Jag ångrar mitt andra barn

Sluta tyck synd om dig och ta ansvar.

Jag hoppas verkligen denna bisarra tråd är rent "troll".

Inte ens värtatt

TS har ju haft massivt med egentid eftersom hon varit inlagd sedan oktober... nä, slentrianmässiga behandlingar är väl aldrig bra och B12- brist ger symptom som kan förväxlas med depression.

Men min erfarenhet är att det är livsfarligt att undvika ssri/andra läkemedel när en person är så psykiskt sjuk som TS verkar vara. Det är på liv och död och är inget man ska flumma bort med vitaminer.

Lätt och måttlig depression kan nog bli bättre av vila, motion, bra mat och samtal. Men inte en riktigt djup depression.

Jag har haft flera depressioner och jag har även varit inlagd. När man är mitt i det känns det väldigt verkligt med de mörka tankarna man har och det blir ens sanning att det aldrig blir bättre. Men får man rätt hjälp så rättar tankarna så småningom till sig och molnen skingras. Du tänker "fel" kring barnen, även om du är övertygad just nu om att det inte är så.

Jag tycker ändå det låter som om du inte är rätt medicinerad. Vissa antidepressiva gör så att man blir manisk och speedad. I och för sig får man väl hoppas att läkarna har koll på detta... Får jag fråga vilka mediciner du har?

Fast det finns ingenting som säger att ditt fantastiska liv hade fortsatt så även om du stannat vid ett barn. Något annat kunde ha hänt som kastade in dig i en depression. Det är liksom det som är poängen, man kan aldrig veta hur det skulle ha varit om inte något hade hänt. Det är det jag menar med idealisering, inte att du inte hade ADHDn under kontroll förut.

Saken är den att alla människor begår misstag. Alla behöver lära sig att hantera och acceptera saker som inte blev som man tänkt sig, oavsett om det är resultatet av ett medvetet val eller om det bara råkat hända. Det du gör är att fixera dig vid detta misstag, du kan inte sluta älta, och det drar ned ditt mående ytterligare. Jag vet att det är lättare sagt en gjort, men du behöver hjälp med att sluta älta och acceptera det faktum att du har två barn som bägge förtjänar och behöver sin mamma.

Det är också så här att dina barn fortfarande är väldigt små, och det är jobbigt att ha små barn, även för föräldrar som är friska! Kanske kan du när de blir lite äldre och inte riktigt så krävande, orka med dem bägge två och få en fin relation till dem.

Tror du att pappan övertalade dig till ECT på grund av illvilja? Att han med flit försökte förstöra ditt liv? Du tror inte att det kan vara så att han litade på läkarna att det var en bra behandling och att den skulle hjälpa dig? Om det är det första har du all anledning att hata honom för det, men är det det andra så behöver du sluta skylla på honom för att du blev så dålig av ECT.

Jag tycker det är bra att barnen har en pappa som kan ta beslut som är bäst för dem. Inte så att du egentligen är en dålig mamma, men just nu är du för sjuk för att klara av att resonera rationellt, och du ska skatta dig lycklig att dina barn har en bra pappa som kan axla ansvaret medan du blir frisk.

Jag tror inte du gör barnen en tjänst genom att distansera dig från dem. Du kanske tycker det, men jag kan nästan garantera att barnen inte tycker det. Du är deras mamma och de älskar dig. Sedan kanske du inte orkar vara med dem just nu, men förhoppningsvis i framtiden när du är bättre och de har kommit upp i åldrarna lite, att du orkar. Och då kommer du att ångra att du klippte av banden.

Litium och antipsykotisk låter ju rimligt, så det låter som om läkarna verkligen har en utmaning att hitta rätt "cocktail" till dig :/

Sömnmedicinen ska fungera lugnande...? Och gör inte det...? Jag antar att du har fått prova ett antal ångestdämpande? Fungerar inte det heller? 

Som jag skrev förut, du måste ju få vila tankarna. För din del skulle det nog vara välgörande att vara "avstängd" ett tag, om du förstår hur jag menar, för dina tankar snurrar bara runt runt och de behöver hjälp att brytas, så att du kan tänka andra tankar istället. Det du tänker just nu är väldigt skevt - dina barn behöver dig VISST och du kommer att kunna ta hand om dem när du är friskare.