Förvirrd

Bra du ändå startat diskussionen även om den ännu inte lett någonstans. 

Så hon har inte dementerat den ev andra relationen. Har hon sagt något om jon vill fortsätta med dig. 

Av det du berättar så tror jag att du börjar vara över henne. Är du tillsammans med henne ännu pga pitty? Var står du upp för dig själv då? Sätt ner foten nu och be henne flytta. Akt att ni kontaktar mäklare flr försäljning mm. Hon kan inte behandla dig som dräng längre. Du är bergis ett kap för massor av singelkvinnor. 

Hon vill både äta kakan och ha den kvar, även om hon inte inser det själv. Tyvärr blir det nog du som måste bryta relationen om det ska bli gjort. Hon tar dig för given och vill bara flyta på.

Nåmen har ni sex och sånt då eller vad är det för typ av förhållande ni har ?

Tack för dina slutord, det värmde.
Nu är jag kanske lite gammeldags, men pitty?
Nej ingen mäklare,  jag vill lösa ut henne för jag trivs så bra här. Jag har svårt att bli arg, när jag inte kan kasta fram bevis, mer än att vi båda vet.
Ang den andra relationen så var det mer ett kompis snack, ja vad hon sa.
Han trivdes inte i sin relation därför så skiljde han sig.
Så jag tror att min fru var en liten flört för honom, och dom diskuterade sina dåliga relationer, och han lyckades att manipulera henne att hon har det dåligt, och så  uppmuntrade han henne. 
Han kanske inte alls ville gå vidare i någon relation utan bara ha lite skoj. 
Jag messade honom tidigare i våras och bad honom  sluta att chatta med min fru, fick aldrig svar. Men min fru blev mer och mer sur, jag störde hennes roliga. 
Hon är livrädd att vår tjej kompis man ska få reda på det, hon har inte sagt det till mig, men jag har fått reda på det, för jag har redan pratat med dom om mitt problem. 
Ja vart står jag själv,  vet inte riktigt nu då jag inte får ut något av våra samtal. 
Eller jo, Helst skulle jag vilja bli skitarg och kasta ut henne .

Sex har uteblivit den senaste månaden, men vi bor,äter ihop och sover i samma säng.
Det är precis som att jag är den skyldige, att jag messade honom var precis som att då förstörde jag allt, jag tror hon hittar på sina dåliga ursäkter för att bedöva sitt dåliga samvete, och hon har ingen plan på hur det ska bli, jag tror hon brottas enormt med sitt samvete.
För några veckor sedan var vi och firade en kompis dotter och då såg hon helt förstörd ut, paret som vi var hos sa detsamma, vad har hänt?

Ja du! Det är en tuff sits du har. Jag har tidigare pratat om att ni behöver hjälp att kommunicera. Det blir mer och mer tydligt. Om ni försöker själv så ditt i lugn miljö och ta upp att relationen har kört i diket. Ni ska var och en berätta vad ni vill ha av relationen. Hur du upplever vissa delar i hennes beteende. Utgå alltid från dig själv. Hon likaså såklart. Det går inte att anklaga eller ha åsikt om beteende utan bada effekten. Typ jag blir ledsen när du? blir arg?  osv. Hon måste lyssna och ge feedback. Du måste göra samma. Försöka komma fram till gemensam plan och bestämma tid för uppföljning. Funkar inte det så ska en tredje part lotsa er. Förresten har ni någonsin kunnat kommunicera? 

Det jag menade med pitty är att du inte är orsak till att hon inte har familj kring sig. DET kan inte vara orsaken till att du inte avslutar förhållandet. Håller med dig om att man inte kastar 24 år på soptippen. Men ändå inget som tar er i gisslan heller. 

Klart hon är sur för att du tog godiset ifrån henne. Där fick hon ju bekräftelse och boost. Jag tror det ligger mer bakom eftersom du dessutom har kontaktat mannen i fråga och bett honom ge fan i din fru. Då har det gått bra långt. Att vännerna nu ser att hon är sliten. Troligen vet de ju orsaken. 

Ledsamt nog är det antagligen bara att sluta av plåstret och separera. Din snuttefilt funkar inte längre. Hon har grävt ner den. Ta er ur det här med värdighet. Det är ni skyldiga efter så många år tillsammans. 

Sagt det tidigare - vilket kap du är för en kvinna som är kompatibel och har vett att uppskatta en huslig man. 

Du har många kloka ord.

Vad jag vet så har hon bara pratat med en vän, och det var nog med påtryckning från mig, när jag sa till henne att hon bör prata med någon, och den här vännen säger samma sak som jag, man kommer inte åt henne.

Vännen har sakt massa positiva saker men det är som att det går inte in, hon rycker lite på axlarna och svamlar, och upprepar samma sak att vi har tråkigt och inte bråkar.
Hon har sakt till vår vänn att hon får absolut inte berätta något för sin man"en kompis till mig" det påtalade hon flera gånger.Noga

Hon blev arg på mig när jag berättade att jag hade pratat med mina arbetskamrate "inga hon känner", men jag sa att jag var tvungen att prata med någon, men det var inte posetivt.

När jag sa i Lördags att hon är fri att flytta så lät inte det som ett alternativ, hon sa inget vettigt.
Det är som att det sitter en spärr som måste släppa, och jag vet inte hur man gör.

En av anledningarna till att jag kontakta honom var att jag inte ville avslöja mig förmycket, för jag hade snokat lite. Och jag visste att hon skulle tvär neka och bli arg.

Vår vänn och min fru var på en promenad igår kväll, vännen försökte att prata med henne, men det var stopp, hon svarade fumligt och började att prata om annat.

Vet inte om det hände något med henne när jag sa att hon kan flytta, om verkligheten komikapp.

Jag har också någon typ av spärr som inte bara slänger ut henne, eller som inte vill be henne fara, ja jag vet inte.

Jag frågar än en gång, vilket stjärntecken är du och hon ? Ska kolla i min bok om överensstämmelseguiden. Är ju ett intressant "fall" detta. 

Hon är stenbocken och jag är lejonet 

Tack för svar! 

Klart det finns någon form av spärr. Det är inte ett lättvindigt beslut att separera. Dessutom efter lång tid. Det mesta ställs på huvudet och det finns ett par grabbar med också. Även vovvar. Det är en tuff tid när det kommer till att dela på sig. Någonstans så finns ett hopp, en önskan om att det ska ordna sig och ni kan hitta tillbaka till varandra. Det är inte konstigt alls utan bara mänskligt. Ett separation är ett sorgearbete. En känsla av misslyckande. Där har du spärren som du säger. Det är smärtsamt även om det skulle vara ett gemensamt beslut. 

Nåväl. Känns som om du behöver stå på dig och klart och tydligt uttrycks vad du vill och vilka konsekvenser du anser att situationen ger. Sätt ner foten. Slå näven i bordet. Menar inte att du ska bråka, gapa och skrika men vara glasklar i att nu jävlar är det nog. Så hon skakar till och fattar att hon behöver skärpa sig. 

Du kämpar på bra. Förstår att du inte riktigt vet hur du ska få fram det du vill och är frustrerad. Men det viktigaste är att du faktiskt bryr dig. DET håller jag högt i min bok. Kan vi hör stötta, hjälpa och bolla så gör jag det gärna.