Ännu en komplicerad story

Vännen

Är

Gravid

Jag är en medelålders man som hade gett upp kvinnor pga att jag blivit hjärtekrossad 2 gånger efter långa förhållanden och inga barn.

När jag var 40 träffade jag min fru. Hon var en sån där bra på pappret tjej. Mycket yngre, inga barn, väldigt högutbildad från välbärgad familj. Hon var dödskär i mig och kände väl att det här är once in a lifetime, så jag friade och vi hade ett stort bröllop. Direkt därefter började bebisverkstaden som gick väldigt trögt. Dels pga min ålder men också pga att hon tappade intresset för 6 efter bröllopet.

I samband med det blir jag blixtförälskad i en tjej på jobbet. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Hon påminde om min första tjej. Sådär glad, social, elegant och feminin. Jag borde där och då tagit mig i kragen och inte börjat umgås med henne. Men dragningskraften var sååå stark. Trodde aldrig detta kunde hända närmare 50 men jo tydligen.

Vi började umgås intensivt, frun var bara glad jag hade en ny vän och t.o.m. hon började gilla henne. Även hon tänkte väl säkert att jag inte hade en chans ändå. Efter ett tag får jag tyvärr för mig att outa detta med känslor för tjejkompisen och det visar sig då vara besvarat. Fick ifs pressa henne mycket men men hon erkände iaf. Hon började då fantisera om ett förhållande med mig vilket kändes helt sjukt. Hon är typ en 10a och jag kanske en 5a. Jag hängde med i de tankarna i teorin.

Sen blir frugan gravid. Under hela grav meddelar tjejkompisen mig om att det här med fantasier nu är över. Bebisen föds och tjejkompisen blir typ nere känns det som. Jag funderade på om hon ens var glad för min skull. Jag försökte tyvärr även den tiden få igång en attraktion och kemi med henne igen som vi hade innan jag blev pappa. Men det var svårt från hennes håll. Jag var tänd bara hon dök upp typ. Även jag såg henne på håll.

Nu 1 år senare går hon själv i barntankar och jag är helt knäckt. Varför är jag knäckt när jag skapade detta scenario? Vill också ha kvar henne som vän. Ingen känner mig som hon. Inte ens min fru el syskon. Men hon verkar även tappat vänskapsintresset. Hör nästan aldrig av sig och när vi väl umgås pratar hon bara på bebisar numera. Sen undrar jag också om jag är polygam för älskar min fru och tror mig älska tjejkompisen också. Är det möjligt?

Hon är gravid känns fördjävligt...

Det märks att detta är ditt första barn.... sexlivet blir väldigt sällan likadan efter barn som före barn. Det är väl ganska självklart att sexlivet inte blir detsamma efter barn eftersom man helt plötsligt har ett barn som kräver allt din tid och uppmärksamhet. Speciellt under småbarnsåren då de ska ammas och bytas blöja natt som dag.

Hur kan en medelålders man inte ha förstått det? Har du inga vänner eller släktingar med barn?

Du själv borde vara ganska utmattad efter att ha vart uppe halva nätterna och pysslat om barnet, eller gör hon allt själv?

Det är ju du och TS som är riktigt mesigt svaga som inte kan kontrollera era känslor? Har ni inte lärt er det? Man kan kontrollera allt, aggression, sorg, kärlek, allt. Men inte svaga, som er då. Då hade ni inte svamlat på det här sättet. Det låter ju absurt förnedrande för människan man ska älska mest, sin livspartner, att man beter sig som en förvirrad tonåring och basunerar ut sig helt känslostyrd till en kvinna som inte är ens fru, och sedan leva vidare med sin fru och trycka på att den här människan ska vara involverad i ens liv som en slags vän, mot frun. Förstår inte hur man inte kan ha lämnat tonåren bakom sig, antar jag. 

Den här typen av människor är de absolut sista jag gör affärer med. Styrs emotionellt och har inte vett nog att välja riktning, vare sig det är i privatlivet eller affärslivet och köra på det. Det här är en mycket svag egenskap jag nog föraktar såhär i tråden pga hur djupt jag ser ner på det. 

Haha,  förlåt att jag skrattar, menar det inte ÅT dig, utan mer själva hela situationen. Jag hoppas du menar att hon är gravid med sin kille (och inte att du varit framme där)

Men alltså HERREGUD vad människor härinne är omoderna!! Får panik. Hur många människor lever inte som porslinshundar i totalt sexlösa och supertråkiga äktenskap? Att hänga på FL känns ibland som att hänga i bibelbältet. Varför dras med det år ut och år in om frun inte tar ansvar för att hålla äktenskapet vid liv?

Har du funderat på hur det skulle vara att gå ifrån din fru? Att leva utan henne och satsa på den andra kvinnan?

Jag tror ts att du behöver bli bättre på att sätta gränser för dig själv och för andra. Ditt sätt att leva just nu är inte hållbart. Tycker du ska reda ut dina känslor en gång för alla. Inse att du måste välja. Antingen bestämmer du dig för att vara med frun på de villkor ni gemensamt satt upp (antar att det innebär monogami?) och förklarar för henne att det är viktigt för dig att ha ett levande äktenskap.

Eller så inser du att du har känslor för den andra kvinnan och pratar om det med henne. Antagligen hade hon känslor för dig också men du får ju förstå att om du skaffar barn med någon annan signalerar inte det direkt att du valt henne och hon drar sig därför undan dig både på vänskapsplanet (då hon antagligen inte är intresserad av enbart vänskap eftersom ni redan gått förbi det stadiet). Nu vill hon själv ha barn och då får du inse att hon 1) kommer att göra det med någon annan eller 2) så måste du göra det med henne om du ska vara med henne och 3) hon kommer inte att vänta på dig

Antagligen är hon sårad över ditt val. Barnet mår inte bättre av att ni håller ihop äktenskapet enbart för barnets skull. Men förstår att du älskar henne och känner dig lojal gentemot henne och barnet då.

För din egen skull - tänk och känn efter och håll dig till det.

Kommer du att kunna hålla dig trogen mot din fru eller tror du risken finns att du kanske faller för frestelsen igen med någon annan? Jag menar det finns ju en anledning att allt blev som det blev om du förstår hur jag menar.

Frun lär ju kanske också få en chans att få gå vidare ifall du inte är seriös med henne till 100%. Är ju inte ens säkert hon skulle ta det så hårt vad vet vi. Vet det är svårt att vara ärlig har varit i precis samma sits som du.