• Anonym (Hjälp)

    Abort eller behålla?

    Hej! Syftet med denna tråd känns något oklar, jag behöver väl få lite annat perspektiv och kanske råd vad andra hade gjort i denna situationen?

    Jag är 19 år och tar snart studenten, har under sommaren lyckats få sommarjobb och kommer jobba heltid, har ett seriöst förhållande sen 4 år tillbaka. Vi har precis fått reda på att jag är gravid, plussade för några veckor sedan och ska på vul om en vecka för att bestämma hur många veckor jag är i. I början var vi stensäkra på vad vi ville - behålla. Men nu känns det inte så himla självklart längre.

    Alla tankar om framtiden, utbildning, jobb och ekonomi dök upp och det har snarare blivit ett ångestmoment. Vi har ingen lägenhet (bor hemma), vi KANSKE kan få en etta i sommar, men det är inte säkert. Jag har som sagt jobb över sommaren och killen har anställning tills nästa år efter det vet vi inte om han blir förlängd. Vi har aldrig bott ensamma tillsammans, aldrig vart ute och rest och ingen av oss har börjat med någon högre utbildning. Är det något man kommer ångra? Är det bättre att göra abort för att utbilda sig och hinna få en säkrare ekonomisk grund och hinna njuta av att vara själva? Är så osäker på vad jag vill göra, ena sekunden vill jag behålla och tänker ?allt löser sig? och andra får jag panik och tänker på abort. Men det känns i för sig inte heller helt ok.

    Vet inte riktigt vad jag vill med denna tråd, kanske ha nån att bolla tankarna med gällande detta :(

  • Svar på tråden Abort eller behålla?
  • Poison82

    Har inga jättebra råd att ge men tänkte delge min absolut första tanke efter att ha läst ditt inlägg; vem säger att du kan bli gravid igen?

    Ja sannolikt kan du det men där finns inga garantier och det tycker jag faktiskt också att du ska tänka på när du gör ditt val.

    Är det bara du som vacklar eller gör ni det båda 2?

  • Anonym (E.)
    Anonym (arbete som gravid) skrev 2021-04-19 11:54:30 följande:

    Tänk också på att du kanske inte får sommarjobba i sommar pga corona, gravida efter vecka 20 är i riskgrupp och finns det chans att arbetet är riskfyllt så får du inte arbeta heller. Bara en bra tanke, om ni vill ha ekonomi och så innan barnet är fött.


    I så fall får hon havandeskapspenning, och det påverkar inte SGI:n. Föräldrapenningen beräknas ju på lönen, inte på havandeskapspenningen.
  • Anonym (Bc)
    Anonym (21) skrev 2021-04-19 11:53:57 följande:

    Tack! Dom är de bästa jag har <3 håller med dig om att man ska föda tidigt också ser allt för många 35+ som har svårt att få barn å senare när dom väll föder så spricker dom till månen å tillbaka då kroppen längre inte är gjord för att föda.


    <3

    Ja precis ... Läskigt många som inte känner till riskerna med att vänta heller utan aktivt förespråkar det till andra typ... sorgligt. Jaja:)..
  • Anonym (arbete som gravid)
    Anonym (E.) skrev 2021-04-19 12:41:03 följande:

    I så fall får hon havandeskapspenning, och det påverkar inte SGI:n. Föräldrapenningen beräknas ju på lönen, inte på havandeskapspenningen.


    Tänkte mer att hon kanske inte får arbeta (beroende på jobb hon söker) efter vecka 20 och graviditetspenning är inte så mycket pengar, om hon vill jobba och få bra ekonomi innan barnet kommer
  • Anonym (E.)
    Anonym (arbete som gravid) skrev 2021-04-19 14:50:51 följande:
    Tänkte mer att hon kanske inte får arbeta (beroende på jobb hon söker) efter vecka 20 och graviditetspenning är inte så mycket pengar, om hon vill jobba och få bra ekonomi innan barnet kommer
    Ja, fast en graviditet kommer alltid att komma mitt i någonting annat i dagens värld, när vi inte slutar arbeta när vi gifter oss och går hemma och väntar på att bli gravida. Graviditeten kommer ALLTID att komma till viss del olämpligt, och ska man vänta tills den kommer perfekt tajmad - så får man vänta tills man inte kan bli gravid längre...

    På många sätt är det bättre om TS och hennes kille - om de ändå tänkt hålla ihop och skaffa barn så småningom - klarar av detta nu. Så kan de plugga till sina livsyrken sedan, och TS behöver inte vara mammaledig från traineeprogram för nyexaminerade akademiker, AT för läkare, whatever, eller bli gravid direkt när hon fått toppjobbet o.s.v.. Det är enklare att berätta för arbetsgivaren att man är gravid när man har ett enklare jobb, och även för arbetsgivaren att hitta en ny... jämfört med om arbetsgivaren skulle ha valt TS bland 1000 sökande till en åtråvärd tjänst om 15 år. 
  • Anonym (Ellie)

    Jag vill dela med mig eftersom din situation påminner lite om min. Jag var precis fyllda 19 när jag blev gravid med min (fortfarande) sambo/nu man. Vi hade också varit tillsammans ett bra tag redan då, och hade boende, jobb (båda var 19/20 eller 18/19, kommer knappt ihåg). Min sambo tjänade redan då ca 80-90 000 i månaden,  (irrelevant om hans jobb som jag inte kommer outa vid följdfrågor) men vi hade alltså en väldigt, väldigt bra ekonomisk situation redan tidigt i det nyblivna vuxenlivet.

    Så blev jag gravid. Jag valde trots vår goda ekonomi, boende, etc, att inte behålla. Valet var jobbigt och jag ville nästan behålla. Men det hade mer att göra med att jag tyckte valet abort var så otroligt jobbigt. Det här med sjukhus etc. Men så insåg jag på sjukhuset att jag kommer dit oavsett. Och då ska jag inte bara föda fram barnet, men ta ett livslångt åtagande där jag ska sätta mitt egna ego tillbaka, egentligen för resten av livet. Var jag redo för det? Nej. Där märkte jag, vad du kanske varit lite inne på, valet ska göras - att fullföra graviditeten eller inte. Ibland känns det nämligen som att valet endast är att göra abort, alltså det är valet och att det är lättare att inte ta ett val. Men att välja att få barnet, är också ett val. Därmed tog jag valet att jag behöver få växa själv som person, innan jag är redo att ta ett steg tillbaka - för att då, kunna bli den mamma jag visualiserar att jag en dag ska vara. Idag är jag 27 och väntar barn, med samma man. Skillnaden är att nu lever jag mer med känslan att jag kommer kunna vara mamma till 100% och har ännu mer råd att leva ett riktigt roligt liv, vara mamma och samtidigt kunna ta just det där steget tillbaka för att ge barnen det drömliv jag önskar. (Inte materialistiskt men tidsmässigt). Hade jag fått barnen då, kan jag såhär se bakåt och inse hur bra det var (för min del) att jag aldrig behöll det. Det hade blivit riktigt jobbigt och jag hade absolut inte haft det här jag har idag. 

    Det här är ditt val, men jag tyckte bara att jag kanske kunde bidra med min vinkel eftersom jag kände igen mig mycket i din text. Oavsett, ska du följa det som din magkänsla menar är rätt. 

  • Anonym (Bc)
    Anonym (E.) skrev 2021-04-19 17:50:43 följande:

    Ja, fast en graviditet kommer alltid att komma mitt i någonting annat i dagens värld, när vi inte slutar arbeta när vi gifter oss och går hemma och väntar på att bli gravida. Graviditeten kommer ALLTID att komma till viss del olämpligt, och ska man vänta tills den kommer perfekt tajmad - så får man vänta tills man inte kan bli gravid längre...

    På många sätt är det bättre om TS och hennes kille - om de ändå tänkt hålla ihop och skaffa barn så småningom - klarar av detta nu. Så kan de plugga till sina livsyrken sedan, och TS behöver inte vara mammaledig från traineeprogram för nyexaminerade akademiker, AT för läkare, whatever, eller bli gravid direkt när hon fått toppjobbet o.s.v.. Det är enklare att berätta för arbetsgivaren att man är gravid när man har ett enklare jobb, och även för arbetsgivaren att hitta en ny... jämfört med om arbetsgivaren skulle ha valt TS bland 1000 sökande till en åtråvärd tjänst om 15 år. 


    Helt riktigt! Låter som det mest vettiga
  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (Varit där) skrev 2021-04-18 17:53:25 följande:

    Hej,

    Var själv i din sits för 10 år sen. Va gravid och de upptäckes sent. Kände att abort va enda alternativet för mig då vi dessutom hade en skakig relation. Har aldrig ångrat aborten. Men jag skulle aldrig göra de igen. Vilket jag även sagt till min man.

    Varit i förhållande länge nu och vi har kommit fram till att vi vill ha barn. Vägen dit värkar svårare än vad jag trott. Fått ett missfall och sen har de gått trögt. Men trots de ångrar jag inte aborten.

    Prata med nära och kära. Mitt största tips man behöver stödet oavsett vad man väljer. Ta hand om er!


    Tack för ditt svar och var skönt att du inte ångrar ditt val med aborten ändå, för mig känns det ju dock inte som att det finns något självklart val vilket är det jobbiga.. hade vart så mycket enklare om nån känsla övervägde den andra
  • Anonym (FK)

    Hej,

    Det är helt vanligt att du tvivlar i din situation men lyssna till din inre röst om att det kommer att ordna sig, för det kommer att göra det!

    Resa och alla andra yttre omständigheter finns ju kvar i vilket fall som helst men väljer du att abortera så kan du inte få det ogjort!

    Det finns folk som kan ge dig bra råd och hjälpa dig med ekonomin. Googla på att vara gravid utan att ha planerat det.

    Allt gott!

  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (Varit där) skrev 2021-04-18 17:53:25 följande:

    Hej,

    Var själv i din sits för 10 år sen. Va gravid och de upptäckes sent. Kände att abort va enda alternativet för mig då vi dessutom hade en skakig relation. Har aldrig ångrat aborten. Men jag skulle aldrig göra de igen. Vilket jag även sagt till min man.

    Varit i förhållande länge nu och vi har kommit fram till att vi vill ha barn. Vägen dit värkar svårare än vad jag trott. Fått ett missfall och sen har de gått trögt. Men trots de ångrar jag inte aborten.

    Prata med nära och kära. Mitt största tips man behöver stödet oavsett vad man väljer. Ta hand om er!


    Tack för ditt svar och var skönt att du inte ångrar ditt val med aborten ändå, för mig känns det ju dock inte som att det finns något självklart val vilket är det jobbiga.. hade vart så mycket enklare om nån känsla övervägde den andra
    Anonym (Bc) skrev 2021-04-19 07:23:49 följande:

    Du har helt fel där gällande optimal ålder. Det stämmer inte att det är bra att vara mellan 26-30! Hon är i en optimal ålder. Helt fel fakta. Separationer och skilsmässor minskar INTE med ökad ålder!! Däremot är nedärvd psykisk ohälsa överrepresenterad bland äldre PLUS massa andra åkommor, plus att förlossningen blir svårare ju äldre man blir och man har ofta svårt att få barn som äldre.

    Nej, ts. Det här är en äldre bitter kvinna som förespråkar att man ska vänta maximalt länge bara för att hon själv haft svårt att hitta en partner som vill ha barn med henne. Finns tretton på dussinet av sådana, speciellt på FL och i sthlm-området. Här på FL får alltid unga tjejer svaret att de ska abortera och man rackar gärna ner på yngre.

    Högkvarter för ivf osv. Skäms för sådant spridande av fel fakta och otrevligheter i ts tråd. Det är oetiskt att sprida sådant.

    Nog om det:

    Gällande dig ts, har du även stöd ifrån familj? Bor ni på liten eller stor ort? Förutsättningarna blir ju annorlunda beroende på dessa två faktorer.

    Jag tror du ska lita på din magkänsla i detta.

    Vad är det för sommarjobb du ska få, finns chans till förlängning? Har du bra betyg?

    Ska jag säga vad jag tycker? Ett råd. Om du har bra betyg - kör! För då kan du söka in till en utbildning på distans. På så sätt kan du gå hemma så länge som möjligt, få en attraktiv utbildning samtidigt som du både fått utbildningen till mer än halva priset och sparat ihop massa föräldradagar i och med att du pluggar. (CSN vs Försäkringskassan) förstår du? Fick personligen barn när jag var jämngammal med dig, väntar tredje nu. Är innan 30 och ska specialistutbilda mig till hösten nu och har hunnit med tre år på universitetet och arbetat. Barnet kan ju från ett år gå på förskola också om man vill, det är ingen tid alls.

    Det du ska tänka på är vad du vill. Det som kan bli lidande är just den här friheten att kunna gå och festa, sova ut, resa ffa på långresa. Det har vi gjort tillsammans med barnen jag och min man men blir inte samma avslappning med barn.

    Känner du dig redo kan du göra det, ett barn är också mycket lättare än två osv. Man kan ff ha ett liv med ett barn. Du har dessutom en stabil partner. Räkna med att det kan ta slut även om det känns stabilt just nu. Det kan ju vara så att du själv tröttnar på vissa beteenden eller så eller att han får panik längre fram över barnet. Men samtidigt tror jag inte man ska måla fan på väggen, du känner din kille. Älskar ni varandra och känt varandra så länge tror jag på att det kommer att bli superbra. Planera tillsammans hur ni ska lägga upp det.

    Säkra din egen inkomst genom exempelvis studier/se till att du kommer in på utbildning helst en bra och får behålla ditt sommarjobb. Och han får visa framfötterna på sitt jobb så kommer det bli bra. Har du hunnit göra ultraljudet än?


    Tack för ditt svar! Håller med att de har varit lite tråkig ton hos dem flesta men är också glad att så många svarat ändå. Men som svar på frågorna, ja jag har stöd från vänner och lärare familjen vet dock inte än, vet att ena halvan av familjen inte kommer reagera så bra. Jag bor på en stor ort och har 2 jobb i sommar där det finns chans att bli förlängd på båda, har eventuellt ett tredje på G som kommer ersätta det ena då detta är bättre betalt. Just aspekten med utbildning oroar mig inte så himla mycket längre då programmet jag vill gå ändå är helt på distans vilket till och med kanske gör saken enklare.

    Tack för att du delar med lite egna erfarenheter, känns som alla målar upp det som att barn innebär slutet på livet vilket såklart inte stämmer i de flesta fallen men man faller ju lätt i dessa tankar. Speciellt när de kommer så oplanerat, jag trodde verkligen inte det var möjligt att jag var gravid ens det var en ren slump att jag gjorde ett test från början. Har inte hunnit gå på ultraljudet än, har tid imorgon.
Svar på tråden Abort eller behålla?