Förvirrd

Förstår inte riktigt. Är det frågan om en fysisk otrohet som du fått reda på/snokat upp. Eller är det "bara" chatt/känslotrohet? Lika illa kanske, men ändå en stor skillnad.

Ja du idag vet jag inte riktigt. 
Men för två år sedan så var det chatt det rörde sig om, då kunde jag läsa större delen av chattarna, och då avfärda min fru hans alla påstötningar för att träffas. Men han ville skiljas för han hade det så dåligt i sitt äktenskap, så han tjatade på att hon skulle göra slut med mig, sen skiljde han sig.
Han hade fått henne att synas och må så bra.
Den här gången har jag inte kommit åt chattar utan bara sett att dom har kontakt, och den här gången blev hon inte besviken på sig själv utan på mig, jag är hennes värsta persson nu, jag står i vägen för hennes nya liv.

Ja, men syna henne då. Säg till henne att det får vara bra nu...Antingen säger hon upp kontakten eller så blir det skilsmässa. För allvarligt, så här kan du ju inte ha det.I vanliga fall skulle jag hålla med, men i detta fallet tror jag det bara skulle ge henne fritt fram att testa hur det skulle vara med den andre.

Om hon tycker att du står i vägen för hennes nya liv så är hon ju fri att lämna,eller hur.
Och att du nu inte kommer åt hennes chattar tyder ju på att de kanske har mer kontakt än du vet.
Är hon borta mycket? Kommer hem senare från jobbet?
Börjat ta hand om sitt utseende mer osv?
Jag håller med FYI om att du nog måste börja stå på dig nu och dumpa henne om hon inte avslutar kontakten med den andre.
Då lär du se var hon står.
Och det är väl när hon blivit dumpad som hon lär inse vad hon har förlorat.
Men då tycker jag inte att du ska ta tillbaka henne.
Du förtjänar bättre.

Jo, det kan vara en dålig idé i det här fallet. 

Ja du vet hur det blir i affekt, man försvarar sig så gott det går.
Hon har inget annat att sätta dit mig för så att säga, alla våra bekanta har sakt i alla tider att hon har det så bra du fixar med allt.
Men jag tror inte att hon ser vad hon har,jag tror att hon aldrig kommer att bli nöjd.
Vi har 2st friska barn 2st friska hundar, villa,pool, bilar,jobb, vi har bra med gemensamma vänner.
Tack för dina svar dom stärker mig

Vilken otacksam jävla häxa. Släng ut henne, du är värd mer än så. 

Hej!
Tack för  alla era svar, när jag läser det så stärker det mig i mitt beslut, men samtidigt tar det emot att bara slänga alla år i sopporna.
Det var som en kompis till oss sa, hon är din trygghet hon har inga andra,
Hennes båda föräldrar är borta och kontakten med systern är så där, jag har mina föräldrar i livet och dom har hjälpt oss, jag har även bra kontakt med min bror.
Det är dom som vi firar högttider med, så det tar emot att ställa henne på bar backe, men jag förstår vad ni skriver och jag försöker att bearbeta det så mycket jag kan, det har varit väldigt bra att få skriva med er, det fortsätter jag gärna med.

Hur som helst nu kommer vi nog inte ses förens på lördag, vi kommer att gå om varandra med jobben.
Så på lördag eller söndag får jag ta upp delar av allt detta, men jag vet att jag kommer få ta skit.
Men jag tänker säga det att nu får hon nog börja tänka om ordentligt, sen får hon ta det som hon vill, och jag har aldrig velat hota henne som hon påstår utan jag tänker börja tänka mer på mig själv,  att inte dela på bensinnotan att inte gå med hundarna på morgonen eller åka hem på lunchen, jag tänker inte vara hennes lilla betjänt, det är så det känns nu.

Haha ja jo lite så känns det.

Kanske är det helt enkelt så att hon inte längre känner attraktion eller tillräckligt med kärlek för att fortsätta leva tillsammans. Väldigt många skiljer sig, så det är ju inte jättekonstigt, man glider isär, har olika drömmar och även krav på hur en relation ska kännas efter många år.

Hennes agerande är dock inte ok och argumenten är ju skitdåliga, men kanske kan hon själv inte sätta ord på sina känslor ännu. Det är ju tufft att säga till sin partner sen 24 år och pappan till sina barn att man inte känner kärlekskänslor/attraktion och kanske vill skiljas. Det är ju så definitivt. Sen att hon sårar dig (och sig själv) lika mycket så som hon håller på just nu förstår hon nog inte. 

Med det sagt kan man ju egentligen inte vara arg om någon vill skiljas, man är ju inte livegen! Det man kan begära efter 24 år är att man reder ut allting, skapar förståelse för varandra och försöker ge det en chans.

Håller med Anonym (Camilla), ni behöver hjälp att kommunicera på ett ärligt och öppet sätt och våga säga vad ni känner. Det kommer säkert göra ont och leder kanske till att ni går skilda vägar. Men det är ju det rätta sättet att agera. Jag tycker mig kunna läsa mellan raderna att du upplever henne otacksam och känner dig utnyttjad för att du alltid ställt upp. Den känslan är helt förståelig, men samtidigt hoppas jag att du genom åren agerat på ett sätt som känts rätt för dig. Och att nu börja "ge igen" tror jag inte är rätt sätt. Ni måste kommunicera och hitta en väg framåt, antingen gemensamt eller var för sig. Som det fortgår nu mår ju ingen bra och det kommer ju inte att bara lösa sig.