"stanna kvar för barnens skull". Varför använder ni det idiotiska argumentet?

Nej, det är ju en poäng. Jag kände så, men jag vet inte om det var rätt. Han älskade mig (Jag älskade och älskar honom också men liksom inte på rätt sätt) så egentligen...

Jag var lycklig, han var lycklig, vi hade det faktiskt jäkligt bra ihop trots att det var en lögn. Så bra att jag ofta undrat om det var värt det. För kvinnor är svåra att ha att göra med, väldigt svåra, och de kan göra en väldigt olycklig. Han var så enkel  Jag svär att var vi oense om något så kunde jag säga "Öh älskling. Förlåt." så var det bra sen. Blev aldrig jobbiga gräl och jag litade på honom till 200% . Helt underbar karl

Har kvinnan i ditt exempel tur så gör pappan i ditt exempel inte ens anspråk på att ha barnen halva tiden efter skilsmässan. Det vore ju det ideala. 

Men det beror ju på: Är han som han är för att han inte klarar av att leva med andra människor/ är för omogen och egoistisk för att vare sig leva i familj eller ta föräldraansvar?

Eller är han som han är för att han har någon typ av sadistiska drag? I så fall kommer han säkert inte acceptera något annat än att ha barnen minst halva tiden.

Jag ville absolut att mina föräldrar skulle fortsätta vara tillsammans trots problemen som fanns. Så att påstå att barn inte skulle vilja det är fel. Det finns många barn som mycket hellre vill att deras föräldrar fortsätter leva tillsammans än att skiljas. Särskilt om problemen handlar om saker som inte involverar ständiga öppna bråk med rop och skrik dygnet runt och även i de fall så finns det barn som vill att föräldrar hellre håller ihop och går runt och är oroliga för att de ska skiljas och sen mår dåligt om det till slut ändå slutar i separation (jag vet exempel på detta). Självklart finns det barn som vill att föräldrarna skiljer sig (vet jag också exempel på) men att påstå att det ?är så? för alla, eller ens en majoritet, barn är fel. Det stämmer inte. Väldigt väldigt många barn skulle hellre se att föräldrarna håller ihop och skiljer sig trots problemen som finns de emellan.

Sen kan ?för barnens skull? iblans syfta på något annat. En förälder är orolig för hur barnen kommer ha det hos en bristande förälder varannan vecka. En förälder som verbalt eller till och med ibland fysiskt misshandlar barnet, försummar barnet, dricker mycket eller något liknande. Har hört kvinnor som stannar med sina män för att de inte kan stå ut med tanken att skicka barnen ensamma till pappan varannan vecka och antingen har de inte fått gehör eller hjälp från myndigheterna när de larmat om pappans brister eller så är de helt enkelt är rädda att inte bli trodda eller lyssnade på eftersom pappan är mycket manpulativ och slingrar sig ur allt och får alla att tro att han är en bra person och förälder.

Hellre håller ihop ÄN skiljer sig menar jag givetvis.

Tror det ligger något i vad du skriver.

Av någon märklig anledning anses det nästan mer socialt accepterat att inom ett halvår efter skilsmässan flytta ihop med kollegan och hens eventuella barn och när man efter några år upptäckt att man inte hade så mycket mer gemensamt än den där gnistan med kollegan  utsätta barnen för ytterligare en separation och familjesplittring?

?än att istället för att skilja sig från barnens förälder t.e.x testa ett öppet äktenskap där det under vissa omständigheter är okej att ha sex med andra . Kanske leder detta rent av till att den där gnistan som tydligen är viktigare än allt annat för så många blossar upp igen i förhållandet med barnens andra förälder.

De flesta som skiljer sig är har väl inte bråkat konstant i flera år först. Utan lever på livet som vanligt. Och då känns det självklart att barnen hellre vill att de bor ihop än att de skiljer sig. Barn lär ju inte bry sig om föräldrarnas sexliv brister eller liknande...

Mina barn anklagade mig förrut för just det här. Varför jag var tvungen att lämna deras pappa, varför jag inte stannade för deras skull. Min äldsta har nu slutat med det när hon lagt ihop pusslet sas. Egna minnen etc. Min yngre son börjar oxå förstå nu, och se den större bilden. Dem är 15 och 11.

I mitt fall så var det inget alternativ att stanna och jag är mycket nöjd med mitt beslut. Vi passade absolut inte ihop och han var periodvis psykiskt och fysiskt våldsam. Vi är nu vänner, för barnens skull!

Har hört om vuxna som hade hoppats att föräldrarna hade skilt sig ist för att stanna i ett förhållande utan respekt och kärlek.Barn far illa när vuxna bråkar mycket,använder våld mot varandra,missbruk och hatar varandra.Så ja,det finns fall där man måste separera för barnens bästa!

Alltså, om det är ständiga bråk, eller kylig stämning, eller om den ena föräldern brister eller är elak, finns det ju skäl att skilja sig. Ungefär som vid våld eller missbruk. Det klart att barn inte mår bra av att växa upp i en sån miljö. Att en del sedan känner sig tvingade att stanna i sådana relationer för att de inte tror sig kunna skydda barnen på annat sätt, är hemskt. Men detta är ju inte samma sak som att lämna för att gnistan saknas eller för att man har blivit mer som kompisar. Jag dömer ingen, men barn bryr sig inte om passion mellan föräldrarna, eller föräldrarnas samliv, så länge föräldrarna trivs ihop, inte bråkar för mycket och ingen är elak. Däremot känner barn fort av otrivsel. Men huruvida det är rätt eller fel att bryta upp, beror ju helt på situationen och hur länge man har kämpat. Passion kan man inte alltid räkna med, men är förhållandet stendött förstår jag om det blir ohållbart i längden.

Precis så. Barn vill nästan alltid att föräldrarna ska bo tillsammans, och långt upp i vuxen ålder drömmer skilsmässobarn ofta om att föräldrarna ska bli kära i varandra igen och flytta ihop igen... Man kan ju också vara vuxen och uppföra sig civiliserat mot varandra, även om man "hatar" varandra. Det allra bästa skulle vara, om folk skulle tänka sig för och lära känna varandra bättre, innan de skaffade barn.

NEJ dina barn mår inte bra för att du mår bra, om du måste flytta ihop med Kenny, medlem av ett kriminellt MC-gäng. Oavsett hur många coola tatueringar han har. Och NEJ dina barn mår inte bra för att du mår bra, om du måste stanna hos servitören Stefanos på Kreta när du är där med tjejligan och blir störtkär, om de bara får se dig över SKYPE och en vecka på sommaren under resten av sin uppväxt.