Varför är det oftast killen som inte vill ha fler barn?

Men är det alltid mannen som inte vill ha fler då? Finns det någon undersökning om det? Jag upplever att det vanligaste är par som är hyfsat överens om att skaffa två barn och sedan räcker det, ungefär.

Man ägnar sig åt precis det man känner för. Vill man titta på tv gör man det, vill man träna gör man det. Man kan sova, läsa, lägga pussel, greja i trädgården, dricka vin, gå en kvällskurs, umgås med vänner, sy gardiner, meka med veteranbilen, baka, gå ut i skogen, plocka svamp, bygga modellflygplan, lösa korsord, ta ett långt bad, raka benen, ha vita möbler, resa bort, klippa häcken, hälsa på grannen, nätshoppa i lugn och ro, njuta av tystnaden, njuta av ordning och reda, odla tomater, gå på loppis, fika på konditori, gå på konsert, tvätta bilen, gå på spa, käka smörgåsar till middag, fila fötterna, sola, spela minigolf, fiska, sticka, måla båten, träna hunden, ta en tur med husbilen, eller varför inte bara göra absolut ingenting en stund efter en tuff dag på jobbet. 

Man kan även ta det lugnt när man är sjuk och slipper driva kollegor till vansinne med all vab. 

Visst har jag tråkigt ibland, men det beror inte på att jag inte har en eller flera ungar. Jag kan faktiskt inte tänka mig något tråkigare, jobbigare och mer dränerande än att ha barn. Jag skulle nog hellre sätta ett skott i pannbenet. Men alla är vi olika. 

Egentligen vore kanske det bästa om kvinnor kunde skaffa barn tillsammans?

Visst kommer tid för att vara vuxen men barnen försvinner ju inte bara för att dom flyttar hemifrån. Och vi åldras också. Det är stor skillnad på att vara 22 år och ha småbarn och att vara 42. Eller 52. Yrkeslivet sätter sina spår och ålderskrämpor börjar dyka upp. Man ändrar inriktning i livet och
Sen börjar saker och möjligheter dyka upp som inte funkar med småbarn/hemmavarande barn. Och är man kring 50 börjar barnbarn kanske dyka upp som man vill lägga tid på. 

Håller med utifrån mitt kvinnliga perspektiv. Men tror män får såna närhetsbehov tillgodosedda av enbart sex och oavsett kvinna. Har hört manliga vänner prata om att de har flera olika kk´s och har allt de önskar av livet och aldrig vill slå sig ihop med en och samma. Kanske detta ändrar sig när de kommit upp lite i ålder. Jag tror män över 50-60 får ganska så lika känslor och behov som kvinnor, men då är det liksom för sent iallafall för jämnåriga kvinnor. Märker att de lätt blir tårögda och får mer kvinnliga drag generellt.

Eller leva mormonliv där det finns flera kvinnor som alla delar familjeansvaret medan männen drar hem försörjning och agerar sädesfabrik.

Jag upplever att kvinnor får sig en knäpp/hamnar i nåt slags kris även om de tidigare vart nöjda med antalet barn. En slags livskris där de ändrar sig, vill ha bebis osv. Detta kanske runt 35 för de som skaffade barn tidigt, ett par år senare för de som var lite senare. Men att det går över, och att det är en bra tid för en vasektomi för hon blir lite opålitlig under den "fasen" och väldigt sexuellt på. För det är en fas.

Har hört detta av andra, även kvinnor som kanske fick första vid 21, andra vid 23, känt sig nöjda men ändrade sig runt 35.

Ja vi är sannerligen olika. Bara ordet flock ger mig rysningar. Jag vill komma hem till max en vuxen person och knappt det många gånger. Att sova och äta middag ensam är ju helt underbart. 

Jag kan inte fatta hur en del orkar vara upp i en massa människor hela tiden. Blir trött bara jag tänker på det. 

Fast förälder är man alltid oavsett hur gamla barnen än är. Se på dina egna föräldrar tex... Du är ju fortfarande en stor del av deras liv och dom prioriterar ju det även om du är vuxen.

Jag är förälder ända till att jag dör och det kommer alltid prägla resten av mitt liv på olika sätt. Två av mina tre barn är vuxna och givetvis finns jag där som mamma fortfarande och stöttar och hjlper

Iframtiden kanske kvinnor kan skaffa barn med varandra genetiskt.
www.dagensmedicin.se/alla-nyheter/nyheter/tva-mammor-ar-allt-som-kravs-for-musbebisar/