Hur berätta om otrohet?

Men ni har ju med råge berättat var ni tycker om just detta ämne, så vad skull jag kunna tillföra.

Tror att den här tråden redsan har rensats på en massa inlägg.

Upptäckte att flera av mina inlägg,där jag svarade på OT-inlägg är bortplockade.

Men har inte fått någon information om det från FL:

Jag märkte tidigt i denna tråd åt vilket håll det lutade döså jag har inte känt mig intresserad att vara delaktig.

Jag väger både ämnen och trådar där jag är aktiv i.De har full koll på vad som skrivs i trådarna så vi behöver inte vara oroliga. Eftersom min inlägg är kvar så räknar jag med att det är acceptabla OT. Du har redan bemött det att vissa inlägg troligtvis har tagits bort, som har varit felaktiga på något sätt.

Gör du dig inte lite löjlig nu? Kan du inte släppa?

Som du nog har sett tidigare så har jag inte tagit del av diskussionen som trådskaparen har ställt. Jag trodde att det hade framgått klart och tydligt redan.

Hej,

Nej, jag har inte berättat än, jag har dock haft ett möte med en terapeut, som dels hjälpt mig med att hantera den rejäla ångesten. Det var verkligen skönt att få öppna sig för någon utomstående. 

Jag har fortfarande inte helt bestämt mig om jag skall berätta eller ej. Det har kommit lite andra saker i vägen, som gjort att vi fått fokusera helt på det (vill inte gå in mer på det utan att avslöja vem jag är).

Men man kan väl säga att ena dagen vill jag hålla det hemligt, och låtsas som om inget har hänt, men är fortfarande rädd att det skall märkas att jag bär på en hemlighet. Medans dagen därpå så vill jag bara berätta, skrika ut det, för att slippa bära det. Det har blivit mer och mer så, det pendlar, och jag har fortfarande inte kommit till beslut i hur jag skall gå tillväga. 

Har läst alla svaren, och alla inspel känns relevanta (nästan alla), men ingen känner heller till hur relationen är här hemma, och att då säga att göra si eller så är lättare sagt än gjort. 

Vågar man ens berätta hur man gör, utan att få höra hur hemsk man är som inte berättar eller hur korkad man är som faktiskt berättar.

Tufft men jag tror att du måste acceptera att inte alla har samma åsikt som du.

Jasså, men hur kommer det sig att du bara har problem med att folk säger att TS SKA berätta, men inga som helst problem med att folk säger att hon INTE SKA berätta?

Den som blivit bedragen är inte alls lika bedragen vare sig man berättar eller ej eftersom att INTE berätta innebär att personen blir lurad att vara kvar i förhållandet utan att ha en chans att göra något åt det vilket för många är ett betydligt värre svek än otroheten i sig. Dvs man bedrar sin partner genom sin otrohet och sen sviker sin partner ytterligare varje dag, minut och sekund man lurar personen att leva i en lögn. Att inte berätta är ett dubbelt svek.

Vad man känner just för stunden är ingen som helst garanti för att man inte gör om sitt misstag. Bara för att TS känner att hon inte kommer göra om det just idag så betyder inte det att hon kommer hålla det om 5 år. Det är heller inte en bra ursäkt föra att undanhålla det för sin partner. Hennes känslor är på inget sätt mer värda än hans och det är i slutändan upp till honom att göra ett val efter vad HAN känner, inte efter vad TS känner.

Att prata om att alla gör fel och ingen är prefekt är total irrelevant. Visst alla gör fel ibland, men sen har vi ju frågan om hur man sen hanterar sitt misstag, om man fegar och smiter undan sitt ansvar eller står för det och tar sitt ansvar.

Tufft men jag tror att du måste acceptera att inte alla har samma åsikt som du.

Till skillnad från dig har jag ju iaf en åsikt som jag vågar stå för. Du å andra sidan glider omkring och gnäller och slänger ur dig toma floksler hit och dit utan att ha någon åsikt i frågan, iaf ingen du vågar stå för. Vi har nog alla förstått vilken åsikt du egentligen har men du verkar lite svårt att stå för den