• Anonym (KalleP)

    Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?

    Ännu en tråd av en man som inte har en fru som vill vara gift eller i ett förhållande.

    Förstå mig rätt, hon säger att hon vill det, hon säger att hon älskar mig...

    Men hon förstår inte att sex är lika viktigt i ett förhållande som alla andra saker man gör i ett förhållande.

    Jag undrar lite vad som skulle hända om jag började skita i bröllopsdag,  morsdag, födelsedagar etc. då det inte är viktigt för mig. Jag menar om sex inte är viktigt för henne, och hon aktivt gör valet att helt sonika skita i att vi är två i detta förhållande. Varför skulle jag då behöva göra saker jag inte vill. 
    Alltså ärligt, vad är skillnaden? Förklara gärna för jag ser ingen.

    Jag har skrivit och läst otaliga gånger på det här forumet, och det är alltid samma visa. Skilj dig, skaffa en vid sidan etc. etc.

    Men jag älskar min fru, öven fast hon skiter totalt i mina känslor så älskar jag henne. Jag älskar min familj. Jag skulle aldrig vilja dela på den om jag fick bestämma.

    Vad jag funderat senaste dagarna på är dock varför fortsätter man? Jag menar inte förhållandet etc. Jag menar totalt sett.

    Vad fyller jag för funktion? Jobbar hemma precis som en majoritet, träffar ingen. Har inget sexuellt umgänge med min fru. En kyss då och då på sin höjd. Inte ens smekningar, oralt eller något sådant. Alltså inget.

    Jag har mina barn. Så jag antar att det är därför man fortsätter att existera. Att jag ska finnas för någon annan har jag vetat om, det skriver man på när man skaffar barn. Man kan då inte göra det egoistiska och avsluta detta kapitel (eller alla kapitel för den delen).

    Man är ett skal. Ett skal som jobbar, lagar mat, städar, finns där. Men som inte får något i utbyte förutom kärlek från barnen.

    Helt ärligt, situationen som den är börjar påverka något enormt. Det är liksom allt på en gång nu. Tror jag bara behöver skriva av mig. Inget kommer att ändras. Men jag måste se över vad min existens uppfyller.

    Det är nog bra att jag jobbar hemma.

  • Svar på tråden Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?
  • New  Dawn
    Anonym (KalleP) skrev 2021-05-03 16:28:42 följande:

    Ännu en tråd av en man som inte har en fru som vill vara gift eller i ett förhållande.

    Förstå mig rätt, hon säger att hon vill det, hon säger att hon älskar mig...

    Men hon förstår inte att sex är lika viktigt i ett förhållande som alla andra saker man gör i ett förhållande.

    Jag undrar lite vad som skulle hända om jag började skita i bröllopsdag,  morsdag, födelsedagar etc. då det inte är viktigt för mig. Jag menar om sex inte är viktigt för henne, och hon aktivt gör valet att helt sonika skita i att vi är två i detta förhållande. Varför skulle jag då behöva göra saker jag inte vill. 

    Alltså ärligt, vad är skillnaden? Förklara gärna för jag ser ingen.

    Jag har skrivit och läst otaliga gånger på det här forumet, och det är alltid samma visa. Skilj dig, skaffa en vid sidan etc. etc.

    Men jag älskar min fru, öven fast hon skiter totalt i mina känslor så älskar jag henne. Jag älskar min familj. Jag skulle aldrig vilja dela på den om jag fick bestämma.

    Vad jag funderat senaste dagarna på är dock varför fortsätter man? Jag menar inte förhållandet etc. Jag menar totalt sett.

    Vad fyller jag för funktion? Jobbar hemma precis som en majoritet, träffar ingen. Har inget sexuellt umgänge med min fru. En kyss då och då på sin höjd. Inte ens smekningar, oralt eller något sådant. Alltså inget.

    Jag har mina barn. Så jag antar att det är därför man fortsätter att existera. Att jag ska finnas för någon annan har jag vetat om, det skriver man på när man skaffar barn. Man kan då inte göra det egoistiska och avsluta detta kapitel (eller alla kapitel för den delen).

    Man är ett skal. Ett skal som jobbar, lagar mat, städar, finns där. Men som inte får något i utbyte förutom kärlek från barnen.

    Helt ärligt, situationen som den är börjar påverka något enormt. Det är liksom allt på en gång nu. Tror jag bara behöver skriva av mig. Inget kommer att ändras. Men jag måste se över vad min existens uppfyller.

    Det är nog bra att jag jobbar hemma.


    Jag mådde som du i slutet av min förra relation. Jag kände mig likgiltig, håglös, och som ett skal. Mycket av vardagen kändes meningslös och jag gjorde många av vardagens uppgifter som en robot. Dock gladde jag mig åt barnen.

    Vi hade dock regelbundet sex eftersom vi båda kände lusten/driften. Dock mådde jag alltid dåligt efter sex, eftersom det var så uppenbart att kärleken inte längre fanns. Visst fick vi orgasm båda osv, men ändå. Så meningslöst. Sex är verkligen inte lösningen.
    Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser
  • Anonym (sådär)
    Tobben skrev 2021-05-03 18:48:47 följande:
    Jag vet inte riktigt vad du räknar som korta relationer, men ytliga skulle jag inte kalla de relationer jag har haft. Jag lever hellre det liv jag lever än det liv många runt om mig lever där de håller sig kvar i sin relation pga av lättja och barn trots att det uppenbarligen är dåliga relationer.

    Jag tycker för övrigt att TS gör helt rätt i att släppa allt engagemang i sådant han tycker är oviktigt, även om det är viktigt för hans fru.

    Att bara den ena parten ska kompromissa är helt orimligt.

    Börja med att helt ignorera morsdag och se hur det tas emot.
    Beror ju på var man drar gränsen för "glöd". Drar man gränsen vid att man måste knulla dygnet runt som man gör vid förälskelser och ofta i början av förhållanden så får man ju hoppa jävligt ofta för det vara ju bara så länge i alla förhållanden. Det är ju inte förrän förälskelsen släpper som det verkliga förhållandet börjar. Innan dess är man ju bara hög på endorfiner.

    Håller dock med dig att förhållanden där man har HELT olika sexlust inte håller i längden och att det är upp till båda att försöka fixa det (om det går) inte bara den som är missnöjd. Även den som är nöjd med att leva utan sex måste ju inte att det förr eller senare kommer sänka ta död på förhållandet.

    Men om man ska vara riktigt ärlig så är ju det flesta av oss lata varelser som gärna tar genvägar om det går. Och i praktiken är det ju den som saknar sex som öht upplever det som ett problem medan den som inte saknar det inte ser problemet eller ser det men känner ingen direkt incitament att rodda i det för det är ju ett ickeproblem för personen. Så visst stämmer det att man ibland behöver ge folk en spark i baken för att få dem att dra tummen ur... och ett sätt kan ju vara att sätta allt på sin spets och helt enkelt säga att det funkar inte att leva utan sex och att man få gå isär om man inte kan lösa det. Men då måste man ju oxå vara beredd att backa upp det i handling annars blir det bara toma hot som man kan ignorera för personen är ju ändå kvar.
  • New  Dawn
    Anonym (sådär) skrev 2021-05-03 18:26:08 följande:

    Håller med, sex är ju vad som utmärker ett parförhållande. I annat fall kan man ju lika görna skita i att ha en partner och nöja sig med vänner.


    Den här kommentaren har jag läst ofta här på FL och den gör mig så förvånad och förvirrad.

    Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan jämföra vänskapsrelationer med kärleksrelationer. För mig är det enorm skillnad.

    Den kärlek jag känner för min man har jag aldrig känt för en vän.

    När jag ser något vacker eller kul vill jag dela det med honom. Om jag mår dåligt är det honom jag vill prata med, honom jag vill ha tröst hos, och om han mår dåligt önskar jag att jag kunde ta hans börda, hans smärta, hans sorg. Den är honom jag vill planera semestrar med, det är honom jag vill se min framtid med. Inget av detta känner jag för mina vänner. Dessutom älskar jag att känna hans närhet, hans lukt.(Även utan sex) Han får mig glad. Jag känner mig viktigt hos honom. Att den enda skillnaden skulle vara sex är otroligt ofattbart. Helt obegripligt.

    Ja, jag vill ha sex med honom, men det är en del av allt det andra.

    Tom mitt ex känner jag en alldeles speciell omsorg för fortfarande, som jag inte känner för andra vänner.
    Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser
  • Anonym (Konrad)

    Till er som inte fattar hur psykiskt knäckande det är att få nobben av sin "käresta" år ut och år in, orfivillig celibat i en tvåsamhet dödar själen...jag kan sätta en njure på att det är ett av skälen till att män dör före kvinnor.

  • New  Dawn
    Tecum skrev 2021-05-03 19:17:03 följande:

    TS skrev: "Jag undrar lite vad som skulle hända om jag började skita i bröllopsdag,  morsdag, födelsedagar etc. då det inte är viktigt för mig. Jag menar om sex inte är viktigt för henne, och hon aktivt gör valet att helt sonika skita i att vi är två i detta förhållande. Varför skulle jag då behöva göra saker jag inte vill. 

    Alltså ärligt, vad är skillnaden? Förklara gärna för jag ser ingen.

    Du ser ingen skillnad för det finns ingen. Så varför gör du inte det du har lust med och låter bli det du inte har lust med? För så gör ju din fru.

    Du skriver att du inte vill skiljas och inte ha någon annan. Då har din fru vunnit, hon kan lugnt fortsätta ta dig för given och behöver inte göra något för att du ska må bättre. Du finns ju alltid där.


    Menar du på fullaste allvar att det är samma sak att uppvakta någon på en födelsedag som att ha sex.

    Ang morsdagar fattar jag inte, eftersom det knappast har med hans mor att göra. Mor är hon till barnen och om han vill medverka i hans barns hyllning till sin mor är något annat.

    Båda dessa saker är något man kan anstränga sig för att göra.

    Att ha sex utan lust är något helt annat.

    Jag förstår dock att han inte vill leva kvar i en relation när han inte känner sig älskad. Det måste komma innifrån.
    Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser
  • Tecum
    New Dawn skrev 2021-05-03 19:28:18 följande:
    Den här kommentaren har jag läst ofta här på FL och den gör mig så förvånad och förvirrad.
    Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan jämföra vänskapsrelationer med kärleksrelationer. För mig är det enorm skillnad.
    Den kärlek jag känner för min man har jag aldrig känt för en vän.
    När jag ser något vacker eller kul vill jag dela det med honom. Om jag mår dåligt är det honom jag vill prata med, honom jag vill ha tröst hos, och om han mår dåligt önskar jag att jag kunde ta hans börda, hans smärta, hans sorg. Den är honom jag vill planera semestrar med, det är honom jag vill se min framtid med. Inget av detta känner jag för mina vänner. Dessutom älskar jag att känna hans närhet, hans lukt.(Även utan sex) Han får mig glad. Jag känner mig viktigt hos honom. Att den enda skillnaden skulle vara sex är otroligt ofattbart. Helt obegripligt.
    Ja, jag vill ha sex med honom, men det är en del av allt det andra.
    Tom mitt ex känner jag en alldeles speciell omsorg för fortfarande, som jag inte känner för andra vänner.
    Fint skrivet, jag håller med. Men det är ju precis det jag markerade som TS´ fru INTE gör. Hon bryr sig inte om att han mår dåligt av bristen på sex och närhet. Det jag läser mellan raderna hos TS är att han mår minst lika dåligt av att hon inte bryr sig om hans känslor som av det uteblivna sexet.
  • Anonym (inkompatibla)
    Anonym (Konrad) skrev 2021-05-03 19:32:16 följande:

    Till er som inte fattar hur psykiskt knäckande det är att få nobben av sin "käresta" år ut och år in, orfivillig celibat i en tvåsamhet dödar själen...jag kan sätta en njure på att det är ett av skälen till att män dör före kvinnor.


    Det är naturligtvis helt fruktansvärt. Det är nog många som förstår det, till och med de flesta.
    Det innebär dock inte att "kärestan" ska ha sex mot sin vilja.
  • Martinetto
    New Dawn skrev 2021-05-03 19:28:18 följande:
    Den här kommentaren har jag läst ofta här på FL och den gör mig så förvånad och förvirrad.

    Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan jämföra vänskapsrelationer med kärleksrelationer. För mig är det enorm skillnad.

    Den kärlek jag känner för min man har jag aldrig känt för en vän.

    När jag ser något vacker eller kul vill jag dela det med honom. Om jag mår dåligt är det honom jag vill prata med, honom jag vill ha tröst hos, och om han mår dåligt önskar jag att jag kunde ta hans börda, hans smärta, hans sorg. Den är honom jag vill planera semestrar med, det är honom jag vill se min framtid med. Inget av detta känner jag för mina vänner. Dessutom älskar jag att känna hans närhet, hans lukt.(Även utan sex) Han får mig glad. Jag känner mig viktigt hos honom. Att den enda skillnaden skulle vara sex är otroligt ofattbart. Helt obegripligt.

    Ja, jag vill ha sex med honom, men det är en del av allt det andra.

    Tom mitt ex känner jag en alldeles speciell omsorg för fortfarande, som jag inte känner för andra vänner.

    Sex kan vara "bara sex" men också så mycket mer.


    Jag tolkar sex i en tvåsamhet som en följd av just det att man längtar efter varandras närhet, att man är trygg och känner sig viktig... åtråvärd. Lust och nyfikenhet, bekräftelse... Sex kan vara en manifestation av tvåsamheten (eller relationen hur den nu ser ut).


    När nyfikenheten och attraktionen dör så tynar sexlivet bort.
    Så när jag saknade sex så var det verkligen mer än bara akten som jag saknade.

  • Anonym (Lider)

    Jag tycker att det är fel att förutsätta att den utan sexlust inte lider. Jag har ingen sexlust och jag lider oerhört av det. Både för min egen skull och min partners. 

  • Tecum
    Anonym (Lider) skrev 2021-05-03 20:01:34 följande:
    Jag tycker att det är fel att förutsätta att den utan sexlust inte lider. Jag har ingen sexlust och jag lider oerhört av det. Både för min egen skull och min partners. 
    Om man lever i en kärleksfull relation och älskar sin partner, ja då lider man av att inte ha någon sexlust. Jag förstår precis vad du menar. Men TS´ fru verkar inte lida av det och slutsatsen är att hon inte längre älskar sin man utan ser honom som en kompis och försörjare.

    Vad har du/ni  gjort för att försöka få tillbaka lusten?
Svar på tråden Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?