Förvirrd

Det kan också vara så att om man har det bra eller för bra (eller hur man nu ska formulera sig) så blir man lite blind och inte ser värdet i det. Det kan vara lättare att uppskatta det goda om man har svackor eller dåliga inslag i livet (som småtjafs). 

Sen kan en annan upplevelse av att alltid få som man vill vara att hon upplever att du inte är engagerad och således tycks sakna något eller att du kommer med dina synpunkter? Vet inte om det är så. Kom att tänka på en person jag träffade en gång som var ganska dominant, krävande och fick utbrott om man inte gjorde som hon ville. Vid något tillfälle sa hon att hon önskade någon kunde säga emot eller ifrågasätta henne men det var aldrig någon som
vågade. Jag menar inte att du eller hon skulle vara översittare utan bara att man kan sakna eller önska ett annat bemötande än det man får. 

Oavsett så låter det mer som en förvirring kring känslor och en medelålderskris. Vad tror du hon skulle uppskattat? En resa till Grekland i sommar? Något annat spontant, oväntat du kan försöka överraska med för att se om det där hon saknar kan skapas i ert förhållande? Eller är det en dålig idé tror du? 

Du måste säga ifrån till henne. Du är konflikträdd. Jobba på dig själv och kasta ut henne,  du kan bara inte acceptera det hon gör mot dig. Du kommer att må sämre en va du redan gör.  Om han killen vill ha henne seriöst hon hade redan lämnat dig. För din egna skull så hitta din styrka och jobba på ditt självförtroende och gör dig av med henne.  Du är för bra för henne !

Får jag fråga, vilket stjärntecken är du och hon ? 

Haha, va har de me saken att göra?

Hörru du det har stor betydelse. Vissa tecken passar inte ihop.

Haha ja du har helt rätt; jag är lite konflikträdd.
Men nu när jag har fått ventilera mig här på forumet så känns saker och ting mycket bättre, och ja jag tänker stärka mig själv.
När jag var som mest arg tidigare i veckan så sa jag att jag tänker inte ställa upp på henne, hon behöver hjälp med hundarna på dagarna, att dom får komma ut, det fixar jag, hon åker i väg med en hund och den andra är hemma, då är det jag som tar hand om den, hon har högre bensinkostnader än vad jag har och då sa jag att det vill inte jag vara med att betala på, vilket jag aldrig har diskuterat tidigare, men då blev jag anklagd för att hota henne, jag sa också att jag känner mig utnyttjad, ja då var det också fel.
Tack för ditt svar

Nja resa vet jag inte om det känns så lockande, jag kan inte lita på henne, om du förstår, hon har tagit alldeles för mycket avstånd i från mig.
Om hon vill ha något, fixat i huset/tomten så är det jag som räknar på tapet, färg, ritade om köket, vart växthuset skulle stå, så nog är jag engagerad.

Förstår du har det jobbigt. Det har hon också. Din konflikträdsla och er obeslutsamhet sätter käppar  hjulen. Ni behöver prata. Ordentligt. Ta hjälp utifrån som han hjälpa er att kommunicera. Grejen är att kunna förklara vad du behöver och vad du känner. Vad du drömmer om i relationen. Hyr du känner dig när du snokar och söker tecken till hennes otrohet. Kunna berätta för henne vad det gör med dig. Du behöver lyssna på henne som ska förklara för dig. Kommer säkert att vara mindre klädsamt men det måste komma fram. Att ta hjälp utifrån tycker jag är det bästa när det har gått i stå. Det är inte självklart att reparera relationen utan även kunna göra ett snyggt avslut. Ni har ju ändå levt tillsammans i 24 år och har barn mm. Ni måste hålla respekten för er själva, varandra och familjen. Hur det än går så ska ni leva vidare. Om inte tillsammans så parallellt. 

Av ren nyfikenhet. På vilket sätt är det att hota henne när du säger att du inte vill vara med och betala hennes bensin?
Hon kan ju inte heller förvänta sig att hon ska bli behandlad som om inget hänt efter vad hon har gjort.
Riktigt så funkar det inte.
Jag håller med de som skriver att ni kanske ska prova parterapi.
Det kan vara bra oavsett om ni tänker fortsätta tillsammans eller gå skilda vägar.
Ni behöver prata igenom det här ordentligt.

Jag var också lite inne på att hon kanske haft det för bra och inte uppskattar det hon har. Det blir lätt så. Det känner man igen också från sina barn som skapar problem och drama över saker där man själv tänker - jag hade önskat att jag haft det som du, och du bara klagar. 

Men man skapar ju inte med flit problem - det gör man ju inte. Om det händer något allvarligt, så är det så. Och då svetsas man ofta ihop av sånt. Det stärker relationen när det kommer kriser utifrån. Men man kan inte skapa kriser. Och nu har hon blivit uttråkad och undrar om gräset är grönare på andra sidan. 

Jag funderar om det vore en bra idé om ni skulle komma ifrån varandra lite. Framför allt om du skulle göra något så som jobba ett halvt år utomlands eller göra nåt annat som bryter rutinen. Vara med i en dokussåpa? Kanske ändå inte. 
Men det kanske ger dig nån idé..... Risken där vore förstås att hon då i lugn och ro skulle kunna träffa den andre killen. Men generellt kan det vara en bra idé att visa henne att du också kan göra annat än att vara hemma med henne, att du också träffar andra människor (som kan uppskatta dig).

Jag känner igen det där med att man har roligare när andra är med. Då får man också se sin partner interagera med andra och kanske ser charmiga sidor som man inte ser när man är ensam med partnern.  Om man däremot är trött på sin partner - då gillar man inte heller ser hen umgås med andra. Så egentligen är detta ett positivt tecken. Jag tror att det skulle hjälpa om hon ser dig mer i andra sammanhang, inte bara hemma.