Forum Sex & samlevnad Otrohet
  • Anonym (Förvirrad ledsen allt)
    Anonym (Förvi­rrad ledsen allt)
    105 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Ännu en komplicerad story

    Jag är en medelålders man som hade gett upp kvinnor pga att jag blivit hjärtekrossad 2 gånger efter långa förhållanden och inga barn.

    När jag var 40 träffade jag min fru. Hon var en sån där bra på pappret tjej. Mycket yngre, inga barn, väldigt högutbildad från välbärgad familj. Hon var dödskär i mig och kände väl att det här är once in a lifetime, så jag friade och vi hade ett stort bröllop. Direkt därefter började bebisverkstaden som gick väldigt trögt. Dels pga min ålder men också pga att hon tappade intresset för 6 efter bröllopet.

    I samband med det blir jag blixtförälskad i en tjej på jobbet. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Hon påminde om min första tjej. Sådär glad, social, elegant och feminin. Jag borde där och då tagit mig i kragen och inte börjat umgås med henne. Men dragningskraften var sååå stark. Trodde aldrig detta kunde hända närmare 50 men jo tydligen.

    Vi började umgås intensivt, frun var bara glad jag hade en ny vän och t.o.m. hon började gilla henne. Även hon tänkte väl säkert att jag inte hade en chans ändå. Efter ett tag får jag tyvärr för mig att outa detta med känslor för tjejkompisen och det visar sig då vara besvarat. Fick ifs pressa henne mycket men men hon erkände iaf. Hon började då fantisera om ett förhållande med mig vilket kändes helt sjukt. Hon är typ en 10a och jag kanske en 5a. Jag hängde med i de tankarna i teorin.

    Sen blir frugan gravid. Under hela grav meddelar tjejkompisen mig om att det här med fantasier nu är över. Bebisen föds och tjejkompisen blir typ nere känns det som. Jag funderade på om hon ens var glad för min skull. Jag försökte tyvärr även den tiden få igång en attraktion och kemi med henne igen som vi hade innan jag blev pappa. Men det var svårt från hennes håll. Jag var tänd bara hon dök upp typ. Även jag såg henne på håll.

    Nu 1 år senare går hon själv i barntankar och jag är helt knäckt. Varför är jag knäckt när jag skapade detta scenario? Vill också ha kvar henne som vän. Ingen känner mig som hon. Inte ens min fru el syskon. Men hon verkar även tappat vänskapsintresset. Hör nästan aldrig av sig och när vi väl umgås pratar hon bara på bebisar numera. Sen undrar jag också om jag är polygam för älskar min fru och tror mig älska tjejkompisen också. Är det möjligt?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Ännu en komplicerad story
  • Anonym (Förvirrad ledsen allt)
    Anonym (Förvi­rrad ledsen allt) Trådstartaren
    #71
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (man) skrev 2021-05-07 14:30:34 följande:

    Nej, jag anser att man ska bestämma sig och förstå att man inte kan äta kakan och ha den kvar och förstå att ett förhållande inte blir bättre än vad man GÖR den till Man måste förstå att ett val är ett val det ena eller det andra inte både och.

    Har man bestämt sig för sin familj så får man oxå commita till det fullt ut och offra saker man kanske velat ha oxå.


    min fru gillar vännen och vännen vill ändå inte ha mig så då är det egentligen inte ens upp till mig att offra något el ta ett beslut. Jag kommer leva med min fru och fortsättta ha en tjejkompis
  • Anonym (man)
    Anonym (man)
    #72
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Förvirrad ledsen allt) skrev 2021-05-07 15:19:33 följande:
    min fru gillar vännen och vännen vill ändå inte ha mig så då är det egentligen inte ens upp till mig att offra något el ta ett beslut. Jag kommer leva med min fru och fortsättta ha en tjejkompis
    Nja det stämmer nog inte riktigt för du är ju själv inne på att du ska ha kvar din relation till henne kosta vad det vill, kan du inte ha henne som partner eller älskarinna så ska du iaf ha henne som "vän" så du kan fortsätta nära dina  känslor för henne.

    Dessutom var det främst HON och omständigheter som avgjorde hur situationen blev inte du. Det var inte dina aktiva val och målinriktad agerande som ledde dit ni är idag. Det var helt och hållet hennes val som avgjorde. HON valde att inte ha ett förhållande med dig, HON valde att skaffa en kille, HON valde att bli med barn med honom... inte du.

    I praktiken har du inte gjort några val, dom gjordes åt dig. Hade hon valt annorlunda hade utgången förmodligen oxå sett annorlunda ut. Och det är inte vad jag menar med att bestämma sig, göra ett val och aktivt jobba för att det ska bli så.
  • Anonym (Förvirrad ledsen allt)
    Anonym (Förvi­rrad ledsen allt) Trådstartaren
    #73
    Citera Visa endast Anmäl

    Lider verkligen mot sitt slut nu med vår relation. Inser väl att vi inte kommer vara vänner så länge till. Börjar känna mig nere och arg nu över att träffa henne så sällan och tar tyvärr ut det på min fru. Sen kommer jag på mig själv och får dåligt samvete

  • Kaninbunny
    Kaninb­unny
    #74
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (man) skrev 2021-05-07 14:30:34 följande:

    Nej, jag anser att man ska bestämma sig och förstå att man inte kan äta kakan och ha den kvar och förstå att ett förhållande inte blir bättre än vad man GÖR den till Man måste förstå att ett val är ett val det ena eller det andra inte både och.

    Har man bestämt sig för sin familj så får man oxå commita till det fullt ut och offra saker man kanske velat ha oxå.


    Absolut blir inte ett förhållande bättre än man gör det till, i det avseendet låter TS omogen.

    På samma sätt kan man inte okeja att om pappan i det här fallet nu hade valt att leva med den andra kvinnan, att det i sig skulle ha en negativ inverkan på barnen mer än att de träffas mindre (spenderar mindre tid tillsammans - typ varannan vecka). Fruns tillkortakommanden i detta hade hon själv fått jobba med i så fall. I annat fall är det hon som brister i sitt föräldraskap. Tycker det är allt för ofta man blandar ihop begreppen när det kommer till relationer mellan vuxna och barnuppfostran. En vuxen måste ändå kunna stå pall för att hantera känslor kring en kraschad relation trots att detta är svårt utan att låta detta på något sätt tynga barnen. Det är oacceptabelt. Är man inte beredd på detta bör man avstå att skaffa barn.
    Anonym (Förvirrad ledsen allt) skrev 2021-05-07 15:19:33 följande:

    min fru gillar vännen och vännen vill ändå inte ha mig så då är det egentligen inte ens upp till mig att offra något el ta ett beslut. Jag kommer leva med min fru och fortsättta ha en tjejkompis


    Miss BlindDövNaiv? Din fru låter jävligt blåst ärligt talat som inget märker på dig. Du verkar dock inte behandla henne speciellt bra när du tar ut dina bittra känslor över den andre på henne - det vet du ju också att det är superorättvist. Om du nu bestämt dig att fortsätta ha en exklusiv relation med din fru hoppas jag att du kan hitta det som fattats dig inom relationen. Annars kommer du med all sannolikhet (kvalificerad gissning utan att egentligen känna dig) falla handlöst för en annan kvinna om ett par år/stämpla henne en tid och sedan upprepar sig historien. Då har du svikit denna kvinna dubbelt.
  • Anonym (J)
    Anonym (J)
    #75
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Förvirrad ledsen allt) skrev 2021-06-01 22:30:24 följande:

    Lider verkligen mot sitt slut nu med vår relation. Inser väl att vi inte kommer vara vänner så länge till. Börjar känna mig nere och arg nu över att träffa henne så sällan och tar tyvärr ut det på min fru. Sen kommer jag på mig själv och får dåligt samvete


    Skilj på din sorg över att en fantasi med en annan kvinna faktiskt spricker, med all den sorg det innebär och ditt förhållande med din fru.

    Tyvärr är det ju så att vissa förhållanden kanske inte blev som man trodde och det blir sällan bättre över att någon har fokus på någon annan.

    Försök förbättra hur du beter dig mot din fru, så att du inte bäddar för ett misslyckat äktenskap "bara" för att du missade att lämna förhållandet i god tid.
  • EnAnonumius
    EnAnon­umius
    #76
    Citera Visa endast Anmäl
    Tecum skrev 2021-03-18 20:49:25 följande:
    På sätt och vis. Jag har fått och givit bekräftelse åt andra kvinnor, fått känslor och mått bra av det. En kvinna blev rejält förälskad i mig. Men jag har aldrig varit så illa däran som du och min fru har alltid varit nr 1. Har aldrig känt behov av att vara fysiskt otrogen. Och det ÄR svårt att lägga kontakten på en nivå som både är personlig och innerlig men ändå sjysst mot hustrun.  Men det går och jag är fortfarande god vän med hon som var förälskad.

    Som du säger begriper inte de som aldrig varit där hur det är. Allt är inte svart eller vitt. Man har ett val att ta kontroll över sina känslor och lägga kontakten på en rimlig nivå. Att sätta gränser och följa dem. Man kan faktiskt var vän med någon av motsatt kön utan att det måste leda till otrohet och separation.
    De som fördömer dig här ser sig själva som föredömen. Jag tror tvärtom att de är svaga människor som inte litar på sig själva eller på sin partner. De tror sig inte om att kunna vara vän med någon av motsatt kön och litar inte på att de har kontroll över sina känslor. Och tror att alla andra är likadana.
    Som du själv skriver inget är svart eller vitt..
    Så varför väljer du att döma andras svar ut efter en direkt svartvit mall själv?
    Varken du eller TS, vet ju vad andra som svarat i denna tråden har varit med om.Du säger emot dig själv och ditt utlåtande om "Allt är inte svartvitt", med tanke på allting i ditt inlägg är just dömande efter just svartvithet om de andra som svarar.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Tecum
    Tecum
    #77
    Citera Visa endast Anmäl
    EnAnonumius skrev 2021-06-10 18:33:46 följande:
    Som du själv skriver inget är svart eller vitt..
    Så varför väljer du att döma andras svar ut efter en direkt svartvit mall själv?
    Varken du eller TS, vet ju vad andra som svarat i denna tråden har varit med om.Du säger emot dig själv och ditt utlåtande om "Allt är inte svartvitt", med tanke på allting i ditt inlägg är just dömande efter just svartvithet om de andra som svarar.


    Jag skriver att "jag tror", alltså är det min tolkning och inget svartvitt dömande. Det finns betydligt fler inlägg som dömer TS och är väldigt svartvita.
    Jag reagerar mot alla tvärsäkra påstående om att män och kvinnor aldrig kan vara vänner eller att en tillfällig flirt/förälskelse måste leda till antingen sex eller en total brytning där man aldrig talar med personen igen. DET är svartvitt...
  • Anonym (man)
    Anonym (man)
    #78
    Citera Visa endast Anmäl
    Tecum skrev 2021-06-10 19:32:10 följande:
    Jag skriver att "jag tror", alltså är det min tolkning och inget svartvitt dömande. Det finns betydligt fler inlägg som dömer TS och är väldigt svartvita.
    Jag reagerar mot alla tvärsäkra påstående om att män och kvinnor aldrig kan vara vänner eller att en tillfällig flirt/förälskelse måste leda till antingen sex eller en total brytning där man aldrig talar med personen igen. DET är svartvitt...
    Nja, det där stämmer nog inte riktigt. Vem har påstått att det alltid måste bli så som du skriver? Jag kan inte se att någon skrivit att det alltid måste bli så... det flera har skrivit är att det finns en ganska tydlig RISK att det kan bli så och därför är det bättre att vara väldigt försiktig med sån. Men där gör du en vändigt svartvit tolkning av vad folk skriver...

    Så ja EnAnonymous har en bra poäng där.. du gör väldigt svartvita och dömande tolkningar av andras inlägg samtidigt som du själv gnäller om svartvit mentalitet.
  • EnAnonumius
    EnAnon­umius
    #79
    Citera Visa endast Anmäl
    Tecum skrev 2021-06-10 19:32:10 följande:
    Jag skriver att "jag tror", alltså är det min tolkning och inget svartvitt dömande. Det finns betydligt fler inlägg som dömer TS och är väldigt svartvita.
    Jag reagerar mot alla tvärsäkra påstående om att män och kvinnor aldrig kan vara vänner eller att en tillfällig flirt/förälskelse måste leda till antingen sex eller en total brytning där man aldrig talar med personen igen. DET är svartvitt...
    Ja och? Även om du skriver "jag tror (finns bara i DE tre sista meningarna i det sista stycket).. Även om du skriver "jag tror" så är detta ändå byggt på svartvithet i ditt "jag tror".

    Sedan så har vi övriga inlägget, det anmärkte jag på också..

    Du satte ju och skrev b.la detta (utdrag ur inlägg #34 som jag hade citerade och kommenterat:

    "Som du säger begriper inte de som aldrig varit där hur det är."

    (slut citat)

    Som sagt DU och (TS som du håller med) vet inte ett skit om vad andra har varit med om och/eller gått igenom. Ändå sitter ni och dömer ut andra efter en perfekt svartvit mall här och anklagar dem för att inte veta hur det är. Samtidigt som ni anklagar andra för att se saker svartvitt.

    Så jo när man sitter och granskar ditt inlägg #34 så är det bedrövligt att se en person som sitter och säger att "allting inte är svartvitt" och sedan skriver och dömer andra efter svartvita mallar, till och med dina antagande in de tre sista meningarna "jag tror" är byggt efter just svartvit mall. Så du säger emot dig själv i det inlägget. I hela det inlägget.
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Förvirrad ledsen allt)
    Anonym (Förvi­rrad ledsen allt) Trådstartaren
    #80
    Citera Visa endast Anmäl

    Allt är lugnt

    Vi umgås. Jag följer hennes grav och det fungerar bra med vänskapligt plan just nu

    Har fortfarande ingen relation till hennes man mer än hej hej

    Hon och min fru umgås knappt heller. Känns som att hon tycker min fru är lite tråkig eftersom hon snöar in sig mycket på bebisprat, jag har ju fler gemensamma samtalsämnen med vännen som inte min fru har. Bland annat musik, samhällsdiskussioner osv

    Min fru vill ha barn nr 2 nu pga våran ålder, men vi ligger fortfarande inte trots att jag tar initiativ ca 1 gång i veckan. Vårt barn har dålig sömn så inte helt lätt alltihop

Svara i tråden
Svar på tråden Ännu en komplicerad story

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies