Hjärntumör

Vi kom till Sverige för drygt 9 år sedan vi är 7 syskon jag är äldst 4 av mina syskon är läkare och de har fått sin legitimation i hemlandet, jag är snickare i grunden just nu jobbar jag på en gård med allt möjligt min mamma var 63 när hon kom till Sverige så hon fick aldrig chansen gå k skolan och lära sig språket men eftersom hon är högutbildad sen innan så förstår hon ganska mycket fast inte kan prata, mina bröder som är läkare och jobbar på olika vårdcentraler inga specialister var med på den här förberedande mötte jag var med från början eftersom det var trångt i rummet och vi var många så fick en av oss lämna och det fick bli jag och när de var färdiga så kom alla ut efter en dag så fick jag den här informationen av mina bröder och då insisterade jag på att hon har rätt och veta eftersom de är läkare och flera som tyckte annorlunda så fick det bli så, jag skriver här för att jag mår själv dåligt av det, när jag ser min mamma hur pigg och är och hur kommer bli efter operationen så lider jag otroligt mycket

Jag blir arg av att läsa att vården åter igen använder anhöriga som tolk i situationer där den enskilde faktiskt behöver ha en tolk. 

Jag tänker att man måste vara ärlig och samtidigt väldigt inkännande när man pratar om vilken sjukdom en person har och att det blir jätteknasigt bär ni i efterhand ska återberätta vad som sagts.

Bättre att nästa gång låta ett barn som kan medicinska termer på hemspråket vara med, samt att be om skriftlig information, som kan översättas senare 

hon hade inte fått besked i alla fall inte hela utan berättat att du kommer kanske få lite biverkningar och det kommer gå över precis så har vi berättat för henne men sanning är att hon kanske kan få större handikapp som varar livet ut