Hur berätta om otrohet?

Japp, men det verkar även Blueskillen ha, han verkar bara ha lite svårt att säga den rakt ut för då behöver man ju stå för det och det kan ju vara jobbigt 

Jag förstår inte att du har så mycket energi för att få igenom det du kräver att TS ska göra. Om och om igen. Dina inlägg går som en röd tråd genom hela tråden och det är bara en sak som gäller för dig. Jag tror att alla här har uppfattat vad du tycker så jag förstår inte varför du upprepar dig.

Jag har ingen lust att diskutera med dig. Du är manisk i ditt framförande och inte speciellt trevlig.

Jag har gjort inlägg här för TS skull och inte för att diskutera mina åsikter med andra in absurdum. Jag har faktiskt ett liv utanför det här.

Jag tycker synd om dig för du känns väldigt ensam. På något sätt känner jag att du vill att andra också ska må lika dåligt.

Berätta inte. Lev med det.

Att du vill berätta är inte för hans skull eller för ert äktenskaps skull, det är för att du vill lindra din ångest. Det är bara själviskt.

Sexet hade ingen djupare betydelse för dig. Låt det sjunka undan, eller njut av minnet, rent av.

"don´t ask - don´t tell"

Alltså, sånt här snack är bland det värsta jag vet. För vem har det ingen djupare betydelse? Visst, för ts visade det sig inte ha det, men hur är det för den bedragne?

Och hur ser ångern ut om om hon går omkring med ett leende och njuter av minnet?

Berättar du så lider ni båda. Berättar du inte så lider bara du. Det var en engångsföreteelse, du ångrar dig. Säg inget.

Eller så berättar du, och förklarar varför. Han har försummat dig. Det är också ett svek. Så ni är kvitt, kan man säga.

Vi tycker lika. Jag har själv varit med om det där. Hon berättade, efter flera år. Jag hade föredragit att slippa veta. 

Om det var en engångsgrej så har det ingen betydelse. Om det är dubbelspel så betyder det nog att det är dags att skiljas. 

Hur kan man bli ledsen av något man inte vet?

Nej och återigen nej.

Det är den självklaraste sak i hela världen; man kan aldrig bli ledsen av något man inte vet.

Det jag inte vet mår jag inte ont av.

Även om du och andra inte gillar det så har ni bara att acceptera två saker:

1.) Vi är flera som faktiskt skulle föredra att inte få veta.

2.) Det man inte vet mår man inte ont av.

Du klarar uppenbarligen inte av dessa två sanningar.

Men du har ändå inget annat val än att acceptera att vi är flera som klarar av det och som faktiskt föredrar det.

Du har självfallet rätt att tycka vad du vill och du har rätt till din åsikt.

Men jag och andra som inte delar din åsikt har ändå samma rättighet som du, att få ha vår egen åsikt.

Du får säga och tycka vad du vill, vi är ändå inte skyldiga att tycka lika som du.

Nej och återigen nej.

Det är den självklaraste sak i hela världen; man kan aldrig bli ledsen av något man inte vet.

Det jag inte vet mår jag inte ont av.

Även om du och andra inte gillar det så har ni bara att acceptera två saker:

1.) Vi är flera som faktiskt skulle föredra att inte få veta.

2.) Det man inte vet mår man inte ont av.

Du klarar uppenbarligen inte av dessa två sanningar.

Men du har ändå inget annat val än att acceptera att vi är flera som klarar av det och som faktiskt föredrar det.

Du har självfallet rätt att tycka vad du vill och du har rätt till din åsikt.

Men jag och andra som inte delar din åsikt har ändå samma rättighet som du, att få ha vår egen åsikt.

Du får säga och tycka vad du vill, vi är ändå inte skyldiga att tycka lika som du.

Vi är alla olika.

Det finns de som faktiskt vill veta också.

Om det bara var en engångsgrej som man ångrar så är dte väl desto större anledning att berätta,tycker jag.

Och ju fortare hon gör det desto bättre.

Att få veta att ens partner har ljugit kan kännas som ett större svek än otroheten i sig.Man kan ju känna på sig att det är något som inte stämmer.

Att då gå och grubbla över det kan göra en ledsen.