Ännu en komplicerad story

Med facit i hand skulle jag tagit den andra kvinnan när jag hade chansen. På något sätt var jag nog rädd för mina känslor. Trodde heller inte frun skulle bli gravid. Vi hade oskyddat i flera år. När hon ville prova ivf sa jag faktiskt nej, men det blev ändå en graviditet kanske 2 månader efter jag sa nej till ivf.

Sen kom bebisen och jag ångrade aldrig bebisen men situationen.

Sen nu är hon gravid och kommer såklart satsa på pappan till sitt barn och jag är ändå glad för hennes skull. Hon kommer bli bästa mamman.

Jag tycker dock fortfarande hon är sjukt sexig och blir liksom lycklig av att se henne även om hon konstigt nog bär en annan mans barn.

Mitt mål är nu att behålla allt på vänskapligt plan. Komma med present när bebis är född. Gå barnvagnspromenad med varsitt barn typ. Fattar att det låter knäppt men kan inte se att hon inte är i mitt liv även om bara som en vän

Du får gärna berätta din historia så jag får lite hopp

Vad var det som var en chock med att en kvinna blir gravid med sin kille?

Eller bestod chocken kanske i att din lilla fantasibubbla sprack och du helt plötsligt befann dig tillbaka i verkligheten?

Ja det låter onekligen knäppt eftersom det ÄR knäppt, för precis om du säger så vill du behålla henne i ditt liv till varje pris och iom det även fortsätta elda på dina känslor för henne på obestämd tid. Halva du hos "kompisen" och halva du i ditt verkliga förhållande.

Sen pratar du om din partner graviditet och din partner men säger inte ett skit om barnet. Ungefär som att det inte är värt någonting. ALLT som är viktigt för dig verkar vara romantiska känslor. Vem som är kär i vem... ungens framtid, trygghet och behov av en närvarande pappa figurerar inte alls i din världsbild.

Ärligt talat håller jag med några andra här, det hade varit bättre om du satsat på "kompisen" för det är inte rättvist för sin partner att leva med en man som har känslorna hos någon annan och det är inte rättvist för barnet att växa upp med en emoptionellt frånvarande pappa som ingte bryr sig.

Med facit i hand skulle jag tagit den andra kvinnan när jag hade chansen. På något sätt var jag nog rädd för mina känslor. Trodde heller inte frun skulle bli gravid. Vi hade oskyddat i flera år. När hon ville prova ivf sa jag faktiskt nej, men det blev ändå en graviditet kanske 2 månader efter jag sa nej till ivf.

Sen kom bebisen och jag ångrade aldrig bebisen men situationen.

Sen nu är hon gravid och kommer såklart satsa på pappan till sitt barn och jag är ändå glad för hennes skull. Hon kommer bli bästa mamman.

Jag tycker dock fortfarande hon är sjukt sexig och blir liksom lycklig av att se henne även om hon konstigt nog bär en annan mans barn.

Mitt mål är nu att behålla allt på vänskapligt plan. Komma med present när bebis är född. Gå barnvagnspromenad med varsitt barn typ. Fattar att det låter knäppt men kan inte se att hon inte är i mitt liv även om bara som en vän

Du får gärna berätta din historia så jag får lite hopp

Jag var ung när jag gifte mig med en man som var lite äldre. Han uttryckte sig ofta grovt mot mig, begränsade mig på många sätt och försökte kontrollera mig. I tillägg till detta skrev han opassande grejer med andra kvinnor och var totalt gränslös på flera plan.

Vi vad gifta många år och fick två barn tillsammans. Han hjälpte inte till så bra med allting och var allmänt strulig.

Jag tröttnade och gick ut på fester ibland med vänner. En gång var det en grupp som skulle uppträda på ett event. Jag var mycket tänd sedan innan på en av mannen där. Kände inte honom privat sådär men ändå. Hade väl druckit några drinkar och sådär och gick och raggade upp honom (vart rätt packad ärligt talar så var inte vid mina sinnens fulla bruk). Han förklarade att han hade en fru och två barn. Så jag lämnade där och då och festade vidare men han kom till mig hela tiden. Det slutade med att vi drog hem till hans kompis och ja du vet. Sedan höll vi kontakt, han började ringa. Jag kände mig inte skyldig just då i och med min mans beteende. Och ärligt talat kände jag ingenting ifråga om hans fru heller just då. Vi fortsatte att träffas och inledde ett förhållande. Vi gjorde slut flera gånger pga den svåra situationen.

En dag märkte jag att jag var med barn. En undersökning senare visste jag med säkerhet att den andre killen (pojkvännen) var pappa. Jag levde parallellt och ljög för båda. Min man hade då blivit en riktigt bra man och suverän pappa. Jag klarade inte av att ta ut skilsmässa och säga som det var. Han märkte av magen och förutsatte att det var hans... fy alltså gråter när jag ens tänker på detta. Den andre mannen ville satsa på barnet och vårt förhållande. Såg mina älskade barn varje dag och vi levde i en numera harmoinsk tillvaro. Och min man hade vuxit så i mina ögon, vi hade gått genom svåra saker tillsammans också och hade det nu lugnt. Som om det inte vore nog med detta visade det sig att barnet i magen behövde blod och man var tvungen att verifiera pappas och mammas blodgrupp.

Slutade med att jag till sist lyckades få tag i en annan lägenhet och flydde fältet. Den andre mannen och jag har idag ett förhållande och lever med varandra men vägen dit... fy fan det var inte värt det. Jag borde gjort heeeelt annorlunda från början till slut. Så mitt råd till dig är att Alltid avsluta ditt gamla innan du involverar dig med någon annan. Alltid. Det blir alltid bäst så.

Låter jättejobbigt! Men ändå som ni landade i allt till slut

Vet barnet om vem som är pappa nu?

Klart att barnet är relevant eftersom ALLT du gör i ditt förhållande med mamma kommer påverka barnets liv. Går du medvetet omkring och odlar ett parallellt känslomässig förhållande med en annan kvinna så är det självklart att de kommer påverka ditt förhållande med barnets mamma negativt. Och påverkar det förhållandet negativt så är det risk att det förhållandet spricker och ni skiljs vilket garanterat kommer påverka barnets liv.

Och det är väl lite där din fantasibubbla kommer in i bilden... ta tex "om vi skiljs vill jag träffa barnet varje dag"... vad får dig att tro att du kommer få göra det? Det troligaste är att du INTE kommer få träffa barnet varje dag utan bara varannan vecka. Och det betyder att barnet oxå bara kommer få träffa sin pappa och sin mamma varannan vecka.

Och då är frågan, hur realistisk tänker du egentligen? Och om du verkligen förstår vad du håller på med kommer få för konsekvenser inte bara för dig utan för alla 3, dig , mamman OCH barnet.