Tror du kommer få rådet att berätta direkt med diverse olika skäl. MEN det är så att ju längre tid från snedsteget tills det uppdagas ju enklare är det att förlåta. Så håll det inom dig så länge du kan.
Dessutom minskar det dåliga samvetet ju mer tid som förflyter, så det kommer inte alls att vara lika svårt att inte berätta detta tex. 5 år från nu.
Tycker du ska berätta. Både för hans skull och din egen. Han har rätt att veta. Säg det som du gjorde här ungefär.
Du borde fundera på om du hade velat att han hade berättat eller inte om det vore tvärtom.
Ja, ska man uttrycka det lite finare så kan man enkelt säga att uttrycket ?det man inte vet lider man inte av? finns inte på riktigt...
Lögner av den här typen skapar en grund där relationen inte bygger på respekt och ärlighet för varandra, samveten som påverkar beteenden, och lögner som skapar nya lögner... relation blir en pseodoverklighet och relationen har påverkats djupt negativt vare sig man vill eller ej av lögnerna!
Råder dig att inte göra något ogenomtänkt.
Ta tid på dig, fundera igenom ordentligt om det är verkligen är så viktigt
för dig att berätta om detta. Vad skulle barnen säga? all tid som är investerat,
för även om du berättar så blir inte saken ogjord.
Det där är inte konkret öht, det är inget annat än rent skitsnack, för det personen gör är att helt ta bort moralen OCH din sambo ur ekvationen och göra det till någon slags godtyckligt val som om det handlade om att välja vad man ska äta idag.
Att påstå att du "skyddar" din partner genom att vara tyst är en enda stor fet LÖGN såvida din partner uttryckligen sagt att han inte vill veta. För den enda som har rätt att avgöra det är han själv, inte vi och inte du heller. Och håller du tyst utan att veta vad HAN vill så kan du heller aldrig påstå att du gör det för hans skull, då gör du enbart det för DIN skull och den enda du skyddar är dig själv.
Men jag förstår absolut att du tycker såna inlägg är det bästa som finns för de ger ju dig en enkel utväg där du slipper ta konsekvenserna för din otrohet och kan dessutom intala dig att du är jättesnäll mot din partner som manipulerar honom att vara kvar i förhållandet mot sin vilja genom att undanhålla sanningen.
Det där är inte konkret öht, det är inget annat än rent skitsnack, för det personen gör är att helt ta bort moralen OCH din sambo ur ekvationen och göra det till någon slags godtyckligt val som om det handlade om att välja vad man ska äta idag.
Att påstå att du "skyddar" din partner genom att vara tyst är en enda stor fet LÖGN såvida din partner uttryckligen sagt att han inte vill veta. För den enda som har rätt att avgöra det är han själv, inte vi och inte du heller. Och håller du tyst utan att veta vad HAN vill så kan du heller aldrig påstå att du gör det för hans skull, då gör du enbart det för DIN skull och den enda du skyddar är dig själv.
Men jag förstår absolut att du tycker såna inlägg är det bästa som finns för de ger ju dig en enkel utväg där du slipper ta konsekvenserna för din otrohet och kan dessutom intala dig att du är jättesnäll mot din partner som manipulerar honom att vara kvar i förhållandet mot sin vilja genom att undanhålla sanningen.
Nu var det inte mig du citerade.
Men för mig är inte otroheten i sig det som sårar mest. Utan det är lögnerna och sveket.
Att den man älskar och litar på mest kan gå bakom ens rygg och ljuga och svika.
Kanske under en lång tid.
Har man gjort ett engångsmisstag,som TS,och verkligen ångrar sig så kan det vara lättare att förlåta än om det pågått systematiskt under en längre tid.
Det handlar inte om äganderätt utan om att tilliten får sig en törn.
Och den kan vara svår att bygga upp igen. Om det ens går.
Att otrohet inte är ett brott gör det ju inte mer rätt.
Har man svårt att leva monogamt så kanske man ska prata med sin partner om det och ge partnern samma chans att ligga med andra.
Dvs föreslå en öppen relation.
Eller prata med varandra och försöka lösa de problem man upplever sig ha i relationen.
En bra kommunikation är A och O för att ett förhållande ska fungera bra.
Bra att han var ärlig mot er båda.
Det visar ju att det inte alltid är fel att vara ärlig heller.
Ja,det håller jag med om.
Jag fick själv veta på omvägar när mitt ex bedrog mig.
Och även om jag är tacksam gentemot de som berättade så gjorde det mer ont än om jag fått veta,på en gång,av min dåvarande partner.
Ärlighet varar längst.