Ännu en komplicerad story

VA? Vad har jag skrivit att DU anpassar dig efter den du skriver? Jag har inte yttrat ett ord om att du gör så i det inlägget du svarade på. Ursäkta. Det låter bara falskt när du säger "du som är en sådan klok person". Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag tycker så, vilket är extremt ovanligt för att vara mig.

Din fråga om män och kvinnor kan vara vänner  är formulerat som en klassisk rävsax. Baserat på en svartvit tes. Men jag skall svar på det ändå även om du inte får svaret som du kanske förväntar dig.

Sitter man och läser TS och alla hans inlägg så säger jag i HANS situation (detta gäller även andra, både kvinnor och män, som har varit i liknande situation som TS).

Då det startade UT med att han blev blixtförälskad i kvinnan, (se trådstart), han var ju både lyrisk och glad när det kom fram att hon hade samma känslor för honom som han hade för henne. Han skriver i ett inlägg att han älskar båda som svar på en fråga om han om han egentligen inte älskade sin fru. (Ja man kan älska fler än en). Sen i ett annat inlägg så skriver han att han även "följer hennes ("tjejkompisen") graviditet. D.v.s han engagera sig i tjejen (baserat på vad han skriver) på samma sätt som man gör med sin flickvän/pojkvän/make/maka. 

Annars så tror jag på att kvinnor och män visst kan vara bara vänner. Jag själv har många vänner bland killar. Men har aldrig varit förälskad/kär i dem, utan de killar jag har som vänner har jag samma känslor för som man har till sina syskon och eller tjejpolare.

På sätt och vis. Jag har fått och givit bekräftelse åt andra kvinnor, fått känslor och mått bra av det. En kvinna blev rejält förälskad i mig. Men jag har aldrig varit så illa däran som du och min fru har alltid varit nr 1. Har aldrig känt behov av att vara fysiskt otrogen. Och det ÄR svårt att lägga kontakten på en nivå som både är personlig och innerlig men ändå sjysst mot hustrun.  Men det går och jag är fortfarande god vän med hon som var förälskad.

Som du säger begriper inte de som aldrig varit där hur det är. Allt är inte svart eller vitt. Man har ett val att ta kontroll över sina känslor och lägga kontakten på en rimlig nivå. Att sätta gränser och följa dem. Man kan faktiskt var vän med någon av motsatt kön utan att det måste leda till otrohet och separation.

De som fördömer dig här ser sig själva som föredömen. Jag tror tvärtom att de är svaga människor som inte litar på sig själva eller på sin partner. De tror sig inte om att kunna vara vän med någon av motsatt kön och litar inte på att de har kontroll över sina känslor. Och tror att alla andra är likadana.

Inget påhopp nu, är bara intresserad...

Jag fattar det som att du fått känslor för fler än en kvinna utöver din fru. Tror du det är p.g.a brister i förhållandet till frun?

Hur tror du att du själv skullle tänka och känna om du fick veta att din fru både fått och gett bekräftelse av andra män? Män som även du träffat/umgåtts med under deras " flirt"?

Och vad sade hon då, när du talade om det direkt du upptäckte det? Eller gjorde du kanske inget? Nu har tiden gått och nu:

Men för mig nu i efterhand känns det som min fru inte var äkta när jag föll för henne.

För mig låter det som om du ff försöker hitta orsaker (skuld) hos din fru, för att du ska bli ursäktad för dina känslor för den andra kvinnan. 

Du skrev detta i TS:När jag var 40 träffade jag min fru. Hon var en sån där bra på pappret tjej. Mycket yngre, inga barn, väldigt högutbildad från välbärgad familj. Hon var dödskär i mig och kände väl att det här är once in a lifetime, så jag friade och vi hade ett stort bröllop.

Därför tolkar jag allt som om du helt enkelt gifte dig med en kvinna du inte älskade, du gillade bara ytan. Det är DET som var felet hela tiden.