har en pandemi.
Ofrivillig isolering där man under långa perioder inte träffar några andra än de familjemedlemmar man bor med kan som jag skrev tidigare i tråden få barn att fara så pass illa att gömda flyktingfamiljer som gått under jorden efter att ha fått avslag på sin asylansökan många gånger kommer fram frivilligt efter ett tag trots att familjemedlemmar riskerar att dödas eller torteras om de utvisas.
Fast "ofrivillig ensamhet" handlade det ju inte om på äldreboenden, de träffade ju andra, bara inte besok av sina familjemedlemmar.
Och att jämfora med familjer på flykt eller utvisningshotade om de inte gommer sig- for dem inklusive barnen, handlar det ju om helt andra saker; det handlar ju om stressen att riskera bli utvisad och vad som väntar där, dysfunktionella vuxna under denna stress som inte kan tillgodose barns behov, inte kunna vara ute alls pga risk for upptäckt, etc. Att man inte träffar andra än familjemedlemmar i isolering är bara en ytterst liten del av deras ohälsa. Normala svenska familjer kan man faktist anse kunna hantera detta lilla att inte träffa en massa andra under en begränsad tid.
