Fler som vill bli gravida efter mf och vill följas åt?

Så himla synd! Tycker ändå vården bör lägga lite mer sympati kring missfall, det är redan jobbigt som det är både psykiskt och fysiskt. Att gå i 6v o vänta på hjälp är rena rama tortyren! Man vill inget annat än lägga det bakom sig.. varför vägrade dom vul? Kanske får vända dig till den privata sektorn isåfall.. bör inte vara så men känns ibland som man inte har andra alternativ än sin egna bedömning..

Kram!

Är så besviken? testade mig idag på BIM-5 med testa tidigt test och det var negativt. Vet att man borde ha tålamod men detta är liksom 3e månaden vi försöker sedan MA och det känns så segt. Hoppas ni har en bättre dag! Idag ska jag prata med psykologen igen så ska ge er en uppdatering efter om jag får några insikter/kloka råd.

En annan sak - jag vill egentligen byta jobb, då jag är supertrött på mitt jobb och inte ser att jag kan jobba där när jag har ett barn då det är mycket övertid osv, men jag vill samtidigt ha jobbat minst 6 månader men helst ett år när jag berättar att jag är gravid/går på mammaledighet. Känns annars som det är risk att man bli uppsagd eller att man inte kommit in tillräckligt för att ha något att komma tillbaka till. Någon mer av er som är i samma sits? Man vill ju inte byta från något stabilt om man kan bli gravid fort, men samtidigt behöver man ju vara nöjd med livet också ifall detta tar typ flera år? Hur tänker ni med era framtidsplaner, kör ni på som att ni är gravida eller tänker ni att ni inte kommer vara gravida om ex 1 år?

Åh, det känns så så långt för mig med de tre gångerna och samtidigt när du skriver tre gånger vill jag skriva till dig att det inte är alls lång tid. Knäppt hur man ser så olika på andra och sig själv.. Tack för medlidande ;) Ja, snart ska det banne mig vara vår tur!!!

Jag skulle säga att det är positivt, jag håller tummarna för dig!

Förstår din oro, den är nog svår att bli av med - särskilt om man haft missfall tidigare. Man får försöka fokusera på att man gör allt man ska (slutar dricka m.m) och det är det enda man kan göra. Det är lätt annars att man fastar i oron istället för glädjen :) klen tröst kanske men tror du förstår hur jag menar :)

vi är i exakt samma sits just nu. Jag har flera mf och MA bakom mig och hade lika svagt test som dig på BIM men det har stigit nu som sagt, är så glad o hoppas ddetta går vägen. imorrn går jag in i v6 ! :DDDD

Stort grattis till ditt plus!! Jättekul att se att fler plussar i tråden :D Denna gång går det säkert vägen, ovanligt med fler missfall i rad även om det händer. Lycka till, hoppas du får njuta nu!

Gör gärna det! Jag har varit väldigt orolig hittills men det börjar lägga sig nu. Jag är i vecka 16, snart rul :D Hoppas tiden går snabbt för dig! För mig har det gått otroligt segt!

Ja det har du rätt, längtar till halvvägs och sen vecka 22 när bebisen kan överleva om den föds :)

Förstår det, tiden går så långsamt. Tror särskilt för oss som fått missfall och man är ständigt medveten om risken på ett helt annat sätt än innan man upplevde missfallet.

Jag har mått bra, spytt en del vilket har känts skönt då det är ett tydligt symptom. Förra graviditeten hade jag inga som helst symptom på alla 12 veckor fram till missfallet. Men i övrigt har jag inte känt något och jag har hela tiden försökt avskärma mig utifall att så vet inte om jag riktigt greppat att jag är gravid än. Ibland kommer jag nästan på det i vissa situationer ?juste jag kan inte dricka på festen på lördag, jag är ju gravid!? Sen nästan känslan av ett litet ?eller??. Längtar till RUL då jag får se bebisen igen! Nu känns det nästan overkligt faktiskt (: