Barnet har en matteläxa med extrafrågor för bonuspoäng. Dessa är frivilliga. Vi föräldrar är bestämda med att de ska göras, det finns ingen rimlig ursäkt till att inte göra dem och vi vill lära barnen att det ofta lönar sig att göra lite mer än vad som krävs, framför allt när resultaten är viktiga för en. Barnet vill inte bara för att läraren sagt att de är frivilliga och är rasande på oss.
Barnet i fråga bryr sig i allra högsta grad, men har svårt att greppa poängen med frivilliga uppgifter.
Hon pratar massor om att hon vill börja på högstadieskolan med spetsämnen och vet tom vilken gymnasieskola hon vill satsa på. Det är helt hennes eget, inget vi har propsat på.
Barnet i fråga bryr sig i allra högsta grad, men har svårt att greppa poängen med frivilliga uppgifter.
Hon pratar massor om att hon vill börja på högstadieskolan med spetsämnen och vet tom vilken gymnasieskola hon vill satsa på. Det är helt hennes eget, inget vi har propsat på.
Och nej. Hon vet inget om vilken gymnasieskola hon ska välja. Hon är 12 år hennes tankar och känslor kommer ändras 1 miljon gånger till. Och fortsätter ni hetsa henne och bete er såhär så kanske hon till och med väljer att skita i gymnasiet.
Jodå, hon gör som vi säger även om hon blir arg. Ett av syskonen är mycket svårare och kräver en helt annan metod för att få även de vanliga läxorna gjorda.
Barnet är 12 och vill alltid prestera på topp, därav är det så ologiskt att hon inte självmant gör extrauppgifterna.
Självklart är vi positiva, men man kan vara bestämd på samma gång.
Klart som sjutton att barnet vill prestera på topp eftersom hon vet att det är vad ni föräldrar vill. Snacka om att ge sitt barn presationsångest. Det är påtryckningar som det här som gör att många unga, framför allt flickor drabbas av presationsångest. Lägg ner, er dotter kommer vilja göra extraarbetet när hon själv vill. Det viktigaste är att hon gör det hon måste, det andra måste komma frivilligt, just för att det är frivilligt!
Och nej. Hon vet inget om vilken gymnasieskola hon ska välja. Hon är 12 år hennes tankar och känslor kommer ändras 1 miljon gånger till. Och fortsätter ni hetsa henne och bete er såhär så kanske hon till och med väljer att skita i gymnasiet.
Barnet har en matteläxa med extrafrågor för bonuspoäng. Dessa är frivilliga. Vi föräldrar är bestämda med att de ska göras, det finns ingen rimlig ursäkt till att inte göra dem och vi vill lära barnen att det ofta lönar sig att göra lite mer än vad som krävs, framför allt när resultaten är viktiga för en. Barnet vill inte bara för att läraren sagt att de är frivilliga och är rasande på oss.
Då föreslår jag att ni pratar med läraren och ber hen vara tydligare när hen ger läxor så att barnen vet vad som gäller - vill de få högsta betyg så gör extrauppgifterna, tex.
Jag är lärare. Nu har jag bara läst TS så det har säkert kommit en massa bra input.
Som jag förstår det är barnet 12 år. Mer vet jag inte om situationen. Har barnet lätt eller svårt för matte? Hur är motivationen? Hur arbetar matteläraren?
Det jag vet av lång erfarenhet är att i värsta fall "dödar" ni motivationen om ni trycker på för hårt/om eleven har svårt för matte osv. Om det däremot är ett ämne barnet gillar så kan det säkert fungera med lite "press". Om barnet har svårt med skolan och många andra läxor - tagga ner, är mitt råd.
Man kanske inte heller behöver göra extratalen varje gång det är matteläxa, utan bara de gånger man ser att det finns gott om tid och att barnet inte haft så lång läxstund redan, vid det tillfället.
Om ett barn har stora prestationskrav på sig själv, som det verkar, så kan faktiskt ett sånt barn snarast behöva hjälp att tagga ner lite, för att lära sig att inte stressa upp sig om hen gör det. Du skriver att det inte beror på er föräldrar men jag kan tänka mig att det finns en "atmosfär" i hemmet så att barn verkligen vill prestera på topp/visa mamma och pappa hur duktig man är osv (behöver inte vara negativt). Visst har alla en egen personlighet och ett driv också, men det går inte att så enkelt säga att "det beror inte på oss".
Kanske en sidodiskussion.
Om ni tycker ni har ett vettigt barn, så resonera mer om det här, tala inte om för henne att ni bestämmer att hon ska göra mattetalen, utan försök hitta en medelväg där hon känner att ni respekterar vad hon säger själv. Vissa 12-åringar är faktiskt väldigt klarsynta bara man låter dem tänka efter och komma till tals.
Det vet inte du något om.