Ser ni det här som våld?
- Hårda sparkar som orsakar tydlig svullnad.
- Hårt grepp om ansiktet, handen över mun och näsa, som orsakar märken efter fingrarna.
- Hårt slag mot bakhuvudet.
- Hårt tag om armarna för att hindra personen att gå.
- Knuffar
Jag kan förklara varför jag frågar sedan. Det är inte en pågående situation.
Nej, det kärlek omsorg och värme. Våld blir det bara om det kräver sjukhusvård eller bårhus.
Om någon påstår att det där inte är våld så vågar jag lova dig att den personen är väl medveten om att hen ljuger. Det är våld. Solklart våld.
Ser ni det här som våld?
- Hårda sparkar som orsakar tydlig svullnad.
- Hårt grepp om ansiktet, handen över mun och näsa, som orsakar märken efter fingrarna.
- Hårt slag mot bakhuvudet.
- Hårt tag om armarna för att hindra personen att gå.
- Knuffar
Jag kan förklara varför jag frågar sedan. Det är inte en pågående situation.
Solklart våld.
De i tråden som säger nåt annat är ironiska, för att förtydliga.
Tack för svar!
Jag förstår att det verkar kryptiskt men det var jag som blev utsatt för det här mot slutet av min graviditet och när barnet var nyfött. Jag hade en komplicerad graviditet och förlossning så jag orkade inte lämna honom direkt utan tog mig därifrån när barnet hade kommit.
Det var inga konflikter utan han kunde slå mig om jag råkade väcka honom eller svarade honom på ett, enligt hans uppfattning, respektlöst sätt.
Jag undrar eftersom mitt fall inte betraktades som så allvarligt. Jag hade vittnen på skadorna men blev avrådd från att anmäla för det skulle enligt de utredande poliserna ändå inte leda till något. Familjerätten ansåg att vi skulle ha samarbetssamtal fast jag var så rädd att jag skakade varje gång och de fick be honom gå när han blev aggressiv mot mig och familjerättssekreterarna.
Det var dubbelt för samtidigt varnade poliserna som ryckte ut när han hotade och slog mig för att han är farlig. De ville att jag skulle åka till en anhörig för de hade sett hans typ förut och säkert vad sådana män är kapabla till. Senare åkte han in för att ha misshandlat en annan kvinna brutalt. Hon beskrev att han nästan kvävde henne för att sedan släppa taget och skratta. Så gjorde han mot mig också. Jag trodde att jag skulle dö den gången.
Jag tänkte att det kanske inte var så farligt ändå med tanke på hur jag blev bemött men jag hade flashbacks och sov nästan ingenting. Han kunde stå utanför mitt hus om kvällarna och ringa och messa nästan oavbrutet. Jag vakade nätterna igenom för att kunna skydda barnet om han skulle försöka ta sig in. Han hotade mig med kniv flera gånger.
Jag följer samhällsdebatten om våldsutsatta kvinnor och tänker att jag kanske är en av dem men sedan tvivlar jag igen.
Jag har gått i terapi och fått hjälp med det som visade sig vara PTSD. Idag lever jag en lugnt liv med barnet men det finns fortfarande ljud och minnen som väcker obehag.
Det hjälper mot tvivlen att läsa era svar. Det var våld även om jag inte togs på allvar.
Tyvärr ett typiskt exempel på den flathet som ansvariga myndigheter visar mot våld och hot. Avtrubbningen i samhället gäller uppenbarligen även dem. Allt hänger ihop, polisens flathet beror på att domstolen inte dömer ut tydliga straff. Familjerätten följer domstolens nivå och förordar "samtal".
Vem är överraskad över att män fortsätter bruka våld när de slipper ansvar? Samma gäller andra brott, i synnerhet de som utförs av ungdomar.
Jag kan tänka mig att en orsak varför de avrådde dig från att anmäla var för att det inte räcker att visa blåmärken eller liknande, och även med vittnen så blir det svårt att bevisa med ord mot ord. En annan orsak är att om det ändå inte leder till ett fällande så kan det bli värre för den som är utsatt eftersom den anmälde då kan bli ännu mer aggressiv, våldet eskalerar och endera dagen behöver man skicka begravningsbyrån istället för polisen.
Tyvärr ett typiskt exempel på den flathet som ansvariga myndigheter visar mot våld och hot. Avtrubbningen i samhället gäller uppenbarligen även dem. Allt hänger ihop, polisens flathet beror på att domstolen inte dömer ut tydliga straff. Familjerätten följer domstolens nivå och förordar "samtal".
Vem är överraskad över att män fortsätter bruka våld när de slipper ansvar? Samma gäller andra brott, i synnerhet de som utförs av ungdomar.
Jag kan tänka mig att en orsak varför de avrådde dig från att anmäla var för att det inte räcker att visa blåmärken eller liknande, och även med vittnen så blir det svårt att bevisa med ord mot ord. En annan orsak är att om det ändå inte leder till ett fällande så kan det bli värre för den som är utsatt eftersom den anmälde då kan bli ännu mer aggressiv, våldet eskalerar och endera dagen behöver man skicka begravningsbyrån istället för polisen.
Tack för svar!
Jag förstår att det verkar kryptiskt men det var jag som blev utsatt för det här mot slutet av min graviditet och när barnet var nyfött. Jag hade en komplicerad graviditet och förlossning så jag orkade inte lämna honom direkt utan tog mig därifrån när barnet hade kommit.
Det var inga konflikter utan han kunde slå mig om jag råkade väcka honom eller svarade honom på ett, enligt hans uppfattning, respektlöst sätt.
Jag undrar eftersom mitt fall inte betraktades som så allvarligt. Jag hade vittnen på skadorna men blev avrådd från att anmäla för det skulle enligt de utredande poliserna ändå inte leda till något. Familjerätten ansåg att vi skulle ha samarbetssamtal fast jag var så rädd att jag skakade varje gång och de fick be honom gå när han blev aggressiv mot mig och familjerättssekreterarna.
Det var dubbelt för samtidigt varnade poliserna som ryckte ut när han hotade och slog mig för att han är farlig. De ville att jag skulle åka till en anhörig för de hade sett hans typ förut och säkert vad sådana män är kapabla till. Senare åkte han in för att ha misshandlat en annan kvinna brutalt. Hon beskrev att han nästan kvävde henne för att sedan släppa taget och skratta. Så gjorde han mot mig också. Jag trodde att jag skulle dö den gången.
Jag tänkte att det kanske inte var så farligt ändå med tanke på hur jag blev bemött men jag hade flashbacks och sov nästan ingenting. Han kunde stå utanför mitt hus om kvällarna och ringa och messa nästan oavbrutet. Jag vakade nätterna igenom för att kunna skydda barnet om han skulle försöka ta sig in. Han hotade mig med kniv flera gånger.
Jag följer samhällsdebatten om våldsutsatta kvinnor och tänker att jag kanske är en av dem men sedan tvivlar jag igen.
Jag har gått i terapi och fått hjälp med det som visade sig vara PTSD. Idag lever jag en lugnt liv med barnet men det finns fortfarande ljud och minnen som väcker obehag.
Det hjälper mot tvivlen att läsa era svar. Det var våld även om jag inte togs på allvar.
Ser ni det här som våld?
- Hårda sparkar som orsakar tydlig svullnad.
- Hårt grepp om ansiktet, handen över mun och näsa, som orsakar märken efter fingrarna.
- Hårt slag mot bakhuvudet.
- Hårt tag om armarna för att hindra personen att gå.
- Knuffar
Jag kan förklara varför jag frågar sedan. Det är inte en pågående situation.