Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?

Det handlar inte om att inte se tillfällen. Det handlar om att dessa tillfällen automatiskt blir färre om man behöver mer tid och energi för att njuta. Räckte det med 5 min skulle jag kunna ha sex varje dag, eller i alla fall varannan dag. Men det gör det inte. Självklart försöker jag ändå få till det ibland. Men lika självklart blir det inte lika ofta som min man skulle kunna eller vilja. Han har inte alltid lust han heller, men det är lättare för honom att både njuta och komma. Orgasm är ingen nödvändighet nej, men jag undrar hur ofta män skulle vilja ha sex om de bara fick orgasm ibland...

Jag kan bara hålla med om detta. Vill man sin partner väl och man vet att ens partner vill ha sex, och man själv inte har någon lust, så är man faktiskt skyldig förhållandet att försöka göra något åt sin egen brist på lust (eller vad som orsakar bristen på lust). Att bara säga nej till sex år ut och år in och samtidigt inte vilja göra något åt saken visar bara på att man helt sonika slutat bry sig om sin partners behov.

Jag är oerhört kär i min man och älskar honom fruktansvärt mycket. Jag skulle, trots det, lämna honom om han inte ville knulla och heller inte ansträngde sig för att komma tillrätta med vad det nu var som minskat hans lust. För mig är det verkligen en vattendelare. Skulle han gå omkring och känna sig nöjd med eller likgiltig inför ett uteblivet sexliv så skulle jag avsluta förhållandet.

Så kär att jag ens för en sekund skulle fundera på att ta livet av mig eller känna mig frågande inför vad jag har att leva för blir jag aldrig. Jag lever det liv jag vill leva och jag väljer att vara med min man men bara så länge jag är nöjd med vårt gemensamma liv och det skulle jag inte vara om vi inte hade sex med varandra.

Du kommer inte klara av det i längden förstår precis vad du är inne på med familj /barn. Men till slut så kommer du börja söka dig till andra inte för att du vill lämna din fru men det blir så tyvärr. Du behöver inte känna dig dålig för det inte ditt fel att det blev så mellan er.

Jag måste inte komma varje gång, jag har ibland svårt att nå klimax och då är det bättre att vänta till nästa gång. Min frus njutning är viktigare för mig än min egen. Hur svårt är det att ta 30min en kväll i veckan att massera och smeka varandra sex måste inte alltid innebära knull, älskar du din respektive borde detta inte vara ett problem, vill du inte göra det så är det dags att gå vidare för då finns det ingen kärlek kvar.

kan naturligtvis vara och är säkert olika från man till man...kan endast utgå från mig själv. Personligen har jag hellre en längre intim stund än en snabbis...just för njutningens skull. Olika former av njutning dock om jag jämför en snabbis med en längre stund. Självklart har väl alla med familj och barn olika förutsättningar beroende på barnens ålder och vad man har för möjligheter till tillsammans tid som vuxna. 
Oavsett så tror jag att allt annat runt omkring stör ut olika mycket beroende på hur man som vuxen väljer eller kan hantera det. Lusten får i vissa fall inte plats...hinner inte kännas av eller in. Menar att värdet av att faktiskt välja att vara intim oavsett orgasm är troligtvis större än man tror. Sen är det absolut inte bra om det blir negativt eller känns "tvingande" osv...men jag tror du förstår vad jag menar där. Själva grundtanken med att spruta som man är att befrukta kvinnan och i det avseendet är det väldigt praktiskt att kunna komma fort. Så visst har män och kvinnor olika förutsättningar där i det rent biologiskt sett. Men nu när vi lämnat stenåldern ( finns alltid undantag), så finns det ju alla möjligheter för alla att njuta...om man bara tillåter sig själv och prioriterar just det.

Är helt inne på din linje. Jag var tidigare frun som inte ville ha sex pga massa olika saker. Största var att jag inte tände på maken delvis pga hans ölmage och delvis på hans brist på engagemang/ansvarstagande för familj, relation, hemmet osv. Jag var mest arg och besviken på honom. Trodde jag inte var så sexintresserad helt enkelt.
Det var jag som till slut fick nog och krävde skilsmässa. Då hade vi genomgått 2 omgångar av terapi. X-maken tyckte vi skulle gå igen, men jag vägrade eftersom det ändå inte blev någon förändring utan han fortsatte att äta kakor, dricka öl och jobba dygnet runt och han var glad och nöjd så varför var inte jag det? - Kan man ju undra...

Har träffat en ny man som kändes hemma redan fösta dejten. Jag är galet tänd på honom och skulle vilja ha sex mest hela tiden. Jag älskar honom verkligen och kan tänka mig att tillbringa resten av mitt liv med honom, men... Han tar i princip inget initiativ till sex utan det är jag som varit drivande mest hela tiden. Var nog i höstas någon gång som han senast var drivande.
Detta tär något så grymt som jag inte trodde var möjligt. Varför tänder han inte på mig? Är det medicinerna han äter som påverkar? Är han inte längre kär i mig fast han hela tiden pratar om vår gemensamma fritid? 
Jag känner mig hemsk som vill ha sex hela tiden, som till slut inte klara att stå emot utan mer eller mindre hoppar på honom. Nu är det så sällan att han inte avvisar mig, men tidigare så kunde han mer avbryta mig och säga typ att det tar vi senare men inget togs senare...
Han älskar verkligen när jag suger eller rider honom för det har han sagt redan sedan första gången. Att jag är så bra på det, men varför vill han då inte ha det så mera?
Förut hade vi sex kanske 2-3 gånger i veckan och nu kan det gå veckor...

Jag drömmer om att han tar initiativet. Trycka upp mig mot väggen, ta mig på köksbordet osv. Känna att han verkligen åtrår mig...

Läste i någon annan tråd om någon som slutade "tjata"/prata om sex för att se om partnern skulle göra något om den inte kände pressen på sig, men här händer inget mer än att jag får panik och mår skit.
Försöker jobba med mig själv att jag ska acceptera att han inte vill ha sex och att vi kan leva ett lyckligt liv tillsammans ändå. MEN det är svårt när jag är så tänd på honom!

Man kan också vända på det. Hade min man behövt en halvtimme eller en timme (ostört) för att njuta och komma - som jag gör - hade han nog heller inte orkat mer än någon gång i veckan. Han är inte bättre på att prioritera än jag, sex är bara mindre energikrävande för honom. Dock är ju ts problem inte att de vill olika mycket, utan att frugan inte vill alls. Det är något annat.

Jag tror att det stora problemet är brist på vardagsromantik. Det är något man bör (och med detta menar jag också migsjälv) göra varje dag, skratta tillsammans, hålla handen, kramas och pussas, fråga hur dagen varit och ha bra samtal. Och att kunna göra detta utan att det måste leda till sex direkt efteråt.

Jag vet flera tjejkompisar som undviker att kyssa sin partner för att de vet att då vill han ta det vidare till sex medan de gärna har sex men kanske inte just den dagen. Men varje liten invit till intimitet hon gör tar han som ett tecken på att det kan liggas. Hon blir då stressad och avståndstagande. Vill inte väcka den Björn som sover.

Så jag tycker absolut ditt förslag med att avsätta 30 min en dag i veckan för sex är ett jättebra förslag men jag vill lägga till att man inför kravlöst flirtande på daglig basis. Då kommer man få till det, och de där 30 min kommer utökas och bli fler sextillfällen.

Många män säger att det är jobbigt att få avslag på sitt närmande. Förståeligt. Men det är ganska jobbigt som tjej att behöva neka och känna sig som världens tråkigaste och soligaste partner. Att inte känna sig tillräckligt som får till den det där suget så ofta som man hade velat.

Sen måste jag må bra för att känna lust. Någorlunda iaf. Luften försvinner om jag är sjuk, stressad eller väldigt trött. För maken är det nästan tvärtom. Han vill inte jämt heller, men har det gått några dagar och han ändå inte vill, måste han må riktigt jäkla dåligt.