Forum Flerbarnsförälder - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min man skämmer ut familjen

    Lör 1 maj 11:00 Läst 0 gånger Totalt 62 svar
    Lör 1 maj 11:00 -5

    Jag och min man träffades för 11 år sedan. Vi har 2 barn på 5 och 3 år.

    Vi har det gott ställt, bor i ett tryggt område och vardagen är bra.

    Några problem som länge funnits är att min man är väldigt högljudd. När saker inte går som han vill skriker han hora, slyna, fittsaft, fitta osv. Han bryr sig inte om han står vid ett öppet fönster så hela grannbyn hör. Han slänger saker när han blir arg osv.

    På parkeringen på Ica kan han högljutt prata om vår ekonomi, göra någon handikappat till åtlöje, skratta åt en tjock människa osv (vilket är fördjävligt beteende om du frågar mig).

    Han skämmer ut mig på många sätt, bland annat genom att använda ett högt tonläge när vi diskuterar saker hemma. Jag säger åt honom att dämpa sin röst för han pratar för högt men då nekar han och säger att det är ett normalt tonläge.

    Är trött på att han inte tar saker privat med mig, utan han står och ifrågasätter mig på tomten, i affären, var som helst. Jag är mycket lågmäld när vi är ute och säger ofta åt honom att prata tystare.

    Vår relation är i övrigt ok. Dock kan jag vara ledsen över saker som att jag inte fick något bröllop med gäster, ingen vigselring (tjatade till mig efter 5 år). Han kan inte fixa fram present eller tårta till mig när jag fyller år. På min 30 års dag sa han grattis

    .. Försvarar inte mig framför släktingar...

    Ja. Han är en skitstövel ofta.

    Vad tycker nu?

  • Lör 1 maj 11:03 #1 +7

    Vad är hans bra sidor?

    Det du beskriver är helt oacceptabelt för mig. Skulle aldrig stå ut med ngn som skriker könsord och inte bryr sig i omgivningen

    Ingen present kan jag leva med. Då är det samma lika. Ingen till honom. Jag har ingen ring (vill inte ha).

    MEN att min man inte lyssnar på mig skriker och är som en skitstövel. Nej absolut inte. Man kan inte förändra andra människor så jag hade lämnat.

  • Anonym (Em)
    Visa endast
    Lör 1 maj 11:09 #2 +3

    Han beter sig som riktigt trash, en sån person skulle inte jag vilja vara i närheten av, skulle absolut inte välja att leva med en sådan person. Jag skulle må dåligt av att leva med en sådan person, skulle känna att vi var alltför olika och att han skulle ta mer energi än vad han ger.

  • Lör 1 maj 11:26 #3 -4

    Min man är en egen företagare och tjänar in så pass mycket till familjen att jag kan vara hemmaförälder med våra barn. Han är trevlig att prata med, uppfattas som en bra chef med mera.

    Han har gjort vissa saker som att sparka till vår stora hund framför andra människor, trycka ner i marken för att hunden inte betett sig osv. Givetvis har jag blivit fly förbannad och argt viskat "vad gör du?! Är du inte riktigt klok?!". Han har åkt till sina föräldrar/bröder när vi tjafsat om något hemma. Så de har börjat ogilla mig.

    Hela hans beteende är väldigt översittarlikt. Han var mobbare i skolan tex. På många sätt är han en bra individ som inte själv mår så bra. Jag är bara väldigt mån om att han inte ska skämma ut hela vår familj och att våra barn inte ska få kompisar pga dåligt rykte.

    När han säger fula saker om andra/skämmer ut mig tar jag alltid upp det hemma och jag har "alltid fel" och han är "alltid missförstådd". Jag är känslig osv. Vid allvarligare övertramp har jag alltid sagt att nu lämnar jag dig. Då har han alltid "kommit till insikt" i sista sekund och jag stannar kvar. För att en två veckor senare göra om något likadant igen.

    Är så trött. Känner att allt vi skapat tillsammans kanske inte är värt det.

  • Anonym (Kvinn­a)
    Visa endast
    Lör 1 maj 11:36 #4 +1

    Jag hade aldrig accepterat en situation som du beskriver. Hoppas att du tänkt långsiktigt, står på egna ben ekonomiskt och har ett eget sparkapital. Då finns en god chans att du klarar dig på egen hand utan honom!

  • Anonym (Usch)
    Visa endast
    Lör 1 maj 11:44 #5 +2

    Hans bra sidor är alltså att han tjänar pengar?

    Jag skulle aldrig leva med en sådan människa. Han kommer aldrig ändra sig.

  • Anonym (Dotte­r)
    Visa endast
    Lör 1 maj 11:46 #6 +2

    Nu har jag enbart erfarenhet som dotter till en pappa som beteende sig avvikande från samhällsnormen.

    Pappa kastade en stor sten på en bil som kört fel och skulle vända på mina föräldrars gård. Föraren blev arg så klart och skrek. Pappa tyckte bilen var på väg att köra lite för nära mig. Min instinkt skulle vara att lyfta bort barnet eller hejda chauffören genom att springa och vifta med armarna vid förarsidan men pappas första instinkt var alltså att kasta en stor sten rätt på bilen. Han blev ofta oproportionerligt arg och kastade ur sig oförskämdheter (inte fitta och hora men jävla idiot och du är dum i huvudet). Alla som inte förstod honom var idioter så han gjorde sig ovän med alla i sin omgivning. Han förklarade dessutom inte saker eller bad om hjälp när han behövde utan förutsatte att man själv skulle förstå vad han önskade och stod och skrek att man var dum i huvudet som inte förstod och gjorde fel. Allt var alltid alla andras fel och aldrig hans. Han tog inte ut ilskan direkt på mamma men pratas illa om henne till mig och till grannar när hon inte var med istället för att prata med henne i enrum. Det mesta han sa var dessutom rena lögner (eller föreställningar som han blint trodde på).

    Man kan inte ändra en annans människas beteende och man kan inte påtvinga någon annan insikt. Det enda man kan göra är att välja vad man accepterar i sitt liv och inte.

    Kan tillägga att pappa och jag inte har någon direkt relation idag (och har aldrig haft egentligen. Jag var enbart rädd för honom hela uppväxten). Vi träffas kanske en timme om året. Jag har inga emotionella band till honom.

    Jag tror inga barn eller partners har det bra med en person som skriker oförskämdheter oavsett om det är riktat till en person eller riktat ut i luften. Allt du skriver låter som det är en mindre begåvad och klok man du har.

  • Anonym (Vidri­gt)
    Visa endast
    Lör 1 maj 11:53 #7 +2

    Om detta fortsätter kommer han att lära er barn att det är okej att vara elak, bete sig illa mit kvinnor, personer med funktionsnedsättning etc. Jag förstår att det inte är enkelt att lämna men han skadar både dig och era barn.

  • Anonym (Narco­ffer)
    Visa endast
    Lör 1 maj 11:57 #8 +1

    Jag levde med en man som din i 30 år. Han var inte lika högljudd som din, och han använde inte samma ord, men annars var han likadan. Ja, en god familjeförsörjare. Ja, var uppskattad på jobbet. På fritiden var han trevlig mot dem han behövde på något sätt. Annars kom han med pinsamma kommentarer och skyllde på att han skämtade om någon sade i från.
    Hemma var han aldrig trevlig och aldrig snäll, men jag skyllde på att han nog var deprimerad. Hade en olycklig barndom. Besvärligt på jobbet. Det var inte hans fel att han var så där.

    Tänk så här: Tänk om du skulle ha en man som är sjuk. Hjärnskada, tidig demens eller en stark medicin som påverkar. Sjukdomen gör att han sparkar hunden, är elak mot barnen, vrålar hemska ord åt dig, kastar saker, skämmer ut familjen gång på gång. Det är synd om honom som är sjuk. Han rår inte för att han plågar er. Men är det rätt mot barnen att tvinga dem att leva på det viset? Är det rätt mot dig? Om han väljer att börja slå dig och barnen också, och inte bara hunden? Har han rätt att göra så för att han är sjuk? Eller överlämnar du din man åt sjukvården och tar barnen med dig därifrån?

    Din man kan inte ens skylla på sjukdom. Det är bara hans personlighet, precis som det var med min man. Elak och jävlig mot folk. Att han jobbar och låtsas vara snäll någon enstaka gång väger inte upp resten. Och barnen - de mår skit!

  • Anonym (Linn)
    Visa endast
    Lör 1 maj 12:23 #9 +1

    Skulle aldrig någonsin acceptera att ha det så. Han låter helt fruktansvärd.

    Han må ha haft en dålig barndom, stressigt på jobbet osv osv men sådär beter man sig bara inte. Det finns inga ursäkter.

    Sådana personer ändrar sig aldrig heller. Allt är bara alla andras fel. Det är som att prata med en vägg.

    Varför ska era barn växa upp med en labil man som häver ur sig vad som helst, när som helst? Och en stackars stukad mamma som går efter och försöker släta över allt som mannen gör.

  • Anonym (U)
    Visa endast
    Lör 1 maj 12:28 #10 +4

    Frågan är ju varför du blev tillsammans med honom. Och skaffade barn med honom. 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll