Blir hemlös?

Så Du var hos en person på "soc" som sa att du "valt att bli misshandlad"!? RIKTIGT illa och jag tror vederbörande har annat jobb idag. Rätt säker på det faktiskt. Du hade MAXIMAL otur och hamnade hos den som avskedades veckan efter! Ibland är livet så eländigt.

Jag fick lämna min ex-man för att han blev farlig .Soc hjälpte mig inte alls .Tur att det löste sig till slut med lite hjälp.Jag ville inte bli en kvinna i statistiken.Hemskt !

Japp. Tror inte alls hon har ett annat jobb idag. Jag kontaktade chefen och vet inte vad som hände men jag fick en annan handläggare (också jätteung) som dock det första hon gjorde var att argt förebrå mig för att jag kontaktat deras chef, att det varit djupt orättvist mot hennes kollega som faktiskt var nyexaminerad osv. Hon höll värsta försvarstalet för henne och sa att hon faktiskt inte hade haft koll på alla regler eftersom hon var ny. Hon tyckte synd om henne och det var hårt att kontakta chefen direkt, man förvara överseende med nyanställda som faktiskt gör så gott dom kan. Jag blev ännu mer ledsen och det kändes så jobbigt att kollegan var arg och förebrående, och jag var redan i en akut stressreaktion så istället för att söka mer hjälp hos soc blev jag sjukskriven av en läkare och fick lite sjukpenning, och lyckades hålla masken utan att gråta på en jobbintervju för ett jobb som jag kunde börja på 2 månader senare. 

Soc ska ju vara sista instansen efter man uttömt alla sina andra möjligheter, inte första instans man vänder sig till.

Till signaturen ?Nja?, vad har vad jag då vid 25 års ålder, förstod och inte med saken att göra? Jag var i en extremt utsatt situation och behövde hjälp, för mig var hennes bemötande en chock i vad som redan var ett trauma. Jag gick dit för att jag litade på samhället och litade på socialtjänsten som institution. 

Men jo, jag antog att det var fel av henne så jag mailade som jag skrev ovan närmaste chef över henne, fick en en ny (lika ung) handläggare istället, som dock ägnade tiden jag fick där istället åt att argt skuldbelägga mig för att det var synd om hennes kollega som faktiskt var nyexaminerad och inte hade koll på allt än, att hon faktiskt inte menat nåt illa. mer än halva samtalet kretsade kring att hon skuldbelade mig för att jag kontaktat deras chef och om att det var synd om kollegan? 
Det där är min enda erfarenhet av soc. Har alltid försörjt mig själv innan och efteråt och pratat med privata terapeuter istället om våldet i relationen jag lämnade. 

Ja det är ju nya tider! Min ENDA kontakt med "soc" var för tjugo + år sedan och jag fick ett så fint bemötande så jag lever på det än idag. Finns ett gammalt ordspråk som lyder...."som man ropar i skogen får man svar"! DET är värt att fundera rejält på.....

Ja, det tycker jag verkligen att du ska fundera rejält på, som uttrycker dig på det sätt som du gör till en människa som uppenbarligen gått igenom något traumatiskt. 

??? okeej. Ibland stannar tiden....  

Hur tänkte du när du valde att göra slut? Vad är din plan kring lägenhet och egen försörjning? Jag tycker absolut inte att man ska fortsätta vara ihop för att ha någonstans att bo men att förvänta sig att ens ex försörjer en är ju fel. Äger ni huset gemensamt är det ert gemensamma beslut att sälja. Du ska ju dock betala 50% av alla omkostnader på huset samt dina egna räkningar. Så antar att ett jobb är bra att söka? Kontakta soc imorgon kan ju vara en bra början också.

Så är det nog.