Bråk med chef

Rasande på min chef just nu.

Min kollega som vi kan kalla A är ny på vårt jobb.

Jag jobbar inom omsorgen med svårt sjuka brukare som behöver mycket stöd.

Vi sökte en person med intresse för omvårdnad samt erfarenhet av arbete med människor.

På anställningsintervjun valdes A ut då hon gav intryck av god kompetens i bemötande och verkligen pratade för hur mycket hon ville utföra och göra skillnad inom ett jobb i omsorgen.

Redan efter någon vecka framkommer att A mår dåligt och inte orkar prata med brukare eller delta i deras vardag. 
När Å därefter förväntas göra samma uppgifter som vi andra går hon till chef och rabblar upp alla svårigheter hon har.

Chef löser det hela genom att ge A alla enkla uppgifter som administration, plock
med post och beställningar, plocka fram fika och hämta upp tvätt. 

Detta är sådant som ingått i våra andras scheman tidigare och varit sådant jag tyckt bidragit till omväxling och lite avkoppling.

När jag lyfter till chef att detta försämrar arbetet för oss andra anställda meddelar hon att arbetsplatsen hellre ger A det arbete hon kan göra istället för att hon blir sjukskriven.

Jag säger då i ren ilska att det är bättre A sjukskriver sig så vi andra kan få tillbaka vår variation även om det blir lite mer att göra. Och varför då istället inte anställa en vikarie för A så vi kan få hjälp med de uppgifter vi ville ha från början?

Chef tycker att jag är hjärtlös mot A som det är så synd om pga alla problem. Jag säger då att A inte borde sökt denna typ av jobb och jämförde det med att om jag själv skulle söka jobb på hunddagis då jag är allergisk mot pälsdjur och därefter kräva pappersarbete i ett avskilt rum på hunddagiset.

Är jag en hemsk människa?

Du känner dig alltså snuvad på de lättare uppgifterna som att koka kaffe och ta hand om administrationen.
Och skäller ut din chef pga det.
Varför valde du ens att arbeta inom omsorg om du tycker det är så jobbigt? 
Det känns som att du är väldigt missnöjd med ditt yrkesval.  De som trivs och är intresserade av sina arbetsuppgifter föredrar inte att koka kaffe och hämta posten...

Jag skulle gissa att chefen inte tänkt att omfördelningen drabbar er andra, så som du beskriver så tänker jag spontant att hon fått rätt tråkiga saker att göra och att det kanske inte är något som man tänker på kan vara avlastande och omväxling. 

Jag tycker att det är rätt att du lyfter det till din chef och jag tycker att din chef reagerar fel med att kalla dig för oempatisk. 

Jag arbetar själv med ledning och kan få rätt mycket skit för saker jag inte kan påverka, när man som här genomfört någon förändring för att förbättra för någon och inte alls sett att det påverkat andra negativ och annat. Och det är ofta den skiten framförs på ett otrevligt sätt, men självklart bemöts det alltid trevligt tillbaka + att man tar det på allvar och bokar in en uppföljning.

Jag tycker det är viktigt att man har "högt i tak" när det gäller hur man uttrycker sig uppåt. Ofta kommer sådant från desperation och allvarligt upplevda problem och då kanske man inte har ork att vara trevlig. Eller känner ett behov av att inte vara det för att poängtera hur allvarligt det är. 

Om medarbetarna är rädda för att uttrycka kritik eller att befogad kritik inte tas på allvar så kommer det istället leda till att duktiga medarbetare slutar så därför bör man ta innehållet i kritiken på allvar och bortse från hur den framförs. 

Jag brukar vara någon slags provokatör i trådar. Men nej, jag förstår dig faktiskt ts.

Förstår att ni behöver få den avlastningen att få växla om till lite enklare uppgifter emellanåt. Ta ett snack med chefen ihop med några kollegor tycker jag. Det handlar inte om att vara hjärtlös (hen känner verkligen för den nya) men det handlar om arbetsmiljön för många fler än enbart den nya personen. Kanske chefen kan ge henne en egen plats på arbetet, som kund och inte arbetare då? ^^ Skojjar bara men, nej, chfen är för snäll och det drabbar er andra att få lite spae ifrån ångestfyllda tuffa stunder.

Ta ett schysst samtal med  chefen istället för att vara arg. Du förlorar bara på att vara arg. Få chefen att bli blödig för er också så hen mpste ta ett beslut i relation till "den större massans välmående."

Var själv i bråk med en chef, men det var inte ens liknande, då han anklagade mig för att ljuga för att d andra hade mobbat ut en person som börja gårta och jag var den enda som sa sanningen. Jag flippade sönder på chefen och fast han gifte sig stenrik så kommer jag aldrig kravla för honom. Men detta var inte samma sak utan tror att det går att lösa med en saklig diskussion då chefen verkar lyhörd för dåligt mående.

Lycka till.

Ok, TS, jag förstår nu vad du menar! 
Och jag håller med dig! 

Varför hade hon inte provanställning?? Jäkla surt alltså. Då hade hon i alla fall varit frisk i ett halvår... Nu vågar hon ju hålla på såhär. 

Mjäkig chef. Har de upprättat en rehabplan?

Rasande på min chef just nu.

Min kollega som vi kan kalla A är ny på vårt jobb.

Jag jobbar inom omsorgen med svårt sjuka brukare som behöver mycket stöd.

Vi sökte en person med intresse för omvårdnad samt erfarenhet av arbete med människor.

På anställningsintervjun valdes A ut då hon gav intryck av god kompetens i bemötande och verkligen pratade för hur mycket hon ville utföra och göra skillnad inom ett jobb i omsorgen.

Redan efter någon vecka framkommer att A mår dåligt och inte orkar prata med brukare eller delta i deras vardag. 
När Å därefter förväntas göra samma uppgifter som vi andra går hon till chef och rabblar upp alla svårigheter hon har.

Chef löser det hela genom att ge A alla enkla uppgifter som administration, plock
med post och beställningar, plocka fram fika och hämta upp tvätt. 

Detta är sådant som ingått i våra andras scheman tidigare och varit sådant jag tyckt bidragit till omväxling och lite avkoppling.

När jag lyfter till chef att detta försämrar arbetet för oss andra anställda meddelar hon att arbetsplatsen hellre ger A det arbete hon kan göra istället för att hon blir sjukskriven.

Jag säger då i ren ilska att det är bättre A sjukskriver sig så vi andra kan få tillbaka vår variation även om det blir lite mer att göra. Och varför då istället inte anställa en vikarie för A så vi kan få hjälp med de uppgifter vi ville ha från början?

Chef tycker att jag är hjärtlös mot A som det är så synd om pga alla problem. Jag säger då att A inte borde sökt denna typ av jobb och jämförde det med att om jag själv skulle söka jobb på hunddagis då jag är allergisk mot pälsdjur och därefter kräva pappersarbete i ett avskilt rum på hunddagiset.

Är jag en hemsk människa?