Därför är det många män som avskyr feminism

Det här är uppenbarligen en generationsfråga, ni är ganska mycket äldre än mig. Skolan ni gick i var inte besatt av feminism, er sociala krets var inte hetsad av internetfeminister, politiken är sedan länge irrelevant för er del och i arbetslivet är ni troligtvis omgivna av personer i ungefär samma åldersspann som därmed är lika "skyddade" eller förskonade som ni. Bara det faktum att sextiotalist aldrig tvingats gå en likabehandlingskurs säger en del enligt mig. Jag upplever inte att feminismen har förstört eller hindrat mig i någon högre utsträckning men det är ju dels för att jag har lärt mig navigera den här ideologin och dels för att den inte har något intresse av att korrigera just mitt beteende, även om den mer än ofta vänder sig till min demografiska grupp och anklagar oss för, utan att överdriva, i princip all ondska på den här jorden. ROKS menar på ett lite knepigt sätt att jag och min demografiska kategori är ansvariga för lesbiskt partnervåld och kräver att jag gör någonting åt det, exempelvis. Tror ni mig inte så står det i klartext på deras hemsida, jag kan länka.

Ditt bemötande är ganska tröttsamt FDFMGA. Jag listar upp en rad ganska konkreta och uppenbara effekter som feminismens dominans har men du ignorerar den och antyder vagt att jag, eller åtminstone sådana som har mina åsikter, är förbittrade förlorare som söker en syndabock. Hur vore det om du istället tar något av det jag listade upp och bemötte det direkt? På det viset så kan vi ju ha en diskussion. 

Sedan undrar jag om era privatliv, den där diskussionen med vänner över ett glas vin som lätt kan bli lite hetsig, hur ser den ut i era fall? Om ni aldrig har stött på någon lättkränkt och grälsjuk feminist som efter ett par glas vill bekämpa patriarkatet så har ni antingen en snäv bekantskapskrets, inte varit ute särskilt mycket, inte talat om några sådana frågor eller när dessa kommit upp varit passiva eller undfallande.

Sitter jag hemma och är förbittrad? Nej. Avskyr jag att indirekt finansiera dumheter såsom genusperspektiv på raketforskning? Ja. Anser jag att DN mfl hetsar folk till att hata varandra och att det är någonting negativt? Ja. Det är inte så jäkla svårt det här.

Nej då, det är åldersblandning på min arbetsplats, i och för sig nästan uteslutande akademiker, vilket i sig kan vara en förklaring. Jag upplever det som att det främst är lågutbildade män som ger uttryck för hur mycket de kränkts och begränsas av feminismen.

Jag kan överhuvudtaget känna en viss förundran över dina synpunkter, som att du tror att arbetslivet är åldersskiktat så att om man är född på sextio- eller sjuttiotalet så jobbar man tillsammans med jämnåriga. Så är det i skolan men inte i yrkeslivet.

Privat umgås jag ogärna med folk som bara gnäller, oavsett kön.

Ett tips: Välj dina vänner med omsorg - i verkligheten och på sociala medier. Det gör jag - och med undantag för Familjeliv som  jag delvis uppfattar som ett omvänt Mecka dit antifeministerr vallfärdar för att få ge uttryck för sin kvinnouppfattning så har jag utbyte av de vänner jag valt eller omvänt: som valt mig.

Dagmammor t.ex. När jag var liten var det vanligt alltjämt. Många äldre damer ägnade sig åt det. Det var innan staten satte klorna i barnen från början!

Dagens yngre befolkning vet väl inte ens vad en dagmamma är.

Sen är det ju så att om barn ska skaffas, så finge väl folk ta sitt ansvar, och planera för det. Mamman kan jobba några timmar på kvällen t.ex., och  övrigt ta hand om barn, för amning o.s.v. Och sen, beroende på jobb, kan barnet vara med o.s.v.

Mor- och farföräldrar kan sköta mkt. Så är det i många andra länder.

Detta med strukturomvandlingen kan styra det åt det hållet per automatik. Om mamma &(pappa) jobbar hemifrån kan barnen vara hemma också.

Du ser bara problem. Så kan det bli genom den svenska hjärntvätten. Enligt den är det enda system som funkar, det svenska. Den svenska självgodheten. Att det inte alls stämmer, bortser svenskchauvisterna ifrån.