Hade du skaffat barn med en nykter alkoholist?

Jag skaffade barn med en man som är s.k. "periodare" har gått hos AA och därutöver varit nykter alkoholist under minst 7 år. Vi fick barn och vi separerade i tre år (medan vi hade barn) då vi bara umgicks när han hade bra perioder, va nykter, skötte livet som att betala räkningar och annat. Vi flyttade ihop igen, efter familjerådgivning, psykologer, och så vidare... idag hanterar jag min man, så att säga.Jag älskar honom innerligt och det har varit en resa för honom att klara av omställningen och även för mig. Ibland känner jag mig som en mamma för honom, men jag tar det på mitt ansvar och han accepterar det och jag kan ryta ifrån när det går utför, eftersom jag älskar honom innerligt. Jag kommer aldrig att bli s.k. medberoende. Vårt barn, idag i skolålder, verkar inte påverkad av det, och verkar heller inte ha några problem med folk som dricker (ej rädsla, eller obehag, eller ens veta hur berusade personer beter sig.)

Jag har klarat det här genom att aldrig blev s.k. medberoende, utan har satt hårt mot hårt när det inte har fungerat.  Ändå har vi behövt hjälp utifrån i perioder.

Så, ja, ge dig inte in i någonting som du inte vet hur du ska hantera. Jag har lyckats hantera detta delvis pga att jag har arbetat med personer med beroendeproblematik, samt att jag själv har en pappa som varit frånvarande till och från på grund av beroendeproblematik.

När det gäller vårt barn, så är både jag och min man mycket medvetna kring att det här är ärftligt och min man kan reagera om vårt barn fastnar i tv-spel, såväl som socker och det här är någonting som vi ser till att vårt barn kan skapa stratergier mot (även om min man misslyckas ibland, och sover i bilen eller på hotell, med samtalskontakt som påföljd.)

Jag skulle inte ens bli tillsammans med en sådan person

Jag skaffade barn med en man som är s.k. "periodare" har gått hos AA och därutöver varit nykter alkoholist under minst 7 år. Vi fick barn och vi separerade i tre år (medan vi hade barn) då vi bara umgicks när han hade bra perioder, va nykter, skötte livet som att betala räkningar och annat. Vi flyttade ihop igen, efter familjerådgivning, psykologer, och så vidare... idag hanterar jag min man, så att säga.Jag älskar honom innerligt och det har varit en resa för honom att klara av omställningen och även för mig. Ibland känner jag mig som en mamma för honom, men jag tar det på mitt ansvar och han accepterar det och jag kan ryta ifrån när det går utför, eftersom jag älskar honom innerligt. Jag kommer aldrig att bli s.k. medberoende. Vårt barn, idag i skolålder, verkar inte påverkad av det, och verkar heller inte ha några problem med folk som dricker (ej rädsla, eller obehag, eller ens veta hur berusade personer beter sig.)

Jag har klarat det här genom att aldrig blev s.k. medberoende, utan har satt hårt mot hårt när det inte har fungerat.  Ändå har vi behövt hjälp utifrån i perioder.

Så, ja, ge dig inte in i någonting som du inte vet hur du ska hantera. Jag har lyckats hantera detta delvis pga att jag har arbetat med personer med beroendeproblematik, samt att jag själv har en pappa som varit frånvarande till och från på grund av beroendeproblematik.

När det gäller vårt barn, så är både jag och min man mycket medvetna kring att det här är ärftligt och min man kan reagera om vårt barn fastnar i tv-spel, såväl som socker och det här är någonting som vi ser till att vårt barn kan skapa stratergier mot (även om min man misslyckas ibland, och sover i bilen eller på hotell, med samtalskontakt som påföljd.)

Alltså den är svår. Men statistik säger väl om jag har rätt att ca 50 procent får återfall eller aldrig kan börja dricka "normalt igen". Då återstår ju 50% som aldrig faller tillbaka. Har inte läst så noga... men min svåger han är alkoholist. Han blev det i sina tonår och blev ren för 5 år sedan. Sedan dess har han skaffat fyra barn. Problem?

Ja, han sa och lovade dyrt och heligt att ALDRIG ens dricka lättöl. Sen började han med det. Men han skulle aldrig dricka folköl iaf. ... sen började han dricka ett 6 pack i bland. Men han skulle verkligen inte köpa starköl iaf... men sen blev det en för att det var fotboll på tv, två för att det var röddag, ett par för att det var helg eller fest... men han sa och lovade iaf att han aldrig skulle börja dricka sprit igen...

Behöver jag säga att även den gränsen är nådd?

Tyvärr är hans tjej också FD missbrukare/alkoholist men hon håller sin nykter än så länge.. men ja, min tilltro år väl lika med noll...

Hade i ditt fall, din parter varit nykter i 7 år ja då skulle jag kunna tänka mig faktiskt att skaffa barn med honom. Men inte under den perioden för du behöver gå igen flera prövningar för att veta att du inte tar till alkohol vid motgångar eller liknande. Bebistiden är lite motig som sagt...

Jag skaffade barn med en man som är s.k. "periodare" har gått hos AA och därutöver varit nykter alkoholist under minst 7 år. Vi fick barn och vi separerade i tre år (medan vi hade barn) då vi bara umgicks när han hade bra perioder, va nykter, skötte livet som att betala räkningar och annat. Vi flyttade ihop igen, efter familjerådgivning, psykologer, och så vidare... idag hanterar jag min man, så att säga.Jag älskar honom innerligt och det har varit en resa för honom att klara av omställningen och även för mig. Ibland känner jag mig som en mamma för honom, men jag tar det på mitt ansvar och han accepterar det och jag kan ryta ifrån när det går utför, eftersom jag älskar honom innerligt. Jag kommer aldrig att bli s.k. medberoende. Vårt barn, idag i skolålder, verkar inte påverkad av det, och verkar heller inte ha några problem med folk som dricker (ej rädsla, eller obehag, eller ens veta hur berusade personer beter sig.)

Jag har klarat det här genom att aldrig blev s.k. medberoende, utan har satt hårt mot hårt när det inte har fungerat.  Ändå har vi behövt hjälp utifrån i perioder.

Så, ja, ge dig inte in i någonting som du inte vet hur du ska hantera. Jag har lyckats hantera detta delvis pga att jag har arbetat med personer med beroendeproblematik, samt att jag själv har en pappa som varit frånvarande till och från på grund av beroendeproblematik.

När det gäller vårt barn, så är både jag och min man mycket medvetna kring att det här är ärftligt och min man kan reagera om vårt barn fastnar i tv-spel, såväl som socker och det här är någonting som vi ser till att vårt barn kan skapa stratergier mot (även om min man misslyckas ibland, och sover i bilen eller på hotell, med samtalskontakt som påföljd.)