Hur berätta om otrohet?

Jag känner mig fortfarande osäker på att berätta, vi har det väldigt bra just nu, och jag får nog även säga att jag uppskattar min sambo mer, ser värdet i honom och våra barn på ett lite annat sätt nu, att inte ta det för givet mer.

Jag tror inte han misstänker något alls, har till och med fått kommentarer om att jag verkar gladare än tidigare (vilket inte är fallet, men är kanske mer kärleksfull nu).

Har bokat tid med en terapeut själv i nästa vecka.

Jag känner mig fortfarande osäker på att berätta, vi har det väldigt bra just nu, och jag får nog även säga att jag uppskattar min sambo mer, ser värdet i honom och våra barn på ett lite annat sätt nu, att inte ta det för givet mer.

Jag tror inte han misstänker något alls, har till och med fått kommentarer om att jag verkar gladare än tidigare (vilket inte är fallet, men är kanske mer kärleksfull nu).

Har bokat tid med en terapeut själv i nästa vecka.

Jag känner mig fortfarande osäker på att berätta, vi har det väldigt bra just nu, och jag får nog även säga att jag uppskattar min sambo mer, ser värdet i honom och våra barn på ett lite annat sätt nu, att inte ta det för givet mer.

Jag tror inte han misstänker något alls, har till och med fått kommentarer om att jag verkar gladare än tidigare (vilket inte är fallet, men är kanske mer kärleksfull nu).

Har bokat tid med en terapeut själv i nästa vecka.

Jag känner mig fortfarande osäker på att berätta, vi har det väldigt bra just nu, och jag får nog även säga att jag uppskattar min sambo mer, ser värdet i honom och våra barn på ett lite annat sätt nu, att inte ta det för givet mer.

Jag tror inte han misstänker något alls, har till och med fått kommentarer om att jag verkar gladare än tidigare (vilket inte är fallet, men är kanske mer kärleksfull nu).

Har bokat tid med en terapeut själv i nästa vecka.

Det verkar som att de flesta vill veta, men det finns definitivt de som föredrar att aldrig få veta. Och det är den bedragnes åsikt som definierar vad "ta ansvar betyder". Att ta ansvar kan betyda att hantera ångest i tystnad och inte såra men lika mycket att erkänna och konfrontera konsekvenser av sina handlingar.

Om jag var din man skulle jag förlåta dig ett enskilt snedsteg, säkert. Förhållandet kan faktiskt bli bättre och starkare efter det. Och det är inte värt att rasera hela familjen för det. Men, om jag skulle få veta av någon annan (och det är alltid möjligt att ditt ex försöker kontakta dig, eller att han har berättat för någon), då skulle det inte bara innebära svek utan förnedring också. Och det är en helt annan ball game. Jag tycker du ska ta ansvar och berätta, var beredd att svara på alla frågor och ta emot hans besvikelse för att ni ska komma ur det starkare.

Tack för inspelet 

Jag läser alla svaren. Men många tycker jag inte har en så trevlig ton, och är väldigt anklagande, som målar upp mig som en hemsk människa som begått ett av de värsta brotten man kan begå.

Majoriteten anse att jag bör berätta, och det är även åt det hållet jag lutar åt. Men ja står som sagt vid ett vägval nu. Jag tror mig kunna behålla denna hemlighet själv, men har just denna ångesten och oron just nu som gör att jag vill berätta, och det är nog mest för att lätta mitt hjärta. Det är jobbigt och svårt att bära denna hemlighet själv.

Är det så?

Hur kommer det då sig att du tackar alla som säger att du ska vara tyst och ignorerar alla som säger att du ska berätta?

Fast nu handlar det inte om att få hjärnsläpp, det handlar om vad man gör EFTER att man fått hjärnsläpp. Berätta eller inte berätta... 

Framförallt förtjänar din man att få veta så att han får avgöra om han vill fortsätta med dig eller inte. Det är han som ska bestämma det inte du.

Lycka till!