Är så rädd, så rädd, så rädd, SÅ RÄDD för att ha barnen varannan vecka

Anonym (Isa)

Thu 28 Jul 2022 12:35
61 svar

Visa endast Anmäl

Är så rädd, så rädd, så rädd, SÅ RÄDD för att ha barnen varannan vecka

Jag och min man har valt att vi ska separera pga av många anledningar som tyvärr inte går att lösa eller komma över. Jag orkar inte gå igenom allt som har hänt men det här är ett förlåtande som måste ta slut. Men vi har två barn ihop och jag DÖR INOMBORDS över att han vill köra varannan vecka. Jag vill köra 2-2-3 men han säger att han vägrar. Men nu får jag ren och skär panikångest av att tänka på att jag ska vara utan barnen i sju dagar, det knyter sig i magen som en blixt varje gång jag tänker på det och nu känns det som att jag ska dö varannan vecka hela livet ut :(

Jag skulle vilja prata med någon som har upplevt samma men som har lyckats bygga upp glädje igen och komma runt besvikelsen och sorgen? Tips? Råd? Tänker att det kommer komma många kommentarer som typ: gå och prata med en psykolog eller typ man vänjer sig? Är inte intresserad av såna kommentarer utan mer Hur har det gått för föräldrar som känts som jag, vad gör ni veckan utan barn?

Sen undrar jag också hur man egentligen gör när man inte är överens om hur veckorna ska delas upp?? Är sju-sju någon slags standard? Varför det? Vad händer om man får till socialen för stöd och hjälp kring hur veckorna ska fördelas?
- «
- ‹
- Sida 6 av 6
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Är så rädd, så rädd, så rädd, SÅ RÄDD för att ha barnen varannan vecka
Anonym (Isa) Trådstartaren

Fri 29 Jul 2022 13:43
#51

Visa endast Anmäl

Till XXX och Där:

Tack så hemskt hemskt mycket för era svar! Det är precis sådana svar jag hoppades på när jag startade tråden, svar som känns lite hoppfulla och med konkreta idéer och bättre tankebanor. Igår mådde jag otroligt dåligt, grät nästan konstant hela kvällen. Försöka titta på en serie men var tvungen att pausa och gråta Flera gånger... Är väl chocken liksom, att livet ska bli så annorlunda mot vad jag hade tänkt och trott och föreställt mig. Idag känns det ungefär samma men har inte gråtit ännu så det är ju ett plus hehe? Asså jag förstår ju att jag brottas med katastroftankar. Jag har till och med tänkt: tänk om det här krigs-flyglarmet går och så är barnen hos pappan? Och då får hela kroppen panik!!!???
Anonym (Isa) Trådstartaren

Fri 29 Jul 2022 13:46
#52

Visa endast Anmäl

Anonym (Alexandra) skrev 2022-07-29 13:41:17 följande:
Tror dock att det där är en rätt dålig idé. Då kan ju pappan lika gärna göra samma sak och skriva upp barnen på fotboll tre gånger i veckan + match på helgen, oavsett om det är TS vecka eller inte, som han prompt ska ta barnen till.

Det är väl en sak om föräldrarna kommer överens om att besök på den andres vecka är okej, men att göra såna saker för att sno åt sig extra tid med barnen låter som en väldigt dålig plan.
Mm jag hör vad du säger här? I mitt fall är pappan inte intresserad av hitta på saker med barnen och tar sällan några initativ över huvud taget, han arbetar mycket och har inte samma syn på att umgås med barnen som jag har, så i det här fallet tror jag tipset är bra.
Anonym (Isa) Trådstartaren

Fri 29 Jul 2022 13:48
#53

Visa endast Anmäl

Anonym (....) skrev 2022-07-28 22:52:48 följande:
Exakt. Fattar inte varför ts har så svårt på att svara för det.
Ju mindre barnen är desto svårare kan det bli på många olika sätt.
Barnen är små. Dom är inte över 10 år. Det blev sånt jäkla fokus på åldern så tyckte det blev lite störigt.
AndreaBD

Fri 29 Jul 2022 13:57
#54

Visa endast Anmäl

Anonym (Isa) skrev 2022-07-28 17:48:22 följande:
Vad spelar det för roll om dom är 2 och 6 eller 7 och 11 eller 8 och 13? Asså jag undrar, menar inte att låta otrevlig utan funderar över vad skillnaden blir eftersom
många frågar om åldern? Är det för att 7-7 är bra om barnen är lite äldre och 2-2-3 oftast rekommenderas testa när barnen är små?
Det spelar jättestor roll! Det är avgörande! För äldre barn passar det bra med 7-7, för yngre barn är det direkt olämpligt, för att de inte har tidsbegrepp. Jag anta att de då kan bli lite traumatiserade om det verkar vara en evighet och de inte förstår när de kommer tillbaka till den andre föräldern.
AndreaBD

Fri 29 Jul 2022 14:00
#55

Visa endast Anmäl

Anonym (Isa) skrev 2022-07-29 13:48:00 följande:
Barnen är små. Dom är inte över 10 år. Det blev sånt jäkla fokus på åldern så tyckte det blev lite störigt.
Det är avgörande! Under 10 såger inte mycket. Om det är skolbarn så går det bra med 7 - 7. Om de är 1 - 3 år så skulle jag säga, nej, en vecka är för lång tid.
Anonym (Alexandra)

Fri 29 Jul 2022 14:43
#56

Visa endast Anmäl

Anonym (Isa) skrev 2022-07-29 13:46:27 följande:
Mm jag hör vad du säger här? I mitt fall är pappan inte intresserad av hitta på saker med barnen och tar sällan några initativ över huvud taget, han arbetar mycket och har inte samma syn på att umgås med barnen som jag har, så i det här fallet tror jag tipset är bra.
Fast det kan ju mycket väl ändras. Och det är ju främst själva principen att man anser sig ha rätt till mer tid med barnen pga x, y, z... Det kanske inte är det du vill höra just nu, men det känns väldigt ego att försöka hitta kryphål här. Förutsätt inte att du kommer kunna komma förbi på middag under pappaveckan eller att du kan ta barnen på nån särskild aktivitet.
Anonym (Nuet)

Fri 29 Jul 2022 14:54
#57

Visa endast Anmäl

Anonym (Isa) skrev 2022-07-28 17:16:31 följande:
Kan man anlita dig som terapeut eller? Jag förbereder mig absolut på att allt det absolut värsta kommer inträffa... Men jag är inte helt dum i huvudet liksom, jag fattar ju också att jag hamnat i en kris liksom, i ett lite depressivt-tillstånd där jag har svårt att tänka klart. Ibland lyckas jag tänka att mer storsint, att det får bli som det blir och att huvudsaken är att barnen är friska och känner sig älskade. Och ibland tänker jag att barn dör i till exempel Ukraina (och andra länder) och att barn svälter i världen och då skäms jag över hur dåligt jag mår över min situation :( Men sen nästa stund börjar jag gråta över att tänka på hur jag säger hej då till barnen varje vecka och hur jag lider hela veckan av att inte kunna röra vid dom innan läggdags och att barnen ska undra vad jag gör och kanske sakna mig och tänk om han skaffar en ny kvinna som ogillar mig och allt blir ännu värre och bla bla då är huvudet igång igen och torterar mig till den gränsen där jag inte ens kan känna aptit längre och som att ingenting är kul om det inte involverar barnen? Och nu kommer jag säkert att få femtioelva kommentarer om att jag inte är en bra mamma för att jag mår så dåligt men jag tar helt ärligt inte åt mig för jag vet att jag är en bra mamma, jag råkar bara vara väldigt rädd för framtiden just nu. Och jag är besviken och ledsen och arg allt sådant som man får känna när man separerar antar jag? Men jag vill ju må bättre, annars hade jag inte skrivit den här tråden och sökt likasinnade.
Förstår absolut din situation, och jag tror ju inte riktigt att du blir hjälpt av att andra håller med dig om hur hemskt det är. Därför jag försöker "örfila" dig lite grann, få dig att inse att du bara målar upp ditt hemska scenario i ditt eget huvud, och du vinner ingenting på att vältra dig i det varken med dig själv eller med andra. Försök fokusera på här och nu, du har barnen på heltid nu, njut av den tiden. Vad som kommer sen kan du ta sen, när det kommer. Är separation ett faktum så måste du ju förhålla dig till det, och du kommer fixa det, vi är många som gjort det före dig. Jag har två välmående, trygga, glada barn idag, många år sedan min separation nu, men de mår inte dåligt idag av den separationen, och inte jag heller längre.

Försök som sagt att njuta av dina barn här och nu, annars är risken att du missar den här tiden när du fortfarande har tillgång till dem precis när du vill.
Tom Araya

Fri 29 Jul 2022 19:45
#58

Visa endast Anmäl

Hyllemor skrev 2022-07-28 19:35:06 följande:
Förr var det dock väldigt mycket mer strikt med varannanvecka och man tyckte att det var ovanligt om någon bröt mot det. Nu är det snarare tvärtom.

Förr skulle jag nog säga att varannan vecka var ovanligt. Mer vanligt med varannan-helg-umgänge med ena föräldern. Men så är jag kanske lite äldre än dig och har en annan referens för vad jag betecknar som "förr".
Anonym (Där)

Fri 29 Jul 2022 20:39
#59

Visa endast Anmäl

Anonym (Isa) skrev 2022-07-29 13:46:27 följande:
Mm jag hör vad du säger här? I mitt fall är pappan inte intresserad av hitta på saker med barnen och tar sällan några initativ över huvud taget, han arbetar mycket och har inte samma syn på att umgås med barnen som jag har, så i det här fallet tror jag tipset är bra.
Okej, och då kan det ju antingen bli så att han rycker upp sig när han ska ta hand om barnen själv eller så kanske han gärna låter dig ha barnen lite mer än 50%. Även om ni nu går in och tänker 50/50, kan det i praktiken mycket väl bli annorlunda när ni väl flyttar isär. Mitt ex var väldigt noga innan vi flyttade isär med att vi skulle barnen exakt lika mycket, men sen blev det ganska flexibelt som sagt och jag har haft barnen extra vid ett flertal tillfällen och vi har också gjort en del aktiviteter ihop. Samtidigt tycker jag det verkar som att exet är mer aktiv med barnen än innan. Kanske blir annorlunda om någon av oss hittar en ny partner men det får vi ta då.
Anonym (Separerad sedan 8 år)

Fri 29 Jul 2022 21:13
#60

Visa endast Anmäl

Anonym (Isa) skrev 2022-07-28 17:48:22 följande:
Vad spelar det för roll om dom är 2 och 6 eller 7 och 11 eller 8 och 13? Asså jag undrar, menar inte att låta otrevlig utan funderar över vad skillnaden blir eftersom
många frågar om åldern? Är det för att 7-7 är bra om barnen är lite äldre och 2-2-3 oftast rekommenderas testa när barnen är små?
Har inte hunnit läsa allt men ville bara säga att jag har 3 barn mellan 10-14 som levt varannan vecka 8 år. Jag var väldigt negativ till det först men ärligt talat så har mina barn tyvärr tyckt det är så jobbigt med just själva bytet så både dagen de ska åka och komma är superjobbig. En del av dem har till och med velat köra 14 dagarsperiod pga detta. Jag tror åldern spelar en roll för de stora liksom landat där de är och tycker det är jobbigt med täta byten medan små generellt kanske har svårt att vara ifrån länge. Men det är ju väldigt individuell. jag tyckte också det var extremt jobbigt i början, t ex första julen utan barnen. De födelsedagar jag inTe fått träffa dem osv...men man vänjernaig. Lycka till !
Anonym (Separerad sedan 8 år)

Fri 29 Jul 2022 21:14
#61

Visa endast Anmäl

Anonym (Isa) skrev 2022-07-28 17:48:22 följande:
Vad spelar det för roll om dom är 2 och 6 eller 7 och 11 eller 8 och 13? Asså jag undrar, menar inte att låta otrevlig utan funderar över vad skillnaden blir eftersom
många frågar om åldern? Är det för att 7-7 är bra om barnen är lite äldre och 2-2-3 oftast rekommenderas testa när barnen är små?
Har inte hunnit läsa allt men ville bara säga att jag har 3 barn mellan 10-14 som levt varannan vecka 8 år. Jag var väldigt negativ till det först men ärligt talat så har mina barn tyvärr tyckt det är så jobbigt med just själva bytet så både dagen de ska åka och komma är superjobbig. En del av dem har till och med velat köra 14 dagarsperiod pga detta. Jag tror åldern spelar en roll för de stora liksom landat där de är och tycker det är jobbigt med täta byten medan små generellt kanske har svårt att vara ifrån länge. Men det är ju väldigt individuell. jag tyckte också det var extremt jobbigt i början, t ex första julen utan barnen. De födelsedagar jag inTe fått träffa dem osv...men man vänjernaig. Lycka till !

«
‹
Sida 6 av 6
1
2
3
4
5
6
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är så rädd, så rädd, så rädd, SÅ RÄDD för att ha barnen varannan vecka

Är så rädd, så rädd, så rädd, SÅ RÄDD för att ha barnen varannan vecka

INNEHÅLL