Klarar inte min styvdotter!
Jag har bott tillsammans med denna styvdotter sedan hon var 13-14 år gammal och redan sedan start fungerade inte kemin mellan oss alls. Hon är idag 18 år gammal och jag hade hoppats på bättring. Men hon är fortfarande väldigt hård i sättet, hälsar knappt och visar klart och tydligt att hon inte gillar mig och att hon tycker jag är konstig.
Jag är en person som är otroligt social och försöker vara trevlig, ett tag. När jag bara får mothugg och en spydig skitunge emot mig så brister det tillslut för mig. Dessutom när hon inte lyssnar på pappan som bad henne anstränga sig och vara trevlig mot en ny person som flyttar in i deras hem. Jag fick ju inte ändra på något, utan fick flytta in som det var med deras saker och deras regler. När jag försökte ändra på småsaker som att man plockar undan efter sig när man ätit etc så valde den yngre sonen att flytta till mamman på heltid. Det fick jag skit för !
Dottern är dock kvar hos oss varannan vecka. För nästan ett år sedan var droppen nådd och jag talade om för henne vad jag tycker om henne. Hon grät och sa att om inte jag flyttar ifrån huset så flyttar hon, för hon klarar inte av mig.
De är vana sedan många år att ha pappan helt för sig själv, och de klarar inte att pappan nu också har en vuxen i sitt liv som tar pappans energi och tid.
Hursomhelst så har åren gått och ingenting har blivit bättre. Pappan har fortfarande inte fått tillbaka sin son, utan sonen trivs bra hos mamman som är singel sedan 10 år. Dottern är fortfarande spydig och arrogant och hånler åt mig om jag skulle säga något fel. En riktig besserwisser. Skillnaden nu är att min sambo aldrig försvarar mig när jag säger att jag känner mig orättvist behandlad. jag känner att det är de 2 mot mig nu.och han skyller fortfarande på att sonen flyttade pga mig, att det är mitt fel.
Jag har sagt att enda sättet är att jag flyttar, så kanske alla blir lyckliga igen, men då gör han slut om jag flyttar. Så jag vet inte vad jag ska göra!? Känner att allt började så fel från början. han borde ha introducerat mig på ett annat sätt där de fått respekt för mig. Nu är det försent och jag vet inte vad jag ska göra? Har bara väntat på att dottern ska bli vuxen och eventuellt hitta en pojkvän och flytta, men hon har ett år till studenten och har än sålänge aldrig haft någon pojkvän ens i någon vecka. Hoppet känns kört.
Min sambo har tappat kärleken och respekten för mig och det känns som att jag förlorat mig själv och inte har ork att ta mig ur detta.
