Abort eller behålla?

Vad är det MED de flesta i den här tråden..? Ni går på som om det skulle vara 1921 och inte 2021, och som om det vore stor risk att TS' barn skulle få svälta, eller att de skulle få flytta in på fattighuset! :)

Det finns idag barnbidrag, underhållsstöd (om pappan inte skulle bo tillsammans med familjen), bostadsbidrag, studiestöd med extralån för föräldrar, subventionerade dagis, speciella studentbostäder... MÅNGA föräldrar studerar - det kan till och med vara en fördel framför att heltidsarbeta under småbarnsåren, för lite beroende på vad man studerar så har man kortare dagar, vilket innebär kortare dagar för barnen på dagis också, och mer flexibelt (jättebra när man behöver boka in BVC-besök, läkar- och tandläkartider, inskolning och utvecklingssamtal på dagis). Sedan kan man plugga lite mer när barnen somnat. 

Dessutom verkar det ju som att TS' kille kommer att fortsätta vara med i bilden! INGEN kan veta hur det kommer att se ut om 10 år - men det kan man inte veta säkert om man skaffar barn vid 30 heller! Huvudsaken är att han finns med i bilden, att barnet kommer att få känna honom. 

En abort är en mycket grov och oåterkallelig handling, och jag anser att skälen ska vara MYCKET starkare än något som TS har beskrivit här: två visserligen unga, men vuxna och fullt friska och normala unga människor som tänker fortsätta att hålla ihop. Vad jag förstår inga missbruksproblem heller. 

Abort är förvisso ett jobbigt beslut men det fina i det är att du kna bli gravid igen om du faktiskt ångrar dig.

Att föda barnet innebär att du måste ta hand om det oavsett vilka konsekvenser det än medför. Du kan inte ångra det beslutet. Det är faktiskt ännu tuffare att behålla ett barn ur den synvinkeln än vad det är att göra abort. Det var den här insikten som fick de unga flickorna jag mötte i kyrkan att faktiskt tänka efter noga och förstå vad det innebär att slippa undan ett val.

Att göra en abort är aldrig ett enkelt beslut även om man är 100% säker på valet. Likväl som att föda barnet kan vara lika ångestfylld även fast jag verkligen vill ha det. Det beror på att oavsett val så kommer livet hädanefter att förändras åt ena eller andra hållet. Det är naturligt att tveka oavsett. Men ditt val får aldrig grundas på att slippa undan ett jobbigt beslut. Så vill du bli mamma med allt vad det innebär eller vill du bara slippa abort? Det är ju det som är frågan...

Har inga jättebra råd att ge men tänkte delge min absolut första tanke efter att ha läst ditt inlägg; vem säger att du kan bli gravid igen?

Ja sannolikt kan du det men där finns inga garantier och det tycker jag faktiskt också att du ska tänka på när du gör ditt val.

Är det bara du som vacklar eller gör ni det båda 2?

Det finns ju faktiskt en uppsjö av forskning kring hur barn påverkas av att födas av en ung mamma. Det finns inte bara några dålig exempel utan separation är vanligast för unga mammor. Det är till och med väldigt ovanligt att den unga familjen lever i kärnfamilj när barnen närmar dig skolålder.

Människans hjärna ska kunna mycket mer idag för att ta hand om en familj. Man har inte heller sin mamma och mormor som bor i grottan och hjälper till med barnet och maten.

Det finns forskning och statistik. Vi kan inte bortse från det. Om vi skiter i forskning som visar hur vi kan få bättre förutsättningar att ge våra barn en trygg uppväxt så kan vi sluta forska kring det. Vi måste inte följa forskning som om det vore lag men vi kan inte bara avfärda det som fördomar.

Det går verkligen inte att föreställa sig skillnaden på 19 kontra säg 29 innan man är där.

Det är så otroligt stor skillnad mognadsmässigt och på vad man hinner med under de åren.

Jag tycker dessutom personligen att det är stora fördelar för barnet att ha en vuxnare och tryggare förälder (själv barn till ung mamma).

Det är klart att det kan gå bra rent tekniskt att få barn som 19 men det kommer beröva dig en hel del.

Och när barnet finns går det ju inte ångra sig.

Om man med lätthet blir gravid vid 19 är sannolikheten att det är svårt några år senare inte jättestor.

Tack för ditt svar och var skönt att du inte ångrar ditt val med aborten ändå, för mig känns det ju dock inte som att det finns något självklart val vilket är det jobbiga.. hade vart så mycket enklare om nån känsla övervägde den andraTack för ditt svar! Håller med att de har varit lite tråkig ton hos dem flesta men är också glad att så många svarat ändå. Men som svar på frågorna, ja jag har stöd från vänner och lärare familjen vet dock inte än, vet att ena halvan av familjen inte kommer reagera så bra. Jag bor på en stor ort och har 2 jobb i sommar där det finns chans att bli förlängd på båda, har eventuellt ett tredje på G som kommer ersätta det ena då detta är bättre betalt. Just aspekten med utbildning oroar mig inte så himla mycket längre då programmet jag vill gå ändå är helt på distans vilket till och med kanske gör saken enklare.

Tack för att du delar med lite egna erfarenheter, känns som alla målar upp det som att barn innebär slutet på livet vilket såklart inte stämmer i de flesta fallen men man faller ju lätt i dessa tankar. Speciellt när de kommer så oplanerat, jag trodde verkligen inte det var möjligt att jag var gravid ens det var en ren slump att jag gjorde ett test från början. Har inte hunnit gå på ultraljudet än, har tid imorgon.

Det är så viktigt att komma ihåg att man bara kan tala för sig själv. För dig är det så. Det betyder inte att det är så för ts eller kanske nästa person. Men det är bra att ge perspektiv och dela erfarenheter.

Fast det är inte enbart Mina åsikter utan stöds till stor del av forskning.

Hjärnan är inte fullt utvecklad vid 19 och det finns generellt negativa aspekter med unga föräldrar.

Ytterst få människor förnekar att de upplevt stor skillnad på att vara 20 respektive 30 år.

Jag tror också att det är väldigt få som ångrar att de skaffat barn mellan 28-32 istället för runt 20.

Sen finns det såklart många som klarat det bra att få barn i ung ålder, frågan är dock hur dom hade resonerat om dom ändå väntat och kunnat göra en jämförelse.

Tänkte mer att hon kanske inte får arbeta (beroende på jobb hon söker) efter vecka 20 och graviditetspenning är inte så mycket pengar, om hon vill jobba och få bra ekonomi innan barnet kommer