Alltid samma ångest inför julfirande
Ja, nu är det dags att planera jul igen. Och som vanligt slits jag mellan samvete och förnuft.
Jag har två barn. 2 år och en nyfödd. Jag vill givetvis att julen ska vara för dem i första hand. Att de är min och maken centrum för dagen.
Min makes familj har bjudit in. Där är det julafton delux. Mina barn är de enda barnen där och kommer definitivt få en magisk jul. Dessutom är familjen hjälpsam och alla bidrar till att göra dagen bra.
Min familj har också hört av sig. De vill att jag ska hosta julen. Vi har störst hus, säger de, så det vore bra. Där finns massor av kusiner och mina syskon är den sorten som tar varje tillfälle i akt att få ?egentid? och lämna över ansvar för barnen på andra när de är bortbjudna. Sist vi bjöd in till jul satt gästerna i soffan hela dagen medan jag och maken sprang runt som galningar och lagade mat, städade, lekte jultomte och aktiverade barnen. Mina barn skulle hamna helt i skymundan och jag skulle vara stressad en vecka över firandet.
Ja, givetvis vill vi fira med makens familj. Men ojojoj vilken dålig stämning det kommer bli. Vi firade med dem förra året och min familj tycker det är ?deras tur? nu. Min genomgoda mamma försöker alltid hjälpa och fixa men det räcker inte, men hon kommer bli helt förstörd över att familjen splittras. Min syster, som bad mig bjuda in, kommer bli förbannad för att vi väljer bort dem. Relationen kommer ta stryk. De har bara sina barn varannan jul och det blir ju en jäkla markering att inte vilja fira med dem nu när de har barnen i år.
Usch, hur ska jag göra? Vad kan jag säga? Ärlighet varar längst? Nej, knappast.
Hur väljer ni vilken sida av familjen ni ska fira med och hur klarar ni det dåliga samvetet mot den andra sidan?
