Hej!
Ni som har barn som är lågbegåvade, hur märks det? Vad har era barn svårigheter med?
Mitt barn blev nyligen vuxen, och fick nyligen det konstaterat. Men han har klarat vanlig skolgång och fått betyg i allt. Men det kanske är vanligt? Sonen har alltid haft svårt för matte och även att skriva på svenska, och även läsa. Men ingen dyslexi enligt läraren i lågstadiet.
Är lite förvånad att varken vi eller skolan märkt det.
Har inte läst hela tråden. Men läst att du skrev att han fick 76.
Det är fler faktorer att titta på en bara helskalevärdet på 76 även om det i den senaste upplagan av testet (för jag antar din son gjort ett WISC eller WAIS test?) är betonat att man främst ska utgå från helskalepoängen. Men ligger man väldigt ojämnt i testets olika delar så är det viktigt att kolla dem. Högt på det verbala t ex och lågt på snabbhet och arbetsminne osv.
Jag har jobbat inom skola som psykolog och administrerat otaliga begåvningstest. Det kräver otroligt mkt kunskap att läsa av de testen. Låter olyckligt att er psykolog uttryckt sig så. Reflekterade inte hen tillsammans med er om hur det kan komma sig att din son klarat skolan med betyg etc i alla ämnen om psykologen nu ska mena att hen inte kommer att klara något? Jag vill inte tro att en kollega uttrycker sig sådär. Var gjordes testet? Privat aktör eller inom regionen eller kommunen?
Inom skolan(i vår kommun) görs extremt sällan en begåvningsutredning på elever som uppfyller målen i skolan.
Dock ska sägas att testen är utformade att fånga upp olika delar av ens kognitiva begåvning. Det finns en del att önska i de testen absolut men de är testade och beprövade kors och tvärs. Men är det däremot en psykolog som inte har gedigen kunskap om testet och kan läsa av resultatet så kan det bli tokigt. Kanske be om ett till möte med psykologen? Säg att ni vill ha en ny återkoppling då det var mkt information vid förra och ni hann inte ställa alla era frågor. I många regioner/kommuner är det standard praksis att erbjuda uppföljningstillfälle efter en återkoppling.
Lycka till.
Intelligenta människor brukar i och för sig ofta ha bra allmänbildning också, för att de har en intellektuell nyfikenhet. Eller hur man ska uttrycka det.
Sedan kan man förstås diskutera vad som ska anses som allmänbildning. En vän till mig gick på ett sådant test, och fick en fråga om någon sång, han skulle säga vem som hade sjungit den. Svaret var Alice Babs, och det var alltså en jazzlåt - inte ett klassiskt musikstycke av Mozart - och detta var flera decennier innan min vän föddes. Då undrar man ju litet hur dom tänker... Har också hört dom som har fått frågor om idrottsmän...
Kommer även ihåg ett program i "Uppdrag granskning" om ett föräldrapar som fått göra ett sådant test, och ansågs för lågbegåvade för att ta hand om sin son, som därför omhändertogs. Då hade dom frågat om vad olika ministrar i regeringen hette! Sådant håller man kanske inte reda på som trött småbarnsförälder, med problem med soc, och dessutom byts ju ministrarna hela tiden ut. I så fall har jag också varit lågbegåvad i perioder...
För mig är allmänbildning mer klassisk, etablerad och viktig kunskap. Att kunna peka ut åtminstone de västeuropeiska länderna på kartan (men inte nödvändigtvis de på Balkan och i Östeuropa), att veta om vi är med i EU respektive NATO eller ej, att kunna nämna åtminstone några planeter (men inte nödvändigtvis i vilken ordning från solen), att veta att det mesta utvidgar sig när det värms upp och att vätskor börjar koka vid en viss temperatur, kunna nämna åtminstone några 1800-talsförfattare från hela världen, att kunna räkna upp några fältherrar - svenska eller romerska - veta vilka länder som var i allians med varandra under WWII, att känna till åtminstone några klassiska kompositörer, att se skillnad på en målning och en byggnad från 1960 och en från 1760, att kunna nämna åtminstone några träd som växer i Sverige (alternativt hemlandet om man är ny i Sverige), att något så när känna till olika vanliga tillverkningsprocesser, som t.ex. från ull till vantar, att kunna nämna några olika livsmedel som tillverkas med mjölk som råvara, att veta var man hittar åtminstone de vanligaste vitaminerna...
Ja, de fick barnet tillbaka. Mamman skrev även mycket här på Familjeliv då, och hon intervjuades i olika tidningar. Det här är länge sedan, den pojken måste vara myndig nu eller närapå. Jag hoppas att det har blivit bättre! Men tyvärr misstänker jag att det finns psykologer och även psykiatriker som är köpta av soc, eller av de utredningshem där soc placerar familjer. Psykogerna och psykiatrikerna får till sig, att soc vill göra ett omhändertagande, och att det uppskattas om de skriver ett utlåtande som stödjer det beslutet... Om inte, kanske de förlorar sitt lukrativa uppdrag...
Jag är specialpedagog på ett gymnasium. Förra läsåret fick vi en elev som hade just 76 i sin "profil". Eleven hade en gedigen utredning bakom sig, med lång text om att hen har svårt just för teoretiska skolämnen (svårt med abstrakta resonemang mm) och att det var de ämnen som var tyngst i högstadiet.
Eleven har begränsat arbetsminne och blir det för många steg i en instruktion behöver jag eller lärarna hjälpa till att dela upp texten, ta bort allt som inte är superviktigt i instruktionen så att det blir korta, enkla meningar i punktform. Man kan få förklara samma sak ett par gånger men när eleven väl förstått går det riktigt bra ändå. Eleven går på ett teoretiskt gymnasieprogram. Valet förvånade oss lite med tanke på hur jobbigt det varit på högstadiet, men eleven sa att hen inte hittade något yrkesprogram som kändes rätt heller, och hade väl ingen speciell fallenhet för vare sig matlagning, frisöryrket, snickeri eller målning osv, så då blev det inte mycket kvar att välja på, tyckte hen.
Eleven är dock stressad ofta, har svårt att få tiden i skolan att räcka till (och det är där jag kommer in i bilden och hjälper eleven med att strukturera och effektivisera hur hen ska gripa sig an olika uppgifter. Ibland behöver jag också stödja lärarna i hur de ska jobba med eleven).
När jag läst igenom utredningen och pratade med föräldrarna tog de själva upp siffran 76. De hade frågat psykologen om eleven borde gått på särskola, men det sa psykologen att så inte var fallet. Denne förklarade att eleven har en ojämn profil, det var vissa tester som drog ner siffran (som ju är en sammanslagning av alla olika tester man gör, det är inte bara ett test man gör), och på vissa tester hamnade eleven inom det normala för sin åldersgrupp. Kanske är det liknande för ditt barn, TS?
Som någon skrev tidigare i tråden: vänd er till stället där utredningen gjordes och be om en mer nyanserad förklaring. Det kanske inte ska vara den ni mötte, utan en kollega till denne som kan läsa in sig på utredningen och förklara lite bättre för er?
Eftersom dagens skola har ett "alla ska med" tänk så är det ju inte helt orimligt att även barn som har lite lägre begåvning eller allmänt svårt för sig också tar sig igenom skolan, givetvis är det på bekostnad av de övriga elever som hade behövt högre fart och större krav.
Det är givetvis inte något som är dessa barns "fel", utan skolans uppbyggnad och lärarnas oförmåga (pga bristande resurser?).
