• Anonym (Förvirrad ledsen allt)

    Ännu en komplicerad story

    Jag är en medelålders man som hade gett upp kvinnor pga att jag blivit hjärtekrossad 2 gånger efter långa förhållanden och inga barn.

    När jag var 40 träffade jag min fru. Hon var en sån där bra på pappret tjej. Mycket yngre, inga barn, väldigt högutbildad från välbärgad familj. Hon var dödskär i mig och kände väl att det här är once in a lifetime, så jag friade och vi hade ett stort bröllop. Direkt därefter började bebisverkstaden som gick väldigt trögt. Dels pga min ålder men också pga att hon tappade intresset för 6 efter bröllopet.

    I samband med det blir jag blixtförälskad i en tjej på jobbet. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Hon påminde om min första tjej. Sådär glad, social, elegant och feminin. Jag borde där och då tagit mig i kragen och inte börjat umgås med henne. Men dragningskraften var sååå stark. Trodde aldrig detta kunde hända närmare 50 men jo tydligen.

    Vi började umgås intensivt, frun var bara glad jag hade en ny vän och t.o.m. hon började gilla henne. Även hon tänkte väl säkert att jag inte hade en chans ändå. Efter ett tag får jag tyvärr för mig att outa detta med känslor för tjejkompisen och det visar sig då vara besvarat. Fick ifs pressa henne mycket men men hon erkände iaf. Hon började då fantisera om ett förhållande med mig vilket kändes helt sjukt. Hon är typ en 10a och jag kanske en 5a. Jag hängde med i de tankarna i teorin.

    Sen blir frugan gravid. Under hela grav meddelar tjejkompisen mig om att det här med fantasier nu är över. Bebisen föds och tjejkompisen blir typ nere känns det som. Jag funderade på om hon ens var glad för min skull. Jag försökte tyvärr även den tiden få igång en attraktion och kemi med henne igen som vi hade innan jag blev pappa. Men det var svårt från hennes håll. Jag var tänd bara hon dök upp typ. Även jag såg henne på håll.

    Nu 1 år senare går hon själv i barntankar och jag är helt knäckt. Varför är jag knäckt när jag skapade detta scenario? Vill också ha kvar henne som vän. Ingen känner mig som hon. Inte ens min fru el syskon. Men hon verkar även tappat vänskapsintresset. Hör nästan aldrig av sig och när vi väl umgås pratar hon bara på bebisar numera. Sen undrar jag också om jag är polygam för älskar min fru och tror mig älska tjejkompisen också. Är det möjligt?

  • Svar på tråden Ännu en komplicerad story
  • Anonym (Jo)
    Tecum skrev 2021-07-07 14:40:51 följande:
    Nej, inte brister i själva förhållandet. Men det är ovanligt att man kan få allt av en partner även om man älskar varann och fungerar bra ihop. Det jag saknade var intellektuell stimulans, att kunna diskutera hypotetiskt och det fick jag av den andra. Det var orsaken till att vi började prata. På köpet fick jag också verbal bekräftelse av en annan kvinna, vilket jag var svältfödd på. Min fru bekräftar mig fysiskt och är både snäll och omtänksam. Men har svårt att sätta ord på känslor och ge verbal bekräftelse.

    Jag skulle tycka att det var okej och både kul och nyttigt för henne. Jag har ju gjort likadant. Och jag vet att även hon har ett stort mått av självkontroll.

    Vad säger du själv, är det uteslutet för dig att ta emot bekräftelse av en man utanför relationen eller att ha manliga vänner?
    Kloka ord.
  • Anonym (man)
    Anonym (Jo) skrev 2021-07-07 19:51:35 följande:
    Kloka ord.
    Vad är det som är så klokt med att inte kunna kommunicera med sin partner om vad man saknar i förhållandet och söka det på annnat håll i smyg istället?

    Jag tycker snarare det är tragiskt.
  • Anonym (man)
    Tecum skrev 2021-07-07 14:40:51 följande:
    Nej, inte brister i själva förhållandet. Men det är ovanligt att man kan få allt av en partner även om man älskar varann och fungerar bra ihop. Det jag saknade var intellektuell stimulans, att kunna diskutera hypotetiskt och det fick jag av den andra. Det var orsaken till att vi började prata. På köpet fick jag också verbal bekräftelse av en annan kvinna, vilket jag var svältfödd på. Min fru bekräftar mig fysiskt och är både snäll och omtänksam. Men har svårt att sätta ord på känslor och ge verbal bekräftelse.

    Jag skulle tycka att det var okej och både kul och nyttigt för henne. Jag har ju gjort likadant. Och jag vet att även hon har ett stort mått av självkontroll.

    Vad säger du själv, är det uteslutet för dig att ta emot bekräftelse av en man utanför relationen eller att ha manliga vänner?
    Hade det inte varit bättre att prata med din partner om det du saknade i förhållandet istället för att gå bakom hennes rygg?

    Det är väl självklart att du tycker det är helt ok för henne att göra likadant EFTER att du själv gjort så. Frågan är om du hade varit ok med det om du själv inte gjprt så och om du själv varit nöjd med ditt förhållade.
  • Anonym (Förvirrad ledsen allt)
    Anonym (man) skrev 2021-07-07 20:10:08 följande:

    Vad är det som är så klokt med att inte kunna kommunicera med sin partner om vad man saknar i förhållandet och söka det på annnat håll i smyg istället?

    Jag tycker snarare det är tragiskt.


    Har kommunicerat hela tiden
  • Anonym (man)
    Anonym (Förvirrad ledsen allt) skrev 2021-07-07 20:12:35 följande:
    Har kommunicerat hela tiden
    Det är ju bra, men det var ju inte inte ditt agerade jag kommenterade i just det inlägget Flört
  • Anonym (Liv)
    Tecum skrev 2021-07-07 14:40:51 följande:

    Nej, inte brister i själva förhållandet. Men det är ovanligt att man kan få allt av en partner även om man älskar varann och fungerar bra ihop. Det jag saknade var intellektuell stimulans, att kunna diskutera hypotetiskt och det fick jag av den andra. Det var orsaken till att vi började prata. På köpet fick jag också verbal bekräftelse av en annan kvinna, vilket jag var svältfödd på. Min fru bekräftar mig fysiskt och är både snäll och omtänksam. Men har svårt att sätta ord på känslor och ge verbal bekräftelse.

    Jag skulle tycka att det var okej och både kul och nyttigt för henne. Jag har ju gjort likadant. Och jag vet att även hon har ett stort mått av självkontroll.

    Vad säger du själv, är det uteslutet för dig att ta emot bekräftelse av en man utanför relationen eller att ha manliga vänner?


    Tack för svar! Nej, manliga vänner har jag flera, inga problem där. Men att få "bekräftelse"... det beror ju på vad man menar med bekräftelse, handlar det om romantiska känslor till någon annan man så skulle det inte funka. Mitt dåliga samvete skulle ta knäcken på mig rakt av, om jag känner mig själv rätt.
  • Tecum
    Anonym (man) skrev 2021-07-07 20:12:27 följande:
    Hade det inte varit bättre att prata med din partner om det du saknade i förhållandet istället för att gå bakom hennes rygg?

    Det är väl självklart att du tycker det är helt ok för henne att göra likadant EFTER att du själv gjort så. Frågan är om du hade varit ok med det om du själv inte gjprt så och om du själv varit nöjd med ditt förhållade.
    Du har nog missförstått lite, klart att vi kommunicerat och min kontakt med den andra kvinnan har inte skett i smyg utan hustrun vet om det och vi har träffats alla fyra. Hon kan läsa våra mail osv om hon vill. Hon vet också att jag fått bekräftelse och anade antagligen den andra kvinnans känslor.

    Jag är inte svartsjukt lagd så du har fel i ditt antagande.
  • Anonym (Förvirrad ledsen allt)
    Tecum skrev 2021-07-08 12:11:52 följande:

    Du har nog missförstått lite, klart att vi kommunicerat och min kontakt med den andra kvinnan har inte skett i smyg utan hustrun vet om det och vi har träffats alla fyra. Hon kan läsa våra mail osv om hon vill. Hon vet också att jag fått bekräftelse och anade antagligen den andra kvinnans känslor.

    Jag är inte svartsjukt lagd så du har fel i ditt antagande.


    Känner igen mig i dig. Är precis så, inte svartsjuk, inte frugan heller. Vi båda är extremt snälla skulle jag säga
  • Anonym (man)
    Tecum skrev 2021-07-08 12:11:52 följande:
    Du har nog missförstått lite, klart att vi kommunicerat och min kontakt med den andra kvinnan har inte skett i smyg utan hustrun vet om det och vi har träffats alla fyra. Hon kan läsa våra mail osv om hon vill. Hon vet också att jag fått bekräftelse och anade antagligen den andra kvinnans känslor.

    Jag är inte svartsjukt lagd så du har fel i ditt antagande.
    Tack för att du förtydligade det, och bra att du var öppen med din partner.

    Det handlar inte om svartsjuka, det handlar om ärlighet. Du var ärlig mot din partner, men hur ärlig har TS varit med sin?
  • Anonym (Förvirrad ledsen allt)
    Anonym (man) skrev 2021-07-08 12:36:29 följande:

    Tack för att du förtydligade det, och bra att du var öppen med din partner.

    Det handlar inte om svartsjuka, det handlar om ärlighet. Du var ärlig mot din partner, men hur ärlig har TS varit med sin?


    Jag var inte ärlig, tror ni inte min fru hade blivit sårad då?
  • Anonym (man)
    Anonym (Förvirrad ledsen allt) skrev 2021-07-08 12:53:21 följande:
    Jag var inte ärlig, tror ni inte min fru hade blivit sårad då?
    Om jag snor dina pengar i smyg, skulle du nöja dig med att jag påstår att jag inte sa nåt för att jag inte ville såra dig? Eller hade du sett det som en dålig ursäkt?

    För vem är det du främst tänkte på när du lät bli att vara ärlig med din fru, dig själv eller henne? Jag tror vi alla vet vem man främst skyddar när man undanhåller saker man vet att ens partner inte är ok med för sin partner. Eller hur?
  • Anonym (Liv)
    Tecum skrev 2021-07-08 12:11:52 följande:

    Du har nog missförstått lite, klart att vi kommunicerat och min kontakt med den andra kvinnan har inte skett i smyg utan hustrun vet om det och vi har träffats alla fyra. Hon kan läsa våra mail osv om hon vill. Hon vet också att jag fått bekräftelse och anade antagligen den andra kvinnans känslor.

    Jag är inte svartsjukt lagd så du har fel i ditt antagande.


    Ok, då missförstod nog jag också...

    Visste/vet din fru att även du haft känslor?
  • Anonym (Förvirrad ledsen allt)
    Anonym (man) skrev 2021-07-08 13:37:25 följande:

    Om jag snor dina pengar i smyg, skulle du nöja dig med att jag påstår att jag inte sa nåt för att jag inte ville såra dig? Eller hade du sett det som en dålig ursäkt?

    För vem är det du främst tänkte på när du lät bli att vara ärlig med din fru, dig själv eller henne? Jag tror vi alla vet vem man främst skyddar när man undanhåller saker man vet att ens partner inte är ok med för sin partner. Eller hur?


    Men har ju inte varit otrogen? Jag fick ju bara känslor. Det var heller inte så att jag förlorade känslor för min fru. Kände att det inte var något jag ville belasta henne med under graviditet och allt. Men jsg tänkte kanske fel. Hur hade du agerat?
  • Tecum
    Anonym (Liv) skrev 2021-07-09 08:43:43 följande:
    Ok, då missförstod nog jag också...
    Visste/vet din fru att även du haft känslor?
    Jag tror att hon förstod det, men som jag skrev tidigare pratar hon inte gärna om sådant. Men det fanns ju aldrig på kartan att ens fundera över att lämna min fru och det förstod hon också. Jag var även tydlig mot den andra, men om hon ägnade sig åt önsketänkande är det inget jag kan hjälpa.
    Jag anser att man kan få känslor för andra utan att varken vilja eller behöva agera på dem. Men en avgörande faktor är om ens eget förhållande är bra.
  • Anonym (man)
    Anonym (Förvirrad ledsen allt) skrev 2021-07-09 08:47:28 följande:
    Men har ju inte varit otrogen? Jag fick ju bara känslor. Det var heller inte så att jag förlorade känslor för min fru. Kände att det inte var något jag ville belasta henne med under graviditet och allt. Men jsg tänkte kanske fel. Hur hade du agerat?
    Det har jag redan förstått, det jag svarade på var det tyvärr väldigt vanliga ursäkten om att det skulle vara ok att gå bakom ryggen på sin partner istället för att vara öppen för att "inte såra"

    Jag tänker att det inte är upp till dig att avgöra vad din partner tål eller vill höra utan upp till henne själv och att ge sig själv rätten att avgöra det åt henne då det bara råkar sammanfalla med att man själv gynnas av det aldrig kan kallas för att man "skonar sin partner". 

    Om min partner är kär/kåt i någon annan så vill jag veta det, inte av svartsjuka utan för att jag vill kunna förhålla mig till det, veta var vi står i vårt förhållande  och själv välja vad jag vill göra av det.. om jag tex vill att vi hjälps åt för att lösa det eller om jag hellre tycker det är bättre att skiljas... vad jag tål att höra är MITT val inte min partners. Min partner har ingen som helst rätt att göra det valet åt mig för att hon ansåg att det passade HENNE bäst.
Svar på tråden Ännu en komplicerad story