Varför är det oftast killen som inte vill ha fler barn?

Möjligtvis en ren spekulation från mitt perspektiv (kvinna och mamma). Men brukar inte män generellt sett anknyta till barnet efter barnets födelse? Som kvinna skapas en helt annan form av anknytning då vi bär barnet inom oss och känner av det genom att barnet växer och andra graviditetssymtom.

En personlig upplevelse är att det ofta är mannen i ett tryggt förhållande som säger stopp, då vi som kvinnor biologiskt ibland kan få en barnlängtan. Vilket är helt naturligt. De män jag träffat på med barnlängtan är ofta äldre ensamma män som eventuellt lekt ungkarlsliv lite för länge och sedan fått någon form av livskris till följd av sina livsval.

Männen har inte den biologiska klockan som kvinnor har.Män kan bli pappor som äldre herrar medans för kvinnor i den åldern är det valet borta sedan länge.

Män vill gärna ha sex ,så naturen har ordnat detta på det sättet .

Just det håller ju inte helt tycker jag. Om mannen bara sprutar och sen drar, minskar risken att avkomman överlever. Om mannen däremot stannar och erbjuder skydd, föda etc borde chansen för hans gener att överleva öka. Därför tycker jag det verkar logiskt med någon typ av barnlängtan även för män. Men som många påpekat verkar den anknytningen ofta ske när barnet väl är fött. 

Naturen kanske har gett oss starka omhändertagande kvinnor, kossor, ston, höns m.fl. och sädspridande män, tuppar, tjurar, hingstar, på så vis överlever de starkaste individerna vilket ger en stark art/ras. Nu ska alla överleva mot alla odds mot det naturliga urvalet där klena dör/äts.

Jag tror det är delvis för att en kvinna har en tydligare utmätt övre gräns för när det faktiskt inte går. En man kan ju ångra sig vid 50 och skaffa fler. När det är slut för kvinnan kommer möjligheten aldrig mer finnas. Stor skillnad.

Jag känner folk som är uppväxta fattigt- i Sverige. Min väns bror har idag ätstörningar och extrem fetma pga det inte fanns nog med mat när de var barn, och även på min vän och den syster som de har märks det att det inte var en positiv upplevelse.  

Själv minns jag mest alla begränsningar det gav. Att jag inte kunde göra de aktiviteter jag ville, vi kunde inte åka på semester, jag såg ut som en luffare på de flesta klasskort mm. Jag fick tacka nej till en avancerad utbildning utomlands fast den var på stipendium för att det inte fanns pengar till uppehälle osv osv.

En annan bekant fick vara glad om hon fick en halväten chipspåse till frukost under skoltiden. Även där ätstörningar, psykiska problem, senare GBP-operation osv osv.

Jag vill inte ge barn ett sådant liv, jag tycker verkligen att det är en dålig uppväxt om man inte har råd att gå på andras kalas och att gå på sin egen student.
Då hade jag inte skaffat barn alls.

Därför att fler barn innebär fler år med relationsproblem och dåligt sexliv.

Med min erfarenhet är det svårt att förstå hur det kan finnas män som vill ha fler barn när de fått klart för sig hur det blir att få barn. Det är inte barnet i sig som är det jobbiga utan det är hur kvinnan förvandlas.

I mitt fall upphörde allt sex när vi fick barn. Innan vi fick barn hade vi ett härligt liv. Vi var omtänksamma och kärleksfulla mot varandra. Förutom regelbunden sex fick jag avsugningar på morgonen. Vi hade inga bråk, vi var överrens om det mesta och vi respekterade varandra. Inte bara sexet försvann när vi fick barn utan allt annat som var fint mellan oss. Min kvinna blev helt uppslukad av barnet, hon förvandlades till en nitisk lägerkommendant och jag kände mig som en betjänt som skulle serva henne enligt hennes direktiv och ordergivning. Hon ville bestämma precis allt eftersom hon visste bäst. Allt jag gjorde var fel, bristfälligt och undermåligt. Hon såg inte mig som en likvärdig förälder och hon ville egentligen inte ha mig involverad i hennes projekt. Däremot dög mina pengar. De ville hon ha. Jag kände mig grundlurad för det var inte mig hon var intresserad av, det hade hon aldrig varit utan det var mina spermier och mina pengar hon var ute efter.
Efter två helvetesår började hon tjata om ett barn till och då var det plötsligt ok att ha sex igen (vaginala samlag i samband med ägglossning). Det blev dock inga fler och vi separerade.

Jag kan ibland tänka att det skulle vara roligt med fler barn, men isåfall skulle det nog vara med en tjejkompis eller med ett lesbiskt par. Inte någon jag har ett förhållande med.

Fast i din generation (jag utgår från att du är född efter andra världskriget) har det FUNNITS stöd att få från samhället, och ett garanterat existensminimum. Om barnen ändå inte fick tillräckligt med mat, så berodde det inte på att mamman/föräldrarna inte kunde få tag i det, utan att de valde att prioritera något annat. Vare sig det nu berodde på dumhet, begåvningshandikapp, egoism, en allmän oförmåga eller ren ondska. 

Och angående kalas, student och sådant så kan man köra budgetvarianten. Det MÅSTE inte kosta så mycket som den där banksidan angav. Den var ju till för att de skulle locka till sig sådana kunder som de kunde tjäna mycket på, d.v.s. övre medelklass med höga löner, som då även kunde ta ett stort bostadslån och kanske andra krediter också. En mamma som klarar sig och sina barn helt utmärkt på sin lilla lön, som bor i hyreslägenhet, som inte har någon förmögenhet att förvalta, och som varken vill eller behöver låna pengar - är ju ingen lönsam bankkund. 

Angående utbildning utomlands, så kan man låna till levnadsomkostnaderna från CSN idag, om det är en godkänd utbildning. Självklart är föräldrarna inte skyldiga att betala sådant för en vuxen människa, och det gäller även om de egentligen skulle ha råd. De måste ju även få amortera färdigt sitt hus och lägga undan pengar till sin egen ålderdom.