Jag har hamnat i helvetet, ett sista rop på hjälp.
Mitt liv har förvandlats till ett rent helvete. Jag är 31 år gammal och bor hemma, jag har inte längre kvar en endaste vän, jag har aldrig haft en flickvän, jag jobbar inte, jag lider av en psykisk sjukdom.
Problemen började efter gymnasiet. Gymnasiet var det sista jag lyckades slutföra, sedan dess har jag inte uträttat något av värde. Jag gick ut naturprogrammet på gymnasiet med höga betyg, jag tog körkort när jag var 18 år, jag hade sommarjobbat, allt var bra.
Året efter gymnasiet drabbas jag av förföljelsetankar som har hållit på sedan dess fram tills idag. Jag har går och har gått hos psykologer, stoppat i mig flera olika antipsykotiska mediciner, men inget hjälper det minsta. Mina vanföreställningar består. Det uppkommer tankar som jag inte kan släppa och bli av med, som att någon är i mitt hem och mixtrar med saker. Tankarna gör att jag inte kan ta tag i mitt liv. Jag har sedan 7 år tillbaks gått på högskolan och jag borde varit färdigutbildad för 4 år sedan. Men jag har tvingats ta studieuppehåll på studieuppehåll eftersom mina psykbesvär kommit i vägen. Jag har även tappat ALLA mina vänner och är helt ensam sedan många år tillbaks. Jag har inte någon att ringa eller träffa, någon tjej är det inte tal om. Jag har aldrig haft en flickvän, jag har aldrig haft sex eller nått. Detta trots att jag är betraktad som "attraktiv". Blond, ganska lång, normalbyggd osv. Att se sina jämnåriga skaffa barnfamilj och avancera på sina arbeten samtidigt dom man inte kommit någonstans, det är jobbigt och skär i hjärtat. Att se hur andra gifter sig med sina livskärlekar samtidigt som man själv aldrig ens fått ligga, det är jobbigt. Ska tilläggas att jag även upplever olycklig kärlek då jag förälskat mig i en kvinna som jag aldrig kommer kunna bli ihop med.
Känslan jag dagligen går med är en kombination av ångest, oro, hopplöshet. Jag känner mig otroligt ensam och det är verkligen tärande. Ingen bryr sig om mig, ingen älskar mig, jag betyder inte något för någon. Jag har hamnat i helvetet känns det som. Det har gått så långt att jag funderat på att konvertera till islam och kanske flytta till något islamistiskt land för att slippa västvärlden där jag helt misslyckats och utestängts från all gemenskap.
Hjälp någon. Jag orkar inte med detta mer. Jag står inte ut med detta.
