Jag har hamnat i helvetet, ett sista rop på hjälp.

Du behöver riktig hjälp av vpm . Ngn som är inriktad på paranoia. Det går att få hjälp. Håller tummarna för dej!

Ser det trevligt ut i Afganistan tex? Eller valfritt muslimskt land? 

Indonesien ser trevligt ut tycker jag. 

Verkar det som ett land TS har möjlighet att flytta till, oavsett hur trevligt det ser ut?

www.expatfocus.com/indonesia/moving/how-to-move-to-indonesia/

TS behöver få ordning på sitt liv HÄR, inte drömma om en enklare tillvaro i andra länder.

Du kan inte ena sekunden prata om hur "kallt" svenska folket är, samtidigt som du ignorerar en kontakt som kan hjälpa dig? Ta chansen nu, skriv.

Jag tänker att lösningen kan vara att börja arbeta. Då kommer du känna att du presterar vaje dag, du kommer få kollegor, du kan bli närvarande i nuet genom att koncentrera dig på arbetsuppgifterna och då "glömma" andra tankar, du vet ju att du är paranoid och du har den självinsikten så då skulle du kunna arbeta och när paranoida tankar kommer vet du att de bara är tankar och inte behöver ageras på.

Ha psykoterapi parallellt och försök arbeta i någon procent varje dag efter din förmåga. Allt kommer kunna lösas genom att du jobbar och då känner ett sammanhang, att du bidrar, tjänar pengar, presterar och "är med" i samhället, och gör ditt bästa. Sök och ta första bästa jobb. Tror t o m att ett helt okvalificerat jobb som t ex städning skulle gynna dig, i o m att då får du konkreta uppgifter fysiskt att fokucera på, vara närvarande i och ett sammanhang, lön m.m. som kan göra dig gott och då kan du klappa dig själv på axeln varje dag för du har utfört nytta.

Som jag upplever dig TS så verkar du vara en ganska intelligent person. Så det liv du lever är ju egentligen helt missvisande för dig som person. Det är synd detta med paranoian.. Jag får lite igenkännings-vibbar, men mitt problem är inte just paranoia, utan en annan lågintensiv grej som sinkar mig å det grövsta i livet.

Har du fått någon NPF-diagnos, typ autism 1? Inte för att det mirakulöst skulle förbättra din situation, men det kan vara en hjälp att förstå sig själv lite bättre.

Det är möjligt att du kommer få leva med paranoian livet ut. Frågan är ju bara hur man kan göra den så lite "elak" som möjligt. Jag får också en känsla av att du är lite som jag, en tänkare som tänker i princip hela tiden. Jag upplever "normala" människor som ganska avtrubbade, svåra att nå. Egentligen vill jag inte vara en normal, avtrubbad människa. Men man skulle ju ha lite lättare för att dra in kosing och leva ett mer händelserikt liv om man var lite mer avtrubbad. Så varje mynt har ju två sidor.

Jag kan relatera så mycket till dina tankar, därför blev jag engagerad när jag läste allt du skrivit.

Alla människor har ju fullt upp med sitt, så att någon ska ha tid och ork att umgås privat är ju inget man kan förvänta sig. Men fint att det fanns nån i personalen som du fick en bra connection med. Det är som du skriver, svårt att bli inkluderad. Jag förstår att du saknar en vän eller käresta att få den där djupa kontakten med. Jag levde så under många år, var på gränsen till självmord. 

Men så kom jag in i en tillfällig period av flow. Jag började ta hand om mig själv, ta hand om min kropp. Såhär i efterhand kan jag betrakta den där perioden som min snyggaste period i livet. Nu var ju den där perioden högst tillfällig, men under den perioden träffade jag min tvillingsjäl. Den där personen som jag, än idag 10 år senare, har den där djupa kontakten med och som jag fortfarande lever tillsammans med. 

Så även om den där perioden av flow bara var tillfällig så medförde den ändå något väldigt stort. Kärlek, en mening att fortsätta leva.

Så en ytlig fråga kanske, men finns det något du kan göra för att bli snyggare? Om strävan efter något så ytligt skulle kunna infinna sig så kan det medföra att du kommer in i ett bättre flow.

Även tillfälliga flow är bra flow.

Jag är övertygad om att det finns många som är i samma situation som du. Du bor i fel land. Vi lever till stor del instängt pga klimatet. I andra länder där människor umgås mer utomhus tar de många gånger också mer hand om varandra.

Jag läste t.ex. om en brasilianare som skrattade när han fick höra att vi kan ringa till något som heter jourhavande kompis. Han menade att det är väl bara att gå ner i baren och börja prata med någon. Det var saken sett ur hans perspektiv.

Flytta till annat land och annan kultur om du har möjlighet. Många flyttar t.ex. till Thailand. Jag tror du bara plågar dig själv genom att bo kvar i Sverige. Jag har familj och vänner, känner i stort att jag mår bra, men även jag kan känna mig deprimerad i det här landet av flera skäl.

Du har fastnat i en bubbla

Och är stressad.

Miljöombyte låter som ett smart val, men mer realistiskt vore inom landet, hitta dig ett jobb och köp dig en stuga på landet.

Jag blir så klart berörd av att läsa om ditt liv. Någon nämnde arbetsträning. Vi har på mitt jobb åtskilliga som passerat som arbetstränare, ett par av dem har blivit kvar som anställda. En av dem var i rätt dåligt skick när han började, skygg och med mycket tics. Nu är han en i arbetslaget, har som drygt 30-åring flyttat hemifrån. Är aktiv i en förening.

Kunde det vara något, att komma till en arbetsplats en eller två timmar om dagen eller så. Helst så klart inom det du har utbildat dig till, men vad som helst som får dig att träffa folk vore kanske bra? Jag tycker mig läsa mellan raderna att det du längtar efter är umgänge med friska personer, inte fler som har det som du. Jag kan förstå det. Ibland kan likasinnade vara skönt att umgås med, för att de förstår. Men ibland behövs lite draghjälp från friska, glada människor som kan funka som flythjälp och vägvisare till ett normalt, friskt, liv.

På en tidigare arbetsplats kom en arbetstränande man en timme om dagen, tre dagar i veckan. I början var det svårt att få kontakt med honom, men med tiden blev han uppenbart piggare och gladare.

Tränar du något, alltså typ motions- eller styrketräning eller så? Det lär inte bota dig, men alla mår bättre av träning, tveklöst.

Det jag vill förmedla är hopp. Jag har sett ännu fler än de jag berättat om här gå från riktigt dåligt mående till att ha ett helt ok liv, med jobb och umgänge.

I det du skriver läser jag en längtan efter ett friskt liv tillsammans med andra. Det tycker jag är hoppfullt, just att du har en sån längtan. Håll fast vid den!