• Sun 6 Jun 2021 15:21
    365457 visningar
    3955 svar
    -2 +10
    3955
    365457

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan. 


    (Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid) 


    Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3 


    Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3 


    Kram till alla kämpar därute <3 


     

  • Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet
  • Tue 2 Nov 2021 08:00

    Fick mens i morse igen (prickade ÄL rent klockrent sist) 1-2 dagar "tidigt" så nu kände jag lite att nääh, nu är det nog Skrattande

    Vi har gjort ett sånt "hemtest" på sambons spermier som inte visat på något konstigt, och även om de inte ger en 100% bild av hur det faktiskt är så ger det ju ändå en hint om att det inte är vrålkasst liksom. 

    Jag har extremt regelbunden menscykel på 26 dagar, enstaka gånger har det varit plus/minus 1-2 dagar det senaste 1,5 året och jag har haft positiva ÄL-test med CB varje månad. Vi har kanske inte prickat ÄL klockrent varje gång och i vissa perioder haft mindre sex än andra, men det borde ändå ha hänt något vid det här laget även om vi haft mer approachen "händer det så händer det". 


    Nåja, ringde sambon i morse på väg till jobbet och sa som det var, att nu vill jag boka tid för utredning och se om det är något knas, att även om jag har extremt regelbunden cykel och sparsam mens i max 3-4 dagar så blir jag ändå nervös att något skulle kunna vara knas med ffa mig, tänk om jag är på g in i tidigt klimakterie eller något? Han blev lite tagen på sängen och har nog inte insett hur bra koll jag har på min ÄL etc., men han tyckte att det var en ok ide att vi bokar en utredning för att se om det är något knas, och så tar vi det därifrån. 

    Och det känns bra! Jag tycker att det kan bli spännande att göra en utredning och får vi svar t.ex att "allt ser bra ut" så kan jag absolut tänka mig att köra på på egen hand där vi ev. kör på mer aktivt båda två kring ÄL, för då är ju utredningen ändå gjord liksom. Ska tilläggas att vi bor i Stockholm, så här verkar ju väntetider till ev. IVF etc inte vara alls speciellt lång som den kanske ser ut i övriga landet, så att vi behöver ta hänsyn till väntetider och så. 

  • Tue 2 Nov 2021 08:30

    Hej vänner! <3

    verkar ha varit en del tuffa besked denna helgen för en del utav er och jag blir så ledsen av att läsa och känner precis de där hugget i hjärtat för varje månad som gick åt helvete.. <3

    läste att du bx3 ska vänta tills januari för insättning och precis det hände ju mig över sommaren. var fruktansvärt besviken, nu i efterhand känns det ju lättare då min läkare berättade att oftast är kroppen med redo att ta emot embryot när den är återställd från alla hormonsprutor! så jag hoppas och tror att de kommer bli en fin start på nya året för dig! Och alla er andra med såklart <3

    Igår var jag på första ultraljudet, och fick se en liten mini med ett tickande hjärta <3 (ja, jag gråter när jag skriver detta). har varit så inställd på att den inte lever så nu gråter jag typ varje vaken sekund för att detta ens händer mig? 2 år tog det. har varit fruktansvärt jobbigt dessa år men kan ärligt säga att just nu, idag, känns den kampen värt allting. så jag hoppas så innerligt för er andra att ni snart också ska få komma hit. för den lyckan jag känner just nu, vill jag att ni alla ska få känna, det är den sjukaste känslan någonsin! Håller tummarna för er alla, inklusive mig själv! Kram <3

  • Tue 2 Nov 2021 10:44
    Längtartillvår skrev 2021-11-01 17:40:29 följande:

    Ringde kliniken imorse och berättade om mitt negativa test. De ringde tillbaks nu i eftermiddag. Nästa steg är ett uppföljningssamtal. Om 4 veckor! Och labbet är stängt hela December!! Så vi får inte sätta in vårt embryo förrän i Januari!! Alltså jag går under av den eviga väntan. Jag vet inte vart jag ska göra av min sorg längre, det känns outhärdligt. Det är en konstant väntan och paus på hela livet.

    Jag känner mig desperat och funderar allvarligt på att självmedicinera överbliven ivf medicin för att få fler blåsor och större chans att något då blir befruktat. Vågar man ta några sprutor menopur eller bemfola fram tills ägglossning??

    Usch fy vilken hemsk helg jag har haft. Och mensen har fortfarande inte kommit, så jäkla drygt att gå och vänta när man bara vill komma vidare.


    Nää, hur kan de ha stängt hela december? Det låter ju orimligt! Vad ledsen jag blir för din skull, att ni måste vänta enda till januari :( Allt vi alla här gör är ju att vänta känns det som, och det är inte konstigt att det känns olidligt emellanåt. Sen just julen är ju en sådan tid då många hade sett framför sig att äntligen få ha en bebis eller åtminstone få vara gravid. Jag lider verkligen med dig och skickar en stor kram! <3 
  • Tue 2 Nov 2021 10:46
    Bx3 skrev 2021-11-01 22:21:23 följande:
    Tack snälla du, du är så fin! <3 av erfarenhet så vet man ju att hoppet kommer komma tillbaks även om det känns hopplöst just nu. Det är så brutalt att någon över huvud taget ska behöva gå igenom det här som vi alla går/gått igenom. Jag hoppas bara över allt annat att vi alla någon gång kommer lyckas.. det jobbigaste tycker jag är att man inte vet om det någonsin kommer hända. Men tror man inte på det så orkar man inte med detta så det är bara upp på hästen sen igen när det är dags.

    Stor kram på dig <3
    Vad fint att din sambo tog ut dig på middag och shuffle board - det är såklart svårt att distrahera tankarna och tänka på annat, men helt klart värt ett försök <3 Jag håller med om det du skrev också att det känns som att många människor som inte varit med om detta inte förstår, och även om min sambo också är ofrivilligt barnlös så förstår han inte exakt hur det känns för mig som känner av och analyserar alla förändringar i kroppen, känner av hormoner och faktiskt ser och känner mensen komma, samt att det är jag som om bara några veckor ska genomgå allt vad IVF innebär som ju du och flera här inne redan behövt gå igenom. Min sambo är ju liksom med och försöker att hålla sig uppdaterad och läsa lite vilket jag såklart uppskattar, men jag tror ändå inte att personen som inte känner av allt som händer i kroppen kan förstå hur ledsna vi faktiskt blir och den oro man kan känna av minsta lilla förändring i kroppen dag efter dag - hur oerhört slitsamt och tröttsamt det faktiskt är för oss. Min kille har aldrig känt att det känns hopplöst, kanske eftersom han är en mer optimistisk person än vad jag är - men å andra sidan var jag mer positiv och optimistisk till det mesta för 2 år sedan innan vi började våra försök. Så jag känner att även om han är väldigt stöttande och fin så är det ingen som förstår mig så som ni gör <3 

    Jag blev så ledsen att läsa att du ska behöva vänta så länge på nästa insättning :( Jag förstår att det måste vara jättejobbigt och svårt att förhålla sig till, att efter all väntan så ska ni behöva vänta ÄNNU mer. Kan ni försöka själva nästa ägglossning, i väntan på insättning nr 2 i januari? Jag tänker på dig ska du veta <3 

    Som du säger, ovissheten är verkligen brutal och plågsam - men jag kan inte se att någon av oss skulle bli utan barn. På ett eller annat sätt kommer vi att nå den här drömmen om att bli föräldrar, och jag hoppas varje dag att det ska ske för alla av oss så snart som bara möjligt <3 
  • Tue 2 Nov 2021 10:51
    Mirabilis89 skrev 2021-11-02 08:00:05 följande:

    Fick mens i morse igen (prickade ÄL rent klockrent sist) 1-2 dagar "tidigt" så nu kände jag lite att nääh, nu är det nog Skrattande

    Vi har gjort ett sånt "hemtest" på sambons spermier som inte visat på något konstigt, och även om de inte ger en 100% bild av hur det faktiskt är så ger det ju ändå en hint om att det inte är vrålkasst liksom. 

    Jag har extremt regelbunden menscykel på 26 dagar, enstaka gånger har det varit plus/minus 1-2 dagar det senaste 1,5 året och jag har haft positiva ÄL-test med CB varje månad. Vi har kanske inte prickat ÄL klockrent varje gång och i vissa perioder haft mindre sex än andra, men det borde ändå ha hänt något vid det här laget även om vi haft mer approachen "händer det så händer det". 


    Nåja, ringde sambon i morse på väg till jobbet och sa som det var, att nu vill jag boka tid för utredning och se om det är något knas, att även om jag har extremt regelbunden cykel och sparsam mens i max 3-4 dagar så blir jag ändå nervös att något skulle kunna vara knas med ffa mig, tänk om jag är på g in i tidigt klimakterie eller något? Han blev lite tagen på sängen och har nog inte insett hur bra koll jag har på min ÄL etc., men han tyckte att det var en ok ide att vi bokar en utredning för att se om det är något knas, och så tar vi det därifrån. 

    Och det känns bra! Jag tycker att det kan bli spännande att göra en utredning och får vi svar t.ex att "allt ser bra ut" så kan jag absolut tänka mig att köra på på egen hand där vi ev. kör på mer aktivt båda två kring ÄL, för då är ju utredningen ändå gjord liksom. Ska tilläggas att vi bor i Stockholm, så här verkar ju väntetider till ev. IVF etc inte vara alls speciellt lång som den kanske ser ut i övriga landet, så att vi behöver ta hänsyn till väntetider och så. 


    Beklagar att mensen kom :( Känner så igen mig i att ha en punktlig "normal" mens med positiva ägglossningstest etc och att inte fatta vad det är som är fel. Vår utredning visade dock på en blockerad äggledare (vilket är ett relativt "enkelt" fel eftersom man inte behöver gå via äggledarna om man gör IVF), men den andra äggledaren såg ju fin ut så jag förstår ändå inte riktigt varför det inte gått för oss efter över 1,5 år.

    Jag tycker i alla fall att det är jättebra att ni ska göra en fertilitetsutredning som antingen kan lugna er lite med att allt ser jättebra ut eller att de kanske hittar något sätt att hjälpa befruktningen på traven :) Skönt också att du bor här i Stockholm där det inte är alltför långa väntetider, så hoppas jag att ni får en tid för första samtalet snart :) Vi är många här som gjort fertilitetsutredningar, så säg bara till om det är något du undrar och så håller vi tummarna hårt för att det är er tur snart <3 
  • Tue 2 Nov 2021 10:56
    apan95 skrev 2021-11-02 08:30:15 följande:

    Hej vänner! <3

    verkar ha varit en del tuffa besked denna helgen för en del utav er och jag blir så ledsen av att läsa och känner precis de där hugget i hjärtat för varje månad som gick åt helvete.. <3

    läste att du bx3 ska vänta tills januari för insättning och precis det hände ju mig över sommaren. var fruktansvärt besviken, nu i efterhand känns det ju lättare då min läkare berättade att oftast är kroppen med redo att ta emot embryot när den är återställd från alla hormonsprutor! så jag hoppas och tror att de kommer bli en fin start på nya året för dig! Och alla er andra med såklart <3

    Igår var jag på första ultraljudet, och fick se en liten mini med ett tickande hjärta <3 (ja, jag gråter när jag skriver detta). har varit så inställd på att den inte lever så nu gråter jag typ varje vaken sekund för att detta ens händer mig? 2 år tog det. har varit fruktansvärt jobbigt dessa år men kan ärligt säga att just nu, idag, känns den kampen värt allting. så jag hoppas så innerligt för er andra att ni snart också ska få komma hit. för den lyckan jag känner just nu, vill jag att ni alla ska få känna, det är den sjukaste känslan någonsin! Håller tummarna för er alla, inklusive mig själv! Kram <3


    Vilket fantastiskt inlägg, fina "apan" - jag behövde verkligen det här idag för att få känna lite hopp och lycka över att det faktiskt finns en liten mini där i din mage efter all denna väntan och längtan med de tårar, oro och sorg som den här kampen har varit för dig och fortfarande är för så många av oss som är kvar här i gruppen <3 Jag blir alldeles rörd över att tänka på din långa resa fram till det här, och att du nu äntligen får känna dessa lyckotårar efter 2 års försök! Tack för de oerhört fina orden och jag fortsätter att heja på dig och mini där i magen, att ni ska må bra och att ni får träffas någon gång nästa sommar <3 <3 
  • Tue 2 Nov 2021 11:15
    Vickan31 skrev 2021-11-02 10:51:05 följande:
    Beklagar att mensen kom :( Känner så igen mig i att ha en punktlig "normal" mens med positiva ägglossningstest etc och att inte fatta vad det är som är fel. Vår utredning visade dock på en blockerad äggledare (vilket är ett relativt "enkelt" fel eftersom man inte behöver gå via äggledarna om man gör IVF), men den andra äggledaren såg ju fin ut så jag förstår ändå inte riktigt varför det inte gått för oss efter över 1,5 år.

    Jag tycker i alla fall att det är jättebra att ni ska göra en fertilitetsutredning som antingen kan lugna er lite med att allt ser jättebra ut eller att de kanske hittar något sätt att hjälpa befruktningen på traven :) Skönt också att du bor här i Stockholm där det inte är alltför långa väntetider, så hoppas jag att ni får en tid för första samtalet snart :) Vi är många här som gjort fertilitetsutredningar, så säg bara till om det är något du undrar och så håller vi tummarna hårt för att det är er tur snart <3 
    Ja och jag känner ju inte av typ någon mensvärk alls, således ej heller någon ägglossningssmärta heller. Verkligen inga besvär alls så, så har ju svårt att tro att att det skulle vara något blockerat eller liknande. Men det kanske det kan vara ändå? 
    Hehe tja, ringde till Stockholm IVF (vi bor i Hammarby Sjöstad så det känns klart smidigast) och de hade första lediga tid 10:e januari, på min födelsedag. Grattis liksom Drömmer Nåja, men det känns rätt bra ändå, få en tid på oss för mig och kanske framför allt min sambo att smälta det. Och nästan hellre så än att påbörja utredning innan jul och sen hinner inte allt färdigt innan julledigheter och så iallafall. Startar vi en utredning i januari så tänker jag mig att allt kan gå lite snabbare då bara därför. Och ja, jag blir 33 år då, så det står ju inte och faller med min ålder på så vis. :) 
  • Tue 2 Nov 2021 16:17
    Bx3 skrev 2021-11-01 21:47:36 följande:
    Tack snälla <3 ja det känns så skönt att ni alla förstår och kan ta ett riktigt negativt pissinlägg får ni har gått igenom liknande. För skulle man säga detta högt till någon som inte gått igenom samma sak skulle man skrämma skiten ur personen. Jag känner iaf inte många som skulle kunna hantera det här och känna sig bekväma med att prata om det.. därför är det så behövligt och skönt att kunna skriva av sig här precis som man känner.

    Nej men precis, min sambo försöker så gott han kan att vara förstående men samtidigt så ser han ut som en frågetecken när jag gråter hejdlöst och han förstår inte smärtan jag känner. Jag vet inte om det beror på att jag har ett större behov av att lyckas än han eftersom han har tre barn sedan innan, eller om det beror på att han slipper alla sprutor, medicin, äggplock, insättning, alla gravtester, gravsymptom som lurar hjärnan m.m.. oavsett så är det som det är, han förstår inte hur jag kan ta det så hårt. Men om man ska se något positivt med det så är det väl bra att vi båda inte känner som jag gör nu..

    stor kram på dig <3

    Ja, det är verkligen värdefullt att kunna vända sig hit <3 Näe, det är helt omöjligt för folk att förstå som inte gått igenom det. För några år sedan hade nog inte jag heller helt förstått. Det var förns jag kom in i den här resan som jag fått denna enorma längtan efter barn. Innan så har jag varit mer "chill".. men sekunden när min sambo äntligen var med på tåget, så var jag som omvänd... det är som det slog slint i skallen och jag kände att det inte fanns något som jag ville mer, än att få barn. Sen när det tagit sådan tid.. så har det utvecklats till sorg och alla möjliga känslor..och man har kommit till insikt hur jävla tungt det kan vara... hade ingen aning...


    Ja, det är samma med min sambo. Och jag tror att många upplever samma sak. Det kan ju vara det, men tror överlag att många kvinnor har en inre längtan som inte riktigt går att beskriva för en man. Och det är så mycket man får gå igenom som kvinna i processen, det är liksom i vår kropp som allting sker. Tror man får försöka finna en acceptans att man helt enkelt är olika där, även om det kan kännas jäkligt jobbigt att inte bli förstådd... kan rent ut sagt kännas förjävligt i vissa lägen.. Ibland känns det som att min sambo är evigt trött på att jag bryter ihop över detta. 


    Jo precis <3 Kramar till dig med ! <3 

  • Tue 2 Nov 2021 16:19
    apan95 skrev 2021-11-02 08:30:15 följande:

    Hej vänner! <3

    verkar ha varit en del tuffa besked denna helgen för en del utav er och jag blir så ledsen av att läsa och känner precis de där hugget i hjärtat för varje månad som gick åt helvete.. <3

    läste att du bx3 ska vänta tills januari för insättning och precis det hände ju mig över sommaren. var fruktansvärt besviken, nu i efterhand känns det ju lättare då min läkare berättade att oftast är kroppen med redo att ta emot embryot när den är återställd från alla hormonsprutor! så jag hoppas och tror att de kommer bli en fin start på nya året för dig! Och alla er andra med såklart <3

    Igår var jag på första ultraljudet, och fick se en liten mini med ett tickande hjärta <3 (ja, jag gråter när jag skriver detta). har varit så inställd på att den inte lever så nu gråter jag typ varje vaken sekund för att detta ens händer mig? 2 år tog det. har varit fruktansvärt jobbigt dessa år men kan ärligt säga att just nu, idag, känns den kampen värt allting. så jag hoppas så innerligt för er andra att ni snart också ska få komma hit. för den lyckan jag känner just nu, vill jag att ni alla ska få känna, det är den sjukaste känslan någonsin! Håller tummarna för er alla, inklusive mig själv! Kram <3


    Tack för ditt fina inlägg <3 det värmer verkligen att läsa <3 och ger mig, och säkert många andra här, hopp <3 känns som att det faktiskt är möjligt att lyckas till slut, även om det kan ta tid <3 Kram! <3 
  • Bx3
    Tue 2 Nov 2021 16:48
    apan95 skrev 2021-11-02 08:30:15 följande:

    Hej vänner! <3

    verkar ha varit en del tuffa besked denna helgen för en del utav er och jag blir så ledsen av att läsa och känner precis de där hugget i hjärtat för varje månad som gick åt helvete.. <3

    läste att du bx3 ska vänta tills januari för insättning och precis det hände ju mig över sommaren. var fruktansvärt besviken, nu i efterhand känns det ju lättare då min läkare berättade att oftast är kroppen med redo att ta emot embryot när den är återställd från alla hormonsprutor! så jag hoppas och tror att de kommer bli en fin start på nya året för dig! Och alla er andra med såklart <3

    Igår var jag på första ultraljudet, och fick se en liten mini med ett tickande hjärta <3 (ja, jag gråter när jag skriver detta). har varit så inställd på att den inte lever så nu gråter jag typ varje vaken sekund för att detta ens händer mig? 2 år tog det. har varit fruktansvärt jobbigt dessa år men kan ärligt säga att just nu, idag, känns den kampen värt allting. så jag hoppas så innerligt för er andra att ni snart också ska få komma hit. för den lyckan jag känner just nu, vill jag att ni alla ska få känna, det är den sjukaste känslan någonsin! Håller tummarna för er alla, inklusive mig själv! Kram <3


    Tack snälla du för fina ord och peppande <3 ja jag får hoppas på det, 2020 och 2021 har varit de värsta i mitt liv så. Men det är ju hoppet som gör att man orkar fortsätta. Sen känner jag att jag mår mycket bättre av att tillåta mig att bryta ihop som nu i helgen för att sen ladda om. Jag har bitit ihop så otroligt länge med ett påklistrat leende inför alla så att ligga hemma under täcket i helgen och gråta ut var så skönt på ett sätt. Slutar man upp med ett barn så är ju såklart all väntan värt det <3

    Gud så fantastiskt att få höra hjärtat slå! Är så otroligt glad för din skull, njut varje sekund! Så kul att få se att flera av er lyckas, det inget ändå lite hopp. Stor kram på dig! <3
Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet