Därför är det många män som avskyr feminism

Hur han den påverkat dig negativt?

Jag är ganska tacksam för de möjligheter som feminismens inflytande har gett oss män.

Jag kan jämföra med min egen pappa som alltid jobbade när vi syskon var barn, som aldrig fick möjlighet att riktigt lära känna oss, något som också delvis bestått genom livet och hur det varit för mig som pappa med självklarheter som delad föräldraledighet och den förståelse för ens barn som närvaro kan ge.

Jag läste en gång om en undersökning där man intervjuat personer på dödsbädden och frågat dem vad de ångrar i livet - knappast någon svarade att de beklagar att de inte satsade på karriär eller att de jobbat för lite medan många, i synnerhet män, beklagade att de inte fanns närvarande för sina barn i större utsträckning.

Jag är rätt säker på att min pappa, om det varit möjligt, hade varit föräldraledig. Nu lever han inte längre, men jag minns att han sa att han avundas de män som blev pappor under modern. 
Jag är rätt säker på att min pappa hade kunnat kalla sig feminist. 

Mm, jag minns min första föräldraledighet.  Vi bodde ganska isolerat på landet då och dagarna var sig rätt lika, på ett plan hände det ingenting och på ett annat plan hur mycket som helst där tiden inte ens räckte till.

Skulle jag gradera mitt liv är det möjligt att just den föräldraledigheten hamnar i topp.

Feminism är sexistiskt och ojämställt. Sorterar dom i samma fack som fascism.

Det är skillnad på att bara inte vara nöjd med det som är fel idag och att aktivt gå omkring och leta fel och skapa fel. Om något idag fungerar bra och rättvist mellan män och kvinnor så ska vissa ändå försöka hitta fel på situationen och skapa argument som får det till att det ändå inte är bra. 

Man är för fokuserad på att skapa kamp istället för att fokusera på de saker som på riktigt är fel, samt att man inte vågar säga att något är bra förrän allt och alla fel är åtgärdade. 

Det är inget fel med att glädjas åt det som är bra samtidigt.

Bra punkter tycker jag. 

Som liberal feminist så vänder jag mig väldigt mycket emot vänsterfeminismen som är den enda feminist "antifeminister" vill erkänna finns. 

Här är några punkter som är viktiga för mig som feminist: 

* Tjejer måste sluta uppmuntras att börja jobba med "något de brinner för" och istället uppmanas att se på lönerna när de väljer yrke. Och om någon säger att de gillar att "arbeta med människor" så kan de lika gärna satsa på att bli välbetalda chefer och verksamhestutvecklare som att bli socionomer och sjuksköterskor som de nu blir tipsade om. 

* Synen på föräldraledigheten mellan könen måste bli jämställd. Jag har själv varit med om att jag och två manliga kollegor var föräldralediga samtidigt (de i 7 månader och jag i 9) fick helt olika löneökningar. Jag fick löneökning på 500 under min ledighet, de fick en ökning på 4000 (vi låg alla fel i förhållande till kompetens och de fick den justerad medan jag fick standardökningen). Och det handlade inte om att de var bättre på jobbet utan där var det verkligen bara könet som skilde oss åt. Vi arbetade med samma saker, var alla väldigt populära både hos kollegor och kunder och vi hade alla en förmåga att lösa sådant som andra misslyckats med. När detta uppdagades och jag tog upp det med chefen så justerades min lön direkt. 

* Den fria tiden i familjen behöver vara jämställd. Det handlar inte om vem som gör vad utan att det är inte ok att den ena sliter medan den andra sitter nöjd i soffan. Och här måste mannen själv ta initiativ och se det som självklart att göra sin del (sedan finns det såklart förhållanden där männen gör mest men det är fortfarande vanligare att kvinnor gör mest). 

* Kvinnorna måste sluta offra sina karriärer för männens skull. Jag har träffat alltför många män som är gift med en kvinna med samma utbildning som är "så tacksam att hon arbetar statligt och gått ned i tid, han hade aldrig varit där han är utan henne". För mig och min man så har ingen offrat sin karriär men ingen har heller toksatsat. Om en hade offrat och den andra satsat kanske vi hade suttit med en lön på 100 000 i månaden och en på 40 000 på deltid. Nu har vi båda löner på ca 65-70 000. Då kan vi både verkligen känna att vi är med varandra för att vi älskar varandra, inte för att den ena är beroende av hjälp i hemmet och den andra är beroende av ekonomin. 

Och vad vinner då männen på feminismen?

* De får kvinnor som bidrar mer ekonomisk i hemmet eftersom att de har vinnlagt sig om att tjäna egna pengar och inte leva på mannen. 

* De kan vara säkra på att deras partner är med dem p.g.a. kärlek och inte p.g.a. att de är ekonomiskt beroende. 

* De kan räkna med att bli bjudna på middagen vid varannan dejt. 

* I ett jämställt samhälle så ses de som likvärdiga föräldrar vid t.ex. vårdnadstvister och kvinnans fördel i form av att vara mammam försvinner. 

Jag kan tillägga att min man också är en sådan som är totalt emot feminism och vägrar inse att det finns andra feminister än vänsterfeministerna trots att han utöver mig är omgiven av feminister som tycker precis som mig och gärna påpekar det. Men eftersom att han är en kompetent och vettig individ så blir det ju ändå jämställt eftersom att han tar sitt ansvar i vardagen.

Nej, såklart tjänar män ingenting på jämställdhet. Möjligen en bättre relation med sina barn, men det verkar ju inte vara så viktigt.

Det handlar inte om att tjäna något, utan att dela på skiten. Att hjälpas åt att dra livets börda. Att inte sitta längst bak på kärran och sura medan din fru drar hela livets lass själv. För hur man än vänder och vrider på det så behöver ett barn tas om hand, och det kostar. Och om valet då står mellan att mannen ska tvingas vars hemma mot sin vilja, och att kvinnan ska tvingas vara hemma mot sin vilja, så är det väl rimligt att man delar på den bördan.

Ja det där missade jag helt. Så tillägg till min lista över mäns vinster:

* Som ovan, en bättre relation till barnen. Slipper ångra sig när man var gammal att man satsade på jobbet och missade barnens uppväxt. 

* En piggare fru med större lust när hon slipper slita ut sig med att ta majoriteten av hemarbetet. 

Kan hålla med, förutom den första punkten. Jag är så att jag tycker man ska söka arbete efter det man är duktig på, med tillägget att man ska se till att man kan få ett arbete där man alltid kan utvecklas och inte hamna i en återvändsgränd. Det är ju ändå så att innehållet i arbetet är lika viktigt som lönen. 
Nu är det väldigt få som har de lönerna som flaschar med i ditt inlägg. Det är väldigt få i min bransch oavsett kön (teknisk, många civilingenjörer även de som doktorerat) som kommer upp i de lönerna. Vet att de lönerna finns inom IT-sektorn och även finanssektorn. Och jag hade aldrig velat arbeta inom vare sig IT eller finans, för det är områden som jag är totalt ointresserad av, även om jag säkert haft bättre lön. För mig räcker det med tillräckligt bra lön och en hyfsad löneutveckling.