Legat med få?

Hehe, ja det är kul med såna kollegor, och måna om att du håller dig sysselsatt.

Hm, låter som att det "sexuella" för honom var väldigt mycket fokus på honom själv, även den visuella biten liksom.

Nej precis, det där med att en förälder ska prioritera barnen först borde ju inte ha undgått honom. Jag har själv dejtat kvinnor som haft barn, och oftast så finns det ju någon form av plan (varannan vecka eller hur det nu läggs upp). Men det är klart, förväntade han sig att hon skulle stå redo närhelst lusten föll på hos honom så visst, klart att det blev jobbigt i hans värld.

Ja exakt, man vill ju få den andre tänd, så då vill man ju luska lite om vad den andre går igång på, etc. Men men.. Lite som en "sexuell monolog" i hans fall.

Ah bra att du kunde block-testa med din kompis. WF har jag typ testat för länge sedan, snap har jag men använt det ganska sällan, och har än så länge inte kommit i situationen då jag behövt blocka någon. Så med de bitarna kan jag inte vara mycket hjälp tyvärr.

Ja, först ville han inte prata, sen ville han inte släppa. Väldigt intressant den där vändningen, tyckte att det sa mycket om honom. Frågan om han var manodepressiv kändes befogad tycker jag. Det var ju inte direkt någon nyhet ens för honom själv att han blev periodvis deprimerad.

Tycker att det låter sunt att du kapar, han var ju uppenbart förbannad igår. Och som du säger så är det säkert inte bättre idag. Vissa människor som blir så har åtminstone förmågan att inse det efteråt och ibland t.o.m be om ursäkt, men inte ens där är han. Tragiskt. Och ja det kan mycket väl vara så att han hoppas att du hör av dig igen längre fram. Som du säger så skulle man ju i normala fall blocka någon som man inte vill ha fortsatt kontakt med.

Förstår att natten har varit jobbig och att sömnen inte blev den bästa, det är förståeligt. Hoppas att det är lite bättre idag?

Ja det är riktigt härligt, så glad att jag har dem.

Ja, det verkar så? och lite som att testa hur mycket han fått göra, tänja lite på gränser. Samtidigt vad han aldrig om något mer tabulagt eller vad man ska säga utan ganska normalt Svensson-sex. Men mycket var ju sådär, en plötslig dickpic, eller ?här har du ett hårigt bröst?? inte sådär att man blev supertänd de gångerna. Men jag upplever att han nog på riktigt trodde det.

Jag har aldrig heller blockat någon på snap, har mest kollegor med snuskig humor där som skickar roliga bilder och mina barn. Däremot har jag blockat på WF, men inte riktigt fattat hur det ser ut. Men som sagt på snap kan jag lätt skicka en vänförfrågan igen och även skriva då han ligger kvar på vänlistan vilket är lite märkligt.

Nej, det är märkligt det där. För jag uppfattade inte det sista att han ville släppa. Och när han väl fick sitt ja så var vi bara cyberkompisar osv. Och det där ?vi kanske hörs, kanske inte??. Vad kan han menat med det när han ändå tog bort mig? Jag fattar inte och får väl acceptera att jag aldrig får nåt svar. Skulle ju kunna vara så att han faktiskt är manodepressiv som gjorde honom så jävla arg. Även om jag var tydlig med att det inte är något fel i det så räknas det väl som en av de mer skamfyllda diagnoserna, även fast många med rätt medicinering kan leva ett bra liv. Vilket jag gissar att han inte gör.

Som sagt, superskumt att han inte blockat, hade jag gjort om jag var fly förbannad och dessutom (kanske) pinsamt påkommen med något tabulagt.

Kanske skulle han om han kunnat bett om ursäkt när han är i en bättre period. Själv hade jag gjort det men jag är lite överdrivet skamfylld ibland. Men visst hade jag efter ett tag knåpat ihop ett förlåt, jag betedde mig som en idiot.

Jag vet inte om jag kan säga att jag varit dum mot honom heller direkt i vår dialog. Jag ville mest lösa och gå vidare, han ville ju inte ens det och då hade jag för längesedan slutat fråga något om hans perioder. Mest bett honom komma till sans.

Ja, natten var ingen hit. Inatt jobbar jag? så många timmars reflektionstid. Men jag antar att det får göra ont ett tag, men det är otroligt jobbigt. Dels att bli lämnad såhär? utan någon konflikt (från min sida) och dels för att jag investerat så mycket och väntat mm.

Undrar vad TS tyckt om han varit oskuld?

Haha du har noll koll, du har löst det som skrivit sista dagen. Vad som sagts innan i flera månader har du inte en aning om.

Jag var visst inte ens blockad. Och hans foton har jag redan sparade.

Som sagt inte en nuffra rätt från ditt håll? precis som alla andra av dina inlägg

Ja det där verkar rätt skumt, en dickpic eller hårigt bröst från ingenstans. Även om man nu gillar att skicka sånt så känns det ju mer som att det är läge i samband med att man t.ex chattar om sex, inte bara "out of the blue" sådär, men han tänkte kanske att han var på humör just då, irrelevant om du just då var med barnen eller på jobb.

Att han inte blockat på snap kan man spekulera om varför. Jag tror lite på teorin som du skrev innan, att han vill att du ska kunna höra av dig till honom. Svårt att veta, och ibland finns det bara ingen logik.

Jag tycker inte att det låter som om du varit dum mot honom, visst du pushade lite, men helt ärligt, han hade bara kunnat säga "Du, du har nog misstolkat saker, jag vill bara hålla det vid WF-kompisar, sorry om jag fått dig att tro annorlunda". Men istället har han varit tyst, fram tills du pushade honom. Själv känner jag inte att det är vanligt att slänga fram dasen till var och varannan WF-kompis, men vad vet jag?

Ja kanske skulle han kunna be om ursäkt i en "bättre" period, men jag tvivlar ärligt talat på det, för även då verkar det mest handla om honom. Jag tror att du fått så nära svar som du kan få. Ibland måste man bara avskriva saker som "human fuckups" och lämna det därhän. Detta är en sån situation.

Ja det blir väl säkerligen lite tid att reflektera inatt. Klart att det kommer att göra ont ett tag, det får det göra. Visst folk kan argumentera att det var "bara online", men är man investerad i något/någon så är det en smärtsam förlust. Som du säger, tid och även emotionell energi som du lagt ner spelar roll.

Hoppas att det gradvis blir bättre. Ibland ska man tydligen gå på lite minor, man får bara låta det göra ont ett tag, försöka lära sig något, och resa sig och gå vidare.

Tror också det, HAN var på humör och då skall världen bara anpassa sig liksom.

Det där med snap var intressant, för igår alltså dagen efter har han tagit bort sina bilder också. Mina är kvar. Har dom ändå sparade vilket han vet så jag förstår inte poängen riktigt. Uppenbarligen hade han en hel del känslor kring detta? nej det finns verkligen ingen som helst logik i hans betende. Blockat hade han iallafall inte gjort när han tog bort bilderna. Man kan ju fråga sig varför när ?blockera? ligger på samma meny som ?ta bort vän? när han ändå är inne en vända till.

Ja så är det ju och detta kommer att ta tid. Det fanns ju en tid innan han började må dåligt om man säger så där allt var väldigt bra 24/7.

Natten blev tuff, iaf första halvan? andra lite bättre. Som du säger, man investerar. Ja vad lärde jag mig nu? Nästa gång något börjar kännas lite skumt så släta inte över det eller något? hmm?

Precis, det verkar tveklöst vara ett genomgående tema hos honom.

Det där med bilderna är en naturlig grej att göra om man vill klippa, så kanske vill han verkligen det. Eller så känner han sig nu exponerad, trots att han tidigare var stolt över att visa upp sig. Kanske kändes det bra innan när hans fasad var intakt, nu är det annorlunda. Logiken att bilderna ändå finns hos dig har han kanske inte ens övervägt, för syns de inte för honom så finns de inte.

Jo klart, jag förstår ju att saker och ting säkert har varit jättebra och att du upplevt en anknytning och så, annars hade du säkerligen inte investerat av dig själv såhär pass.

Ja som sagt, det får ta lite tid. Nästa natt går förhoppningsvis lite bättre, och nästa igen ytterligare lite bättre, och så vidare. Om du inte redan gjort det så underlättar det att ta bort konversationer och annat som påminner om honom, så att du inte har något sånt i fejset när du öppnar mobilen/laptopen.

Angående lärdomar.. Precis, släta inte över det utan lyssna på magkänslan. Och alltid vara lite försiktig med att anknyta alltför emotionellt till någon online innan man setts irl över en kaffe. Lättare sagt än gjort ibland såklart.

Det sägs att i genomsnitt kan en person man dejtar irl helt dölja vem de är i 90 dagar, över nätet är det säkert ännu längre. Det betyder såklart inte att man inte kan ha djupa samtal eller tycka om någon online, man får bara hålla sina egna känslor i check liksom. Men som sagt, lättare sagt än gjort, uppenbarligen så gjorde han ett bra jobb för att få dig att känna dig trygg.

En annan lärdom skulle kunna vara, att när någon visar vem de verkligen är, tro på dem första gången.

Det är det ju, men jag skulle tippa på väldigt upprörd, stressad och exponerad som du säger. Jag hade sparat dem på snap annars försvinner de inom ett dygn. Sexbilderna är dock inte sparade utan detta var vardagsbilder på hans ansikte, som jag tyckte var fint. Samtidigt hade han även där väldigt olika utseende. Skumt att förklara. Det syns ju att jag skärmdumpat dem innan. Alltså när det begav sig. Hade ju hoppats att han faktiskt trots sitt raseri faktiskt skämdes lite. Jag var åtminstone trevlig hela vägen. Det kan man inte säga om honom.

Jag gjorde ju det, jag ser sällan någon som jag gillar. Det brukar få växa fram att jag lär känna personen. Men här stämde både insida och utsida?till en början. Idag ser jag någon som inte ens verkar säker på om han är kåt eller pissnödig. Men visst han hade nåt speciellt.

90 dagar tog det nog ganska exakt här också. Kanske jag från början också VILLE ha just honom. Så brukar det inte vara. På sätt och vis fick han mig att känna mig trygg men jag ville verkligen dit också jämfört med annars. Samtidigt var han ju lugn och trygg med fötterna på jorden i början, just något vi brukade skämta om att det var väl såna som passade ihop. Han lugn, trygg och lite broms medan jag är lite tvärtom, jag är drivande, har en del humör och vill få saker gjorda.

Konversationerna får ligga ett tag till. Men de är skärmdumpade så de poppar inte upp. Originalet finns inte kvar. Jag bearbetar lite konstigt och destruktivt, jag ältar sönder, läser och kollar på bilder mm allra plågsammaste sättet. Sen tröttnar jag?både på objektet ifråga och hela grejen. Samtidigt vet jag att när jag är klar så är jag det föralltid.

Nu blev det ju att han tog bort men inte blockade? tänkte du att även om han gastade det sista att det var lika bra att skita i allt så avslutade han med att skriva ?jag checkat ut för ikväll? och när jag frågade om vi hörs igen så var det ?kanske, kanske inte??.jag vet faktiskt inte ens säkert om han gjort slut på det, eller satt mig på paus. Det är där jag tänker lite att beslutet faktiskt i slutänden är mitt. Jag vet inte om jag är blockad på WF, snap kan jag skriva på och skicka vänförfrågan på. Kanske ändå tog jag sista beslutet. Oavsett var han så besatt att skriva och läsa införrgår så frågan är ju om han verkligen insikt huvud känner att han vill gå miste om att se vad jag har att säga?kommer inte att skriva nåt. Men gissar att han förväntar sig det. Om jag ska vara paranoid

Ah okej, jag förstår. Förståeligt att du vid tillfället sparade vardsgsbilderna men kanske inte håriga bröst-bilderna som han var så frikostig med. Ja du var inte förolämpande eller respektlös, vilket han var.

Jo det blir så ibland. Och vissa människor är otroligt duktiga på att klura ut vad för typ den andra personen gillar, och sen "skräddarsy" sin fasad efter det. Vet inte i hur stor utsträckning det var det han gjorde, men det finns lite tecken på det. Sen att du som du säger ville dit, ja då är det inte så konstigt att du kanske missade lite rödflagg. Vi människor är lite lustiga där (på gott och ont), för när vi sätter ett mål så reglerar det mycket av vad vi uppfattar och inte uppfattar. Men redan nu ser du honom i annorlunda ljus, trots att du såklart är ledsen. Tid och distans kommer säkerligen att få dig att se ännu klarare.

Jo jag känner igen det där med lugn kontra drivande. Och det är inte fel, man liksom kompletterar varandra. Men är man fullständiga motpoler blir det nog dock svårt, antar att det optimala är någon slags balans där.. Yin/Yang, typ.

Ah bra att du bara sparat skärmdumpar. Sålänge inget poppar upp och river upp saker. Jag har väl lite mellan raderna vid det här laget förstått att du bearbetar saker på det viset. Kanske lite destruktivt ja, men inte i närheten så destruktivt som att trycka undan det och låtsas för dig själv att allt är bra. Själv kopplar jag kanske emotionellt bort något snabbare, men har även ett behov av att analysera ihjäl saken först.

Du kan nog vara rätt på det, att han inte vill gå miste om vad du har att säga om du skriver något. Kanske hoppas han på det. Det kan ju vara så att i hans värld så har du "jagat" honom, och någonstans kanske han tror att det kommer att fortsätta. Detta är dock spekulationer.

En sak som jag tycker att du bör vara mentalt förberedd på är att sålänge han inte är helt blockad så KAN han kontakta dig (uppfattade inte riktigt om du blockade honom på snap eller inte). Som sagt.. kontroll. Troligtvis gör han det inte, men man kan aldrig veta säkert. Jag hade ett ex som messade mig 4 månader efter att vi gjort slut och haft noll kontakt, jag insåg att det bara var en kontrollgrej från hennes sida (till hennes besvikelse så var/är jag envis som en dement mulåsna). Det bästa att göra då är ignorering, det är dessutom ofta det som svider mest hos sådana människor. DÄR tar man automatiskt bort deras kontroll över en, fullständigt.

Det gläder mig att du har landat i att inte skriva nåt, och gå vidare. Sen hur du bearbetar det eller hur länge du gör det är upp till dig, där finns inget facit.

Vem gillar inte håriga bröstvårtor? ????Eller inte. Skönt att du inte heller tyckte jag var det. Läste genom konversationen samma dag flera gånger, men hittar inte heller det. Han fastnade i dessa frågor om honom själv och fick spel. Medan jag pratade om annat.

Upplevde inte honom som en sådan kameleont, mer att han sa normala saker utom det sexuella. Och jag gillade det och fortsatte bygga mitt lyftslott. Sen hjälpte han absolut till. Men inte som dessa kameleonter ofta gör som lurar ut vem man är och nästan gör sig till en själv. Allt liksom stämmer.

Absolut, någon balans får det ju vara. Men lite olikheter tror jag kan vara bra. Att man kompletterar varandra. I hans fall dock verkar ju allt handla om vilken period han är i.

Jag tror det är just det jag gör, analyserar sönder och inser att jag inget kunde göra. Jag tycker inte jag kunde gjort så mycket annorlunda utom att möjligtvis väntat ut honom på obestämd framtid. Till sist tröttnar jag, hjärnan vill inte ens se människan eller ens höra hans namn. I detta fallet har jag ju fördelen att vi inte lär springa på varandra. Känslorna börjar försvinna, det är mer själva grejen som blev så otroligt jobbig. Som en separationsångest.

Ja, han kan nog uppleva det som att jag jagat honom trots att det ju inte alls är så. Varken innan eller sista dagen.

Han jagade mig och som sagt han sa hejdå och att han loggar ut för idag. Men pressad, hispig och trängd var han ju?trots att jag inte ens ville prata då. Och trots att det inte var några konstiga saker jag frågade om. Jag grävde ju liksom inte i hans hjärna med en massa personliga saker. Sista handlade ju mer om att jag ville veta vad jag hade att förhålla mig till. Eftersom vi i så fall ju var 2 i en fortsatt relation. Men i hans ögon var det ju bara han. Take it or leave it liksom? på obestämd framtid.

Idag skulle jag inte bry mig om han hörde av sig, hade nog tyckt det varit märkligt. Lyssnat till vad han ville? samtidigt börjar det ju mer och mer sjunka in att det inte går att föra en dialog med killen. Inte just nu iaf, han gör ju inga fel, han är bara ett offer.

Nu kan jag inte ditt och ditt ex historia, men var ni osams innan och hon hörde av sig? Annars tänker jag att det även kan vara en skön grej om man gjort slut att liksom få ett hej, här är jag. Är det bra? Men jag gissar att det fanns mer bakom där. I denne killes fall skulle det ju kanske t.o.m. funkat att höra av sig om 4 månader om han är i en annan period då. Inte för att jag ska, men jag tror kanske det varit en annan person jag mött då.

Nej det finns ju inget facit, men det är just denna min kanske destruktiva metod som funkat innan. Att sitta och låtsas och forcera och ljuga för mig själv mitt i den ångesten hade inte funkat. Jag blir snarare lite knäpp och frustrerad, för att jag inte kan, för att det ligger en stor klump jag skäms för att den ligger där. Men redan sista halva av natten igår kände jag att? nej, nu läser jag min bok och skiter i honom?. Jag orkar inte. Till sist brukar de perioderna bli längre och längre. I slutet brukar jag tänka att klockan 17, då kan jag tänka på det och då inse att jag antingen skjuter på det för att det inte är viktigt eller tänker att ?varför skulle jag tänka på den personen, det är klart?. Lite märklig strategi kanske men den funkar.