Försöka bli gravid i höst, följas åt?
LJM din tempkurva hade varit intressant att se om du orkar!
LJM din tempkurva hade varit intressant att se om du orkar!
Kul med tempkurvorna! Den diskret sjunkande trenden beror säkert på att det blivit lite kyligare sista dagarna. Det är ändå för tidigt för gulesäcken att brytas ner. Spännande med så höga värden LJM, hoppas det satt sig nu!
Dalarna vad roligt med geléklumpen! Hoppas det är tecken även denna gången! :D
Sophie fick du bekräftad ägglossning med tempen? Vad roligt att ni alla närmar er BIM :)
Heja er alla! :)
Mensen kom på beräknad dag men jag visste ju redan det efter det negativa testet på ÄL+12. Var väldigt nere när jag testade negativt men ok igen nu. Så då var 2/6 cyklar innan jag tänkte göra utredning avklarade, fyra kvar!
Det där med rumstemperatur verkar påverka en hel del. Vi fick första svala natten hos oss på flera veckor och min temp störtdök från 36,4 till 35,75. Är på CD 7 nu. Måste ändå vara tacksam för jag hade den behagligaste mensen nånsin. Inga krämpor och jag blödde lagom i 3 dagar, en skvätt på dag 4 och sen ingenting. Jag har också mycket mer sexlust sedan jag började med conceive plus ägglossningspiller (med Inositol och Q10), humöret är sjukt stabilt. Om 4 veckor kör vi igång igen, tiden går rätt fort nu :)
Vad härligt att det snart är dags för er att sätta igång igen Fyrklöverns :) och lyxigt med så kort mens, jag har alltid sex dagar så låter som rena drömmen med tre-fyra :P
Jag har inte kunnat låta bli att överanalysera det här med vätskan i min livmoder, trots att jag försöker att inte tänka på det. Gynekologen sa att hon ville titta på mina äggstockar men kommenterade dem inte alls, jag utgick från att hon ville se om jag har många små äggblåsor som man har vid PCO/S. Det enda hon sa något om var vätskan i min livmoder och att den oftast försvinner inom ett par dagar, men ändå skulle jag vänta två veckor med att komma på återbesök? När jag frågade vad det kunde vara för vätska sa hon att man har vätska efter ägglossning men inte så mycket som jag hade, och att det då oftast beror på en sprucken cysta men att jag då borde ha haft väldigt ont. Kan inte sluta tänka på om hon misstänkte att jag är gravid men inte ville säga något för att riskera att ge mig falska förhoppningar? Önskar så att jag hade funnit mig och ställt fler frågor. Nu känns det som att sväva i limbo, är hoppfull vissa stunder och likgiltig andra stunder..
Vad roligt att er temp fortfarande är så hög på äl +10 :D vi är så spända nu haha!
Jag fick också illamående innan BIM när jag var gravid. Jag kan tillägga att de tidiga testerna visat svagare streck innan BIM så jag har slutat helt med tidiga tester då jag märkt att de vanliga visar lika bra några dagar innan BIM.
Senaste graviditen plussade jag med CBs vanliga sticka på äl +9 med kvällsurin till och med. Strecket var svagt men ändå tydligt så att sambon såg också. Det digitala visade dock negativt så jag trodde det första var fel och att jag inte var gravid så drack ett halvt glas vin. Sen testade jag igen två dagar senare med morgonurin och det digitala visade 1-2 v. Vid första graviditen visade RFSUs stickor extremt svagt på äl + 9 men sambon såg inte det. Då visade det digitala positivt.
Bara för referens kring tester.
Jag insåg precis att nästa ägglossning kommer antagligen när jag är iväg och jobbar. Surt om det blir så. Lite tacksam dock för att jag inte hade koll på det nu i helgen för då hade jag ju känt ännu större press och rädsla för att inte få till det. Håller nu tummarna lite extra mycket för att jag inte behöver oroa mig för ägglossningen på ett tag.
Är på BIM-7/ ÄL+7/8 och testade negativt igen, (Jaa, jag har börjat testa som ett djur redan.. ) Varje månad glömmer man alla känslor och utsätter sig för den här berg & dalbanan där man slits mellan hopp och förtvivlan varje timme. Hur handskas ni andra ens med dessa känslor? Att ena sekunden känna kroppen fyllas med hopp och sväva bort i drömmar om familj och få välja barnvagn och känna ständig oro över om lillen andas eller inte. Nästa dag känns allt hopplöst och man ser bilden av kärlek, barnvagn och familj brinna upp framför en.
Man letar febrilt efter minsta symptom samtidigt som man avfärdar dem lika snabbt om man faktiskt känner något. Man testar dötidigt trots att man vet att det omöjligt kan visa något ändå blir man lia besviken när det faktiskt itne visar något. Kom igen hjärnan?
Vet inte om det bara är jag men ibland känns det som att så många "lätt" väntar fem dagar till nästa testning, och sen "nähäpp nytt försök". Hur gör ni? Ni är mina absoluta förebilder för ni är de starkaste kvinnor jag skådat.
Själv sitter jag med hjärtat i händerna varje månad mellan ÄL & BIM och ser det sakta förtvina nästan.
Jag är totalt otålig och tar tillbaka kontrollen genom att testa hela tiden. Börjar lika tidigt som du. Sen när man blir besviken så gillar man vackert läget och tiden går. Jag delar upp månaden i faser, CD 1 är nytt hopp om bra ägglossning, jag gör som Dalarna och provar nåt nytt varje månad. Efter ägglossningen börjar man analysera och testa för att tiden ska gå fortare och hoppet är större än någonsin. När besvikelsen blir ett faktum börjar man om igen. Efter över ett års försök har jag jobbat upp ett ganska bra tålamod. Man har liksom inget val. Man ser en bild av framtiden framför sig och håller hårt i den <3
Hur länge har ni försök? Är det första barnet? Haft några missfall eller annat?