• Sun 6 Jun 2021 15:21
    362703 visningar
    3955 svar
    -2 +10
    3955
    362703

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan. 


    (Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid) 


    Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3 


    Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3 


    Kram till alla kämpar därute <3 


     

  • Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet
  • Bx3
    Tue 2 Nov 2021 17:03
    Vickan31 skrev 2021-11-02 10:46:07 följande:

    Vad fint att din sambo tog ut dig på middag och shuffle board - det är såklart svårt att distrahera tankarna och tänka på annat, men helt klart värt ett försök <3 Jag håller med om det du skrev också att det känns som att många människor som inte varit med om detta inte förstår, och även om min sambo också är ofrivilligt barnlös så förstår han inte exakt hur det känns för mig som känner av och analyserar alla förändringar i kroppen, känner av hormoner och faktiskt ser och känner mensen komma, samt att det är jag som om bara några veckor ska genomgå allt vad IVF innebär som ju du och flera här inne redan behövt gå igenom. Min sambo är ju liksom med och försöker att hålla sig uppdaterad och läsa lite vilket jag såklart uppskattar, men jag tror ändå inte att personen som inte känner av allt som händer i kroppen kan förstå hur ledsna vi faktiskt blir och den oro man kan känna av minsta lilla förändring i kroppen dag efter dag - hur oerhört slitsamt och tröttsamt det faktiskt är för oss. Min kille har aldrig känt att det känns hopplöst, kanske eftersom han är en mer optimistisk person än vad jag är - men å andra sidan var jag mer positiv och optimistisk till det mesta för 2 år sedan innan vi började våra försök. Så jag känner att även om han är väldigt stöttande och fin så är det ingen som förstår mig så som ni gör <3 

    Jag blev så ledsen att läsa att du ska behöva vänta så länge på nästa insättning :( Jag förstår att det måste vara jättejobbigt och svårt att förhålla sig till, att efter all väntan så ska ni behöva vänta ÄNNU mer. Kan ni försöka själva nästa ägglossning, i väntan på insättning nr 2 i januari? Jag tänker på dig ska du veta <3 

    Som du säger, ovissheten är verkligen brutal och plågsam - men jag kan inte se att någon av oss skulle bli utan barn. På ett eller annat sätt kommer vi att nå den här drömmen om att bli föräldrar, och jag hoppas varje dag att det ska ske för alla av oss så snart som bara möjligt <3 


    Så var det för oss också, jag har alltid varit den optimistiska och min sambo den pessimistiska. Men gällande försöken att bli gravid så har vi helt bytt inställning med varandra. Precis som du säger så tror jag det är lättare för dom att vara positiva då dom slipper gå igenom så otroligt mycket som vi behöver. Självklart är det ju jobbigt för dom också men fysiskt sett så går dom inte igenom någonting.

    Ja jag får försöka trösta mig själv med att vi förhoppningsvis får två till försök nu för en spontan graviditet under tiden vi väntar. Är lite osäker på om det blir en ägglossning nu i november eftersom dom sa att det inte kommer vara en riktig mens.. men i december blir det ju ett försök iaf.

    Tveka inte på att fråga allt du funderar på gällande ivf <3 ber om ursäkt om du dragits ned inför din kommande ivf av min deppiga helg. Ivf är ju så sjukt individuellt så kom ihåg att andras upplevelse inte är facit för hur din kommer vara. <3 förutom detta så har jag en otroligt bra upplevelse av min ivf, över förväntan!
  • Tue 2 Nov 2021 17:08
    Mirabilis89 skrev 2021-11-02 11:15:05 följande:
    Ja och jag känner ju inte av typ någon mensvärk alls, således ej heller någon ägglossningssmärta heller. Verkligen inga besvär alls så, så har ju svårt att tro att att det skulle vara något blockerat eller liknande. Men det kanske det kan vara ändå? 
    Hehe tja, ringde till Stockholm IVF (vi bor i Hammarby Sjöstad så det känns klart smidigast) och de hade första lediga tid 10:e januari, på min födelsedag. Grattis liksom Drömmer Nåja, men det känns rätt bra ändå, få en tid på oss för mig och kanske framför allt min sambo att smälta det. Och nästan hellre så än att påbörja utredning innan jul och sen hinner inte allt färdigt innan julledigheter och så iallafall. Startar vi en utredning i januari så tänker jag mig att allt kan gå lite snabbare då bara därför. Och ja, jag blir 33 år då, så det står ju inte och faller med min ålder på så vis. :) 
    Aah, ja det är ju så tudelat det där - samtidigt som det kan vara skönt för dig och din sambo att få lite tid på er inför att utredningen drar igång så blir man ju otålig eftersom man tycker att man redan väntat och väntat så länge på att det ska hända något på barnfronten. Men jag tycker att det låter väldigt klokt som du säger, att försöka se det som att det kanske ändå inte hade hänt så mycket i december på grund av jul och nyår, så det kanske blir mer effektivt och snabba puckar i januari kan vi hoppas :) Håller tummarna att allt ska gå bra, och såklart för chanserna att ni kan få ett plus redan innan utredningen drar igång, vem vet <3 
  • Tue 2 Nov 2021 17:19
    Bx3 skrev 2021-11-02 17:03:09 följande:
    Så var det för oss också, jag har alltid varit den optimistiska och min sambo den pessimistiska. Men gällande försöken att bli gravid så har vi helt bytt inställning med varandra. Precis som du säger så tror jag det är lättare för dom att vara positiva då dom slipper gå igenom så otroligt mycket som vi behöver. Självklart är det ju jobbigt för dom också men fysiskt sett så går dom inte igenom någonting.

    Ja jag får försöka trösta mig själv med att vi förhoppningsvis får två till försök nu för en spontan graviditet under tiden vi väntar. Är lite osäker på om det blir en ägglossning nu i november eftersom dom sa att det inte kommer vara en riktig mens.. men i december blir det ju ett försök iaf.

    Tveka inte på att fråga allt du funderar på gällande ivf <3 ber om ursäkt om du dragits ned inför din kommande ivf av min deppiga helg. Ivf är ju så sjukt individuellt så kom ihåg att andras upplevelse inte är facit för hur din kommer vara. <3 förutom detta så har jag en otroligt bra upplevelse av min ivf, över förväntan!
    Men vad intressant, tänk att det kan bli så! Samtidigt är det ju skönt att ena parten är optimistisk i alla fall, jag vet inte hur det hade gått för oss om båda känt att det är hopplöst, haha. Men som du säger, det finns nog en logisk (biologisk) förklaring till att vi känner som vi känner och många killar inte kan sätta sig in i det 100%.

    Jag fattar att det är svårt att tänka på, man vill ju bara att tiden ska snabbspolas framåt tills vi har våra bebisar, eller åtminstone en trygg graviditet, men som sagt finns ju alltid hoppet där och därmed all anledning att försöka på egen hand i december (vet inte heller hur det funkar efter IVF, om det kommer en ägglossning i november eller inte) i väntan på din nästa insättning. 

    Åååh men inte ska du behöva be om ursäkt för det! Vi ska ju kunna dela allt, både positiva nyheter och negativa sådana, för att stötta och finnas där i den här svajiga, läskiga, krävande resan som förhoppningsvis ska leda till någonting riktigt fint snart <3 Så du behöver inte vara orolig för att dela med dig även under tunga, sorgliga dagar - men jag måste också säga ett stort TACK för att du orkar peppa och dela med dig av dina upplyftande ord och påminnelse om att ingen annans resa är facit och att allt som sagt är sjukt individuellt. Jag kommer säkert att ha en massa frågor när jag får börja med IVF:en, eller redan innan, så det känns så fint att veta att du gärna delar med dig och svarar på frågor <3 Är så glad att du trots allt haft en positiv upplevelse av din IVF och du är som sagt så fin som visar så mycket omtanke och kärlek här inne trots det  jobbiga du går igenom <3 Stor kram!
  • Bx3
    Tue 2 Nov 2021 17:22
    Soff skrev 2021-11-02 16:17:58 följande:

    Ja, det är verkligen värdefullt att kunna vända sig hit <3 Näe, det är helt omöjligt för folk att förstå som inte gått igenom det. För några år sedan hade nog inte jag heller helt förstått. Det var förns jag kom in i den här resan som jag fått denna enorma längtan efter barn. Innan så har jag varit mer "chill".. men sekunden när min sambo äntligen var med på tåget, så var jag som omvänd... det är som det slog slint i skallen och jag kände att det inte fanns något som jag ville mer, än att få barn. Sen när det tagit sådan tid.. så har det utvecklats till sorg och alla möjliga känslor..och man har kommit till insikt hur jävla tungt det kan vara... hade ingen aning...

    Ja, det är samma med min sambo. Och jag tror att många upplever samma sak. Det kan ju vara det, men tror överlag att många kvinnor har en inre längtan som inte riktigt går att beskriva för en man. Och det är så mycket man får gå igenom som kvinna i processen, det är liksom i vår kropp som allting sker. Tror man får försöka finna en acceptans att man helt enkelt är olika där, även om det kan kännas jäkligt jobbigt att inte bli förstådd... kan rent ut sagt kännas förjävligt i vissa lägen.. Ibland känns det som att min sambo är evigt trött på att jag bryter ihop över detta. 

    Jo precis <3 Kramar till dig med ! <3 


    Precis samma här, har också varit chill och när jag träffade min sambo som har tre barn sedan innan så blev jag ännu mer chill.. men när vi började försöka och jag märkte att det inte verkade gå så kom det som en impuls och precis som du förklarar så blev helt plötsligt mitt behov av att bli mamma enormt och tog över allt annat. Nu kan jag inte tänka mig ett liv utan egna barn. Behovet och viljan att bli förälder blir bara större för var dag och därav blir smärtan samtidigt större och större.

    Känner igen mig så väl. Ja min sambo känns också stundtals rätt trött på mina återkommande sammanbrott.. många gånger ligger jag och gråter ensam så han inte ser bara för jag vill få ur mig allt utan att behöva förklara precis varenda känsla jag har i kroppen.. jag har ändå accepterat att han inte kan förstå mig till 100% och känna samma sak som jag och det känns mycket bättre än i början när jag förgäves försökte få han att förstå mig.
  • Wed 3 Nov 2021 06:05

    Och där kom mensen, tidigare än beräknat ändå. Känner mig helt apatisk till detta just nu. Tror att jag undermedvetet har trängt undan alla känslor kring detta för att jag inte har någon ork längre. Även om längtan och önskan såklart finns kvar så har mitt hopp i princip försvunnit just nu. På fredag har det gått 5 veckor sen vår ivf-remiss skickades och enligt läkaren skulle det ta 4-8 veckor att få svar så jag hoppas det snart kommer.

    NatMar005 PLUSSAT

    Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT

    Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT

    Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF) PLUSSAT

    Bx3, BIM 30/10, 32 år (försökt 1,5 år, haft 1 utomkveds, första IVF-försöket nu med testdag 2/11)

    Soff, BIM 2/11, 33 år (20:e försöket, 1:a med progesteronkräm)

    Mirabilis89, BIM 3/11, 32 år (17:e försöket)

    Vickan31, BIM 16/11, 32 år (18:e försöket, godkänd remiss och inväntar IVF)

    Hellow0rld, BIM 27/11, 29 år, (18:e försöket. Remiss till IVF skickad, inväntar godkännande i januari)

    RH93, BIM 2/12, 28 år (16:e försöket)

  • Wed 3 Nov 2021 09:29
    Bx3 skrev 2021-11-02 17:22:24 följande:
    Precis samma här, har också varit chill och när jag träffade min sambo som har tre barn sedan innan så blev jag ännu mer chill.. men när vi började försöka och jag märkte att det inte verkade gå så kom det som en impuls och precis som du förklarar så blev helt plötsligt mitt behov av att bli mamma enormt och tog över allt annat. Nu kan jag inte tänka mig ett liv utan egna barn. Behovet och viljan att bli förälder blir bara större för var dag och därav blir smärtan samtidigt större och större.

    Känner igen mig så väl. Ja min sambo känns också stundtals rätt trött på mina återkommande sammanbrott.. många gånger ligger jag och gråter ensam så han inte ser bara för jag vill få ur mig allt utan att behöva förklara precis varenda känsla jag har i kroppen.. jag har ändå accepterat att han inte kan förstå mig till 100% och känna samma sak som jag och det känns mycket bättre än i början när jag förgäves försökte få han att förstå mig.

    Aa det är märkligt vad som händer i huvet och kroppen när man plötsligt bestämt sig. Blir precis som du säger, helt otänkbart att tänka sig ett liv utan barn. Igår tänkte jag på att det kanske inte ens går med ivf, att det inte blir nåt alls helt enkelt, och den tanken är enormt smärtsam. Men jag försöker hålla hoppet uppe, för jag tror nog ändå någonstans inom mig att det kommer att gå, till slut... Det går bra, för de allra flesta, om man ska se till statistiken. 

    Åh känner så himla väl igen i det. Jag kan också dra mig undan för att få ur mig allt utan att behöva återigen förklara något som han inte förstår...Jag håller verkligen med, det gör en bara än mer frustrerad och ledsen när man försöker få honom att förstå, men så är det som att det är konstigt att man reagerar som man gör.. (även om han inte säger det till mig rakt ut)

  • Wed 3 Nov 2021 09:31

    NatMar005 PLUSSAT


    Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT

    Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT

    Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF) PLUSSAT

    Bx3, BIM 30/10, 32 år (försökt 1,5 år, haft 1 utomkveds, första IVF-försöket nu med testdag 2/11)

    Mirabilis89, BIM 3/11, 32 år (17:e försöket)

    Vickan31, BIM 16/11, 32 år (18:e försöket, godkänd remiss och inväntar IVF)

    Soff, BIM 26/11, 33 år (21:a försöket, 2:a med progesteronkräm)

    Hellow0rld, BIM 27/11, 29 år, (18:e försöket. Remiss till IVF skickad, inväntar godkännande i januari)

    RH93, BIM 2/12, 28 år (16:e försöket)

  • Wed 3 Nov 2021 10:01
    Soff skrev 2021-11-03 09:29:16 följande:

    Aa det är märkligt vad som händer i huvet och kroppen när man plötsligt bestämt sig. Blir precis som du säger, helt otänkbart att tänka sig ett liv utan barn. Igår tänkte jag på att det kanske inte ens går med ivf, att det inte blir nåt alls helt enkelt, och den tanken är enormt smärtsam. Men jag försöker hålla hoppet uppe, för jag tror nog ändå någonstans inom mig att det kommer att gå, till slut... Det går bra, för de allra flesta, om man ska se till statistiken. 

    Åh känner så himla väl igen i det. Jag kan också dra mig undan för att få ur mig allt utan att behöva återigen förklara något som han inte förstår...Jag håller verkligen med, det gör en bara än mer frustrerad och ledsen när man försöker få honom att förstå, men så är det som att det är konstigt att man reagerar som man gör.. (även om han inte säger det till mig rakt ut)


    Det är så svårt det där! Och jag lider verkligen med er som har det så Hjärta

    Jag har från början aktivt tänkt att det viktigaste i den här processen är jag och min sambo fram tills att det blir ett ev. barn, oavsett om det blir "naturligt" eller med IVF till slut. Jag vägrar envist låta det "äta upp mig" eller låta hela barnprocessen ta över mig fullständigt för för mig blir det då som att, vad har jag kvar om det mot förhoppningsvis all förmodan inte skulle gå? Jag försöker envist tänka att det är klart det kommer gå på ett eller annat sätt, för varför skulle det inte gå... 


    Det kanske slår tillbaka på mig till slut/kommer ikapp på något vis men än så länge fungerar det. 

    Nu när vi fått en första tid för utredning i Januari (på in födelsedag med haha, grattis liksom) tycker jag mest att det ska bli spännande och roligt ungefär?! Haha jag är knäpp! 

  • Wed 3 Nov 2021 11:03
    +1

    Tack tjejer <3

    Ska bli så spännande att få fortsätta följa er alla nu. Och kan verkligen intyga om vissa saker som vi pratat om innan tex. att hela överraskningen att testa positivt försvinner när man håller på med ivf. Jag sörjde väldigt ofta att inte få den där spontana överraskningen och lyckan. Men kan 100% nu i efterhand intyga att jag var minst lika överraskad och överväldigad denna gången som för ett år sedan när jag blev spontant gravid. Så allt kommer verkligen kännas på riktigt ändå. Mer rädsla och respekt såklart. Men tror verkligen på de här att vi som har väntat extra länge blir på riktigt extra glada. <3

    Längtar tills ni får känna detta pirret jag känner dagligen. Kämpa på <3

  • Wed 3 Nov 2021 13:42
    RH93 skrev 2021-11-03 06:05:05 följande:

    Och där kom mensen, tidigare än beräknat ändå. Känner mig helt apatisk till detta just nu. Tror att jag undermedvetet har trängt undan alla känslor kring detta för att jag inte har någon ork längre. Även om längtan och önskan såklart finns kvar så har mitt hopp i princip försvunnit just nu. På fredag har det gått 5 veckor sen vår ivf-remiss skickades och enligt läkaren skulle det ta 4-8 veckor att få svar så jag hoppas det snart kommer.


    Soff skrev 2021-11-03 09:31:47 följande:

    NatMar005 PLUSSAT


    Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT

    Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT

    Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF) PLUSSAT

    Bx3, BIM 30/10, 32 år (försökt 1,5 år, haft 1 utomkveds, första IVF-försöket nu med testdag 2/11)

    Mirabilis89, BIM 3/11, 32 år (17:e försöket)

    Vickan31, BIM 16/11, 32 år (18:e försöket, godkänd remiss och inväntar IVF)

    Soff, BIM 26/11, 33 år (21:a försöket, 2:a med progesteronkräm)

    Hellow0rld, BIM 27/11, 29 år, (18:e försöket. Remiss till IVF skickad, inväntar godkännande i januari)

    RH93, BIM 2/12, 28 år (16:e försöket)


    Så ledsen för er att mensen kommit, det suger ju minst sagt :( Det är fruktansvärt att behöva känna denna sorg, hopplöshet, apati eller andra jobbiga känslor som detta medför, månad efter månad. Håller tummarna för att ditt andra försök med progesteronkräm ska resultera i ett plus Soff, och så hoppas jag att du får remissen godkänd snart RH93 <3 Många kramar!
Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet