Legat med få?

Tjoho, vad jag sovit 10 timmar på raken.

Just nu känns det rätt okej, allt kring honom. Satt inatt och läste på strategier att komma över. Följde dem och just nu känns det bättre. Jag är enormt bra på att bara försöka bita ihopnu fick sorgen och besvikelsen komma på bästa arbetstid. Det hjälpte faktiskt. Samt att läsa utvecklingen igen och inse att jag inte är problemet här bara att ta in att det inte är en frisk funtad människa jag haft med att göra.

Jag upplever att han varken haft och i synnerhet nu verkar ha noll koll på att reglera känslor, sätta sig in i andras eller förstå hur han själv uppfattas. Ska man spekulera åt andra hållet skulle han t.o.m. kunna ha någon form av högfungerande Autism. Det ger också problem med energinivån, kan skapa låsningar på det sättet som han var sista dagen. Även en sämre förståelse för orsak och verkan. Egentligen onödigt att spekulera vidare om, men visst stämmer även det.

Positivt för idag är att min hopplösa känsla av att jag gjort fel, skuld, skam osv försvann. Någonstans landade jag i att jag inte gjort fel mot honom. Snarare varit väldigt tålmodig och förstående.

Det där svartvita tänket som ofta finns håller jag med om. Även att man tänker väldigt enkelspårigt. Det märks tydligt inte minst på FL. En TS har ett problem med tex jobb, pojkvän eller vad det nu kan vara och berättat varför. Direkt är den simpla lösningen att dumpa killen och glöm och byt jobb. Något som i praktiken inte är lika lätt och skulden läggs på TS utan att man ens lyssnat in vad haken är. För oftast är det ju inte så enkelt, där kommer också det med självinsikt in, för gissningsvis hade ju personen inte fixat det själv lika enkelt. Men idag skall allt gå snabbt, att grubbla/älta eller vad det nu kan vara är fult. Snabba lösningar utan känslor, empati och alltid en förövare. I denna tråden tex är det ju ganska tydligt att jag är den elaka och onda som förföljt denne stackars man.

Du är varken ond eller elak, men i slutet blev du gränslös. Det gör dig dock varken ond eller elak, dock hanterade du inte situationen på bra eller värdigt sätt och jag tror absolut att du själv bör jobba med självinsikten du ofta skriver om så att det inte händer igen. Att du blir så pass ledsen och upprörd över någon du inte ens ha träffat är nog något du behöver fundera över. Vet inte varför jag skriver, då du bara kommer att bli arg och slå ifrån dig, men men ...

Inte ett dugg arg. Du får gärna läsa genom hela hans/min konversation och berätta var jag är gränslös någonstans.
När jag försöker lugna honom? När jag svarar att jag inte ens vill prata just då? Se gärna konversationen i sitt sammanhang innan du dömer. Och hur länge han betett sig märkligt och jag undrat efter att ha haft en väldigt bra tid med honom.

Och nej, varför skulle jag jobba med min självinsikt nu? När jag redan gjort det och har verktyg? Att vara ledsen och upprörd 2 dagar efter en konflikt/separation eller vad man skall kalla det är ganska normalt. Även om det bara var på internet. Efter flera månader, så kanske inte?

I sista inlägget skriver jag både att jag börjar få grepp om det, och mår mycket bättre. Ett par dagar efter det hände. Så jag vet inte riktigt vad din poäng är.

Än en gång så är ditt svar "läs hela tråden". Du har skrivit det tidigare till mig och till andra. Jag HAR läst hela tråden. Och okej jag ska ge dig några exempel på när du är gränslös:

Du pushar och pushar honom trots att han tydligt och vid flertalet tillfällen säger att han vill att du slutar. Men du slutar inte. Han säger till och med "Snälla sluta" vid ett tillfälle. Slutar du? Nope. Det spelar ingen roll att du tycker dig ha väntat på honom och att han är knepig. Om en människa ber en att snälla sluta, då slutar man. Att inte göra det är gränslöst.

Du anklagar honom vidare för att överreagera (det gör han inte, snarare tvärtom, de flesta hade blockat dig för länge sedan vid det tillfället).

Du kallar honom hispig. Det kallar du själv för att "genuint bry dig om honom". Du är här väldigt passivt aggressiv, typ "ursäkta att jag bryr mig".

Anledningen att jag tycker att du ska jobba med din självinsikt är att du uppenbarligen inte förstår att det du gör är över gränsen. Du verkar tro att det är ett okej beteende. Det är det verkligen inte.

Toppen att du mår bättre, men en människa som hänger kvar såhär vid en internetkontakt (och då syftar jag på konversationen) är inte på något sätt färdig med sina verktyg. Att man är ledsen ett par dagar är helt okej. Att skriva som du gör i all oändlighet, trots att personen inte vill, är inte okej.

Jag puschade inte, jag frågade inte mer utan tyckte han skulle lugna sig. Jag frågade inte heller hur han mådde eller varför han försvann och annat. Det var en att i hans huvud ändå fortsatte han gasta om att jag skulle sluta. Och det trots att jag skrev flera gånger att jag inte ens kunde/ville prata. När det kom på tal att han behövde försvinna utan ifrågasättande tyckte han att det får jag acceptera. Att fråga då hur långa de perioderna är är ingen märklig fråga när jag ska ta ett ställningstagande om ifall JAG vill vara med på det där. Vi var 2 stycken, inte en.

Ja, han var hispig. Utan att det fanns nåt att bli hysterisk över. Och återigen, jag ville inte ens skriva då. Han bad mig sluta gånger flera utan att jag ens frågat något om det jag inte fick fråga. Så rapade han samma kommentar gång på gång och ville ha ett svar utan att jag ens pratat om det han skrev. Och nej, en normal person hade inte betett sig eller reagerat så som han gjorde.

Jag har inte skrivit i all oändlighet heller. Vi skrev några timmar den dagen. Och jag försökte flera gånger att bryta samtalet. Men det ville du väl inte se? Och han skrev jag skiter väl i om du har tid eller inte men det kanske du missade?

Ja jag brydde mig genuint om honomoch? Det skrev han ju t.o.m. själv att jag gjorde.

Hänga fast och diskutera några timmar är inte normalt om man pratat på nätet? Okej, fast den åsikten handlar nog mer om dig. Hänga kvar? Jag fick inget svar öht? Så hur är det att hänga kvar? Och om du nu på riktigt läst hela konversationen på riktigt ser du att det är jag som försöker bryta den flera gånger. Medan han skriver samma sak om och om igenmen det beror väl på vilja glasögon man har när man läser.

Jag vet faktiskt inte ens varför du valde att hoppa in i tråden när allt är klart och bara jag och en till sitter och pratar.

För det första så hoppade jag inte in i tråden, jag har följt den hela tiden och även skrivit tidigare (nej du gillade inte mina inlägg då heller). Anledningen att jag skrev nu är att du anklagar folk för att ha kallat dig ond och elak. Det stämmer inte. Men fattar att du inte kan se din del i det hela och det är tråkigt. Inte minst för dig själv. För jo, du har pushat och du har drivit på. Det är ju uppenbarligen inte bara min åsikt utan även samtliga förutom en som instämmer.

Det är väl lite det som jag kallar kortsiktigt tänkande. Att inte se hela bilden. Och välja vilka glasögon man väljer att ha på sig. Som sagt lägger inte mer energi på dig. För vi kommer ingenstans.

Självklart ska man se hela bilden, men när en av parterna vill sluta, då slutar varje vettig människa.

Lustigt, du sitter och förespråkar något som du själv sitter och gör likadant på. Fast här i tråden med mig gång på gång.

Analysera det lite istället.
På sig själv känner man andra är ett uttryck jag kom att tänka på

Tjoho, vad jag sovit? 10 timmar på raken.

Just nu känns det rätt okej, allt kring honom. Satt inatt och läste på strategier att komma över. Följde dem och just nu känns det bättre. Jag är enormt bra på att bara försöka bita ihop?nu fick sorgen och besvikelsen komma på bästa arbetstid. Det hjälpte faktiskt. Samt att läsa utvecklingen igen och inse att jag inte är problemet här? bara att ta in att det inte är en frisk funtad människa jag haft med att göra.

Jag upplever att han varken haft och i synnerhet nu verkar ha noll koll på att reglera känslor, sätta sig in i andras eller förstå hur han själv uppfattas. Ska man spekulera åt andra hållet skulle han t.o.m. kunna ha någon form av högfungerande Autism. Det ger också problem med energinivån, kan skapa låsningar på det sättet som han var sista dagen. Även en sämre förståelse för orsak och verkan. Egentligen onödigt att spekulera vidare om, men visst stämmer även det.

Positivt för idag är att min hopplösa känsla av att jag gjort fel, skuld, skam osv försvann. Någonstans landade jag i att jag inte gjort fel mot honom. Snarare varit väldigt tålmodig och förstående.

Det där svartvita tänket som ofta finns håller jag med om. Även att man tänker väldigt enkelspårigt. Det märks tydligt inte minst på FL. En TS har ett problem med tex jobb, pojkvän eller vad det nu kan vara och berättat varför. Direkt är den simpla lösningen att dumpa killen och glöm och byt jobb. Något som i praktiken inte är lika lätt och skulden läggs på TS utan att man ens lyssnat in vad haken är. För oftast är det ju inte så enkelt, där kommer också det med självinsikt in, för gissningsvis hade ju personen inte fixat det själv lika enkelt. Men idag skall allt gå snabbt, att grubbla/älta eller vad det nu kan vara är fult. Snabba lösningar utan känslor, empati? och alltid en förövare. I denna tråden tex är det ju ganska tydligt att jag är den elaka och onda som förföljt denne stackars man.